Månad: november 2012

Publicerat

Församling = varandra

Nya Testamentet är sprängfyllt av begreppet ”varandra” när det talas om församlingen och hur efterföljare till Jesus ska fungera tillsammans. Det säger väldigt mycket om vad församlingen är tänkt att vara. Jag har plockat ihop några exempel:

Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar. Joh 13:34-35

Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning. Rom 12:10

Därför, mina bröder, när ni samlas för att äta, så vänta på varandra. 1 Kor 11:33

Men Gud har fogat samman kroppen och gett den oansenligare lemmen större heder, för att det inte skall uppstå splittring i kroppen, utan lemmarna ha samma omsorg om varandra. Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den. 1 Kor 12:24b-26

Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. Gal 6:2

Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek. Ef 4:2

Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden, så att ni talar till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger, och sjunger och spelar för Herren i era hjärtan. Ef 5:18-19

Underordna er varandra i Kristi fruktan. Ef 5:21

Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra. Kol 3:13

Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan. Kol 3:16b

Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör. 1 Thess 5:11

Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra. Heb 3:13

Låt oss ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig. Heb 10:24-25

Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra, så att ni blir botade. Jak 5:16a

Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder. Var gästfria mot varandra utan att klaga. Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. 1 Pet 4:8-10

Vad innebär det här konkret för vårt sätt att vara församling? Vad tänker du om att begrepp som undervisning, underordning, omsorg, förmaning, förbön och syndabekännelse kopplas till ”varandra”? Dela gärna med dig av dina funderingar.

Publicerat

Tack Jonas!

I lördags var jag, Jessica och barnen med på en avtackningsfest för familjen Nyström i Höglandskyrkan i Sävsjö. Jonas Nyström har under 14 års tid varit pastor i församlingen men nu har de sålt det mesta de äger för att flytta till andra sidan jorden, leva enkelt och arbeta i ett spännande missionsarbete. Det var en härlig fest med mycket folk och många nya ansikten.

När jag tänker tillbaka på åren som har gått kan jag konstatera att Jonas har betytt enormt mycket för mig, både personligen och i det som handlar om tjänst i Guds rike. När jag var 16 år hade Gud börjat göra ganska mycket i mitt liv. En missionsresa till Turkiet och en till Peru blev en vändpunkt och jag kände verkligen hur Gud tände en eld på insidan under den där perioden. Mitt i allt det där dök Jonas upp som ny pastor i församlingen i Sävsjö. Jonas var en ung, driftig ledare med en brinnande längtan efter att få se Guds rike expandera långt utanför kyrkans väggar. För mig var det något helt nytt att få ett föredöme på så nära håll att lära sig av, tränas av, be tillsammans med och arbeta på nya sätt. Jonas hade från första början en tydlig vision om församlingens förnyelse och rörde om med en tydlig och utmanande undervisning. Jag tror att Jonas var den första personen som pratade med mig om församlingsplantering.

För mig personligen kändes det som om Jonas förstod min längtan och kallelse på ett sätt som inte andra gjort tidigare. Han tog sig an mig och lät mig vara med i det mesta. På avtackningsfesten påminde jag honom (lite skämtsamt) om att hans kanske största misstag under de här åren var de där gångerna jag fick följa med på hans predikoresor. Mer än en gång fick han ”städa upp” efter att jag hade provocerat folk eller trampat dem på tårna genom något jag sa. Han kanske hade varit en riktig ”big shot” idag om han inte låtit mig sabba hans rykte… =) Men, jag fick haka på, och jag lärde mig och jag växte och det är jag väldigt tacksam för! Jonas är en av några få personer som har betytt allra mest för mitt liv.

Det ska bli väldigt spännande att följa Jonas, Anne-Sofie, Linnea och Isak nu när de tar ett så stort nytt steg! Jag är övertygad om att Gud kommer att använda dem på ett härligt sätt!

För dig som vill följa familjen Nyström framöver går det bra att göra det på: http://nystromjonas.blogspot.se/

Publicerat

Tillsammans för en förvandlad stad

Den gångna helgen har varit väldigt spännande. Utifrån Helsingborgs bönenätverk som består av troende kristna från många olika typer av församlingar har vi samlats för en bönekonferens med temat ”Tillsammans för en förvandlad stad”. Vår gemensamma längtan är att Helsingborg ska bli en bättre stad att bo i och att Guds rike ska växa genom att allt fler människor följer Jesus och upprättas i hans kraft.

Under helgen hade vi besök av Martin Scott som är en resande profet från England som för närvarande bor i Spanien. Martins undervisning hade en stark profetisk skärpa som utmanade oss och uppmuntrade oss som Guds församling i Helsingborg i det som Gud har kallat oss till.

Av det som Martin delade var det en sak som verkligen tog tag i mig. Han sa att ”när församlingen fungerar utifrån en ande av självbevarelse kommer den att förlösa död i sin omgivning.” Utmaningen är knivskarp. Min personliga bedömning är att majoriteten av energin i de flesta församlingar i Sverige går åt till att just det, att bevara sig själv. Vad säger Jesus? Den som vill bevara sitt liv kommer att förlora det. Vilken beskrivning ger Jesus av Gud? Som en galet risktagande herde som lämnar 99 får i öknen för att söka efter det enda förlorade fåret.

