Månad: april 2013

Publicerat

Det är tid för Europa

Den gångna helgen har varit oerhört uppmuntrande och utmanande! Som jag har skrivit tidigare har vi haft besök av Victor John som har startat en rörelse i Indien där över 5 miljoner människor har börjat följa Jesus och massivs av små, vardagsnära församlingar har planterats.

På lördagkvällen fick vi förmånen att få höra Knut Osland från Oslo dela sitt hjärta med oss. Gud kallade honom, hans fru och ytterligare en person till Oslo 2007. Sedan dess har de fått plantera 10 husförsamlingar och döpt 60 personer. De har fått se de första små tendenserna till en rörelse som jag är övertygad kommer svepa fram över hela Europa. Knuts budskap var att det är tid för Europa! Alla är inte öppna för evangeliet, men en hel del är det. Knuts bedömning är att mellan 10 och 20 % är redo att ta emot Jesus idag om evangeliet skulle presenteras för dem på ett sätt som de kan ta till sig. Jag tror att många av oss som hörde Knut blev väldigt taggade att mer än hittills gå ut och berätta de goda nyheterna om Jesus.

På söndagförmiddagen hade de olika ledarna i Helsingborgs husförsamlingsnätverk några timmar tillsammans med Victor John. Det var väldigt givande dit med många frågor och mycket samtal.

När jag nu försöker att summera mina intryck efter helgen konstaterar jag hur oerhört annorlunda det är att arbeta mot att få se en rörelse av multiplicerande lärjungar och församlingar jämfört med det mer traditionella sättet att arbeta. Det finns väldigt mycket att säga om detta. Jag tänker på två saker som på ett tydligt sätt utmanar vårt ego.

  1. I en rörelse måste man släppa kontrollen. En sann rörelse är omöjlig att kontrollera och det kommer aldrig gå att starta en rörelse genom kontroll. Vi måste lita på den helige Andes fantastiska förmåga att leda människor och att forma människor. Victor berättade att han flera gånger har fått frågan hur han håller miljontals nya lärjungar ”rena”. Han brukar svara att han har fullt upp att hålla sig själv ”ren”. =) Det kanske är först när vi börjar lita på Guds löften och inte försöker fixa allting själva som vi får se Hans kraft i verksamhet.
  2. I en rörelse är det Jesus som får äran. Väldigt många i rörelsen i Norra Indien vet inte vem Victor är trots att det är han som ”startade” rörelsen. Vi människor gör ofta allt vi kan för att samla cred på hög. Vi kämpar för att göra reklam för oss själva och våra egna arbeten. Om vi verkligen följer Jesus och vill se en rörelse av lärjungar finns det inget annat alternativ än att dö bort ifrån allt sånt! Tänk dig en generation efterföljare till Jesus som inte är det minsta intresserad av sitt eget kändisskap eftersom de har fullt upp att göra Jesus känd!

Det finns mycket mer att skriva om efter en späckad helg men jag nöjer mig nog där. Jag är tacksam till Gud för det han har gjort och jag är tacksam för nya vänner från Norge och förmånen att få träffa Victor och Solevi.

Guds nåd!

Victor och Rickard

Publicerat

Mission enligt Lukas 10

Som jag har skrivit om tidigare har vi under den helgen besök av Victor John som delar med sig av sina fantastiska erfarenheter från norra Indien. Under gårdagen ägnade vi en hel del tid åt det tionde kapitlet i Lukasevangeliet där Jesus sänder ut sina lärjungar. De instruktioner Jesus ger i Lukas 10 kan man hitta på återkommande ställen i evangelierna och Apostlagärningarna. Tänk om dessa instruktioner gäller för oss i Sverige idag och är en nyckel att få se en multiplicerande rörelse av lärjungar och församlingar? Här kommer några verser:

Jesus sends1 Därefter utsåg Herren sjuttio andra och sände dem två och två framför sig till varje stad och plats dit han själv skulle komma. 2 Han sade till dem: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. 3 Gå ut! Se, jag sänder er som lamm in bland vargar. 4 Ta inte med er någon börs eller lädersäck eller några sandaler, och hälsa inte på någon under vägen. 5 När ni kommer in i ett hus, säg då först: Frid över detta hus. 6 Och om där bor en fridens man, skall den frid ni tillönskar vila över honom. Annars skall den vända tillbaka till er. 7 Stanna i det huset, och ät och drick vad ni får, ty arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus. 8 Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, så ät det som sätts fram åt er. 9 Bota de sjuka i den staden och säg till folket: Guds rike är nu hos er.* 10 Men om ni kommer till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg: 11 Till och med dammet som har fastnat på våra fötter i er stad stryker vi av för att vittna mot er. Men det skall ni veta att Guds rike är nu här. (Fortsätt gärna och läs hela kapitlet.)

De här frågorna samtalade vi utifrån under gårdagen.

  • Hur ser Jesus missionsstrategi ut?
  • Vad säger Jesus om skörden?
  • Vad säger Jesus om resurserna?
  • Vad säger Jesus om arbetarna?
  • Vad innebär detta för den andliga striden?

Vad säger du?

Publicerat

Checklista för dynamisk Jesusrörelse

Victor John

Den här helgen har vi besök av Victor John i Helsingborg. Människor från lite olika platser i södra Sverige och Norge har slutit upp för att vara med. Victor är indier som var pastor i vad som ansågs vara en väldigt stor församling (med 500 medlemmar) i norra Indien. Århundraden av västerländsk mission hade resulterat i väldigt få kristna i en delstat som idag har 130 miljoner invånare. Efter ett par år i Sverige återvände Victor 1994 till Indien och lämnade församlingen för att på