Tänk om vi var villiga att följa Jesus i att dö bort från oss själva, vår egen prestige och vår egen längtan efter att vårt sammanhang ska finnas kvar, lyckas, växa. Tänk om det istället kunde få handla om Guds rikes tillväxt och all ära till Jesus. Tänk om vi vågade lämna den märkliga kombinationen av trygghetsnarkomani och fruktan som självbevarelsen handlar om och vågade riskera allt för att få se något nytt växa fram!

Jag skulle vilja passa på att tacka alla goda vänner från olika församlingsgemenskaper i Helsingborg för en fantastisk helg! Ni är underbara!

Publicerat

Varför hade de första kristna inga kyrkobyggnader?

För ett par veckor sedan skrev Jonas Melin ett inlägg på sin blogg med rubriken Sex nackdelar med att ha en kyrka. Mycket bra och läsvärt! Det fick mig att fundera lite…

Det är ett historiskt faktum att det inte existerade några kyrkobyggnader under de första århundradena av församlingens historia. Ibland brukar det sägas att den första kyrkobyggnaden dateras till början av 200-talet, men det handlar om ett hem där man tog bort en vägg för att kunna rymma fler människor vid husförsamlingens sammankomster. Först på 300-talet när kristendomen blev statsreligion i romarriket började man bygga kyrkobyggnader. Ofta byggdes de på heliga mäns gravar, och fick namn efter dessa, i en magisk tro att relikerna skulle ha en andlig betydelse för kyrkobyggnaden. Var man hämtade inspirationen till de första kyrkobyggnaderna tänker jag inte gå in på men jag kan säga så mycket som att det inte var från Jesus, apostlarna eller Nya Testamentet!

Den tidiga rörelsen av lärjungar möttes nästan uteslutande i hem och ibland på redan befintliga mötesplatser i samhället. Man hade inga heliga kyrkobyggnader. Frågan är varför? En del menar att det skulle bero på den tidiga församlingens fattigdom och förföljelsen som omöjliggjorde byggandet av kyrkor. Det håller inte riktigt. Församlingen bestod både av fattiga och rika och även om de fick utstå förföljelse fanns det i olika regioner långa perioder utan förföljelse. Den kulturella pressen att uppföra någon form av heliga byggnader måste också ha varit stor. Judarna hade templet i Jerusalem och synagogor i princip varje stad. I romarriket kryllade det av hedniska tempel där man offrade till olika avgudar. Bland romarna ansågs man vara en ateist om man inte hade ett tempel med ett altare, vilket ibland ledde till att de kristna förföljdes för att man ansåg att de var ateister. Trots detta valde de kristna under de första århundradena att inte bygga kyrkobyggnader. Varför?

Steve och Marilyn Hill skriver så här i The Luke 10 Manual:

”The early saints did not build buildings by revelation and conviction. They believed in the priesthood of all believers and thus they neither supported nor sanctioned a special priestly class. They believed that the Kingdom of God hade come and embraced all of life. Therefore they did not believe in special holy places. The whole earth is the Lord´s! Jesus died to sanctify all of life and all of human activity to God. They met in homes to demonstrate their belief that their bodies were the temple of the Holy Spirit and that God does not dwell in temples made with hans but rather in a living temple made up of living stones.”

Jag tror att det var precis därför. Vad tänker du?

Publicerat

Vem har fastnat i en modell?

När jag den senaste tiden har träffat olika kristna personer och berättat om det jag/vi gör i Helsingborg och vår dröm om en husförsamlingsrörelse har jag flera gånger fått den nervösa kommentaren: ”Det är viktigt att inte fastna i en modell!”

De här kommentarerna har verkligen förbryllat mig! Är det så att man har fastnat i en modell bara för att man inte gör som alla andra och för att man tror på det man gör? De absolut flesta kristna i Sverige idag finns i församlingar enligt modellen: byggnad, kyrkbänkar, pastor, veckovisa gudstjänster, monologisk undervisning etc. (Vilket är helt ok för mig så länge folk vill mötas på det sättet.) Än så länge är det väldigt få som finns i små, enkla, organiska församlingar som möts i hem eller andra miljöer. Dessutom finns det ganska dåligt bibelstöd för den vanliga traditionella kyrkoformen medan Nya Testamentet målar upp en bild av en levande rörelse av lärjungar i mindre multiplicerande gemenskaper. De flesta kan inte ens tänka sig en församling utan exempelvis kyrkbyggnad eller anställd pastor. Vem är det som har fastnat i en modell?

By the way. Det är nästan uteslutande anställda pastorer som blir oroliga när man berättar om husförsamlingar, många andra är nyfikna. Undrar hur det kommer sig?

ps. Jag älskar allt Guds folk oavsett hur de möts och jag tror att Gud i sin nåd kan använda alla typer av församlingar. Bara så ni vet! =) ds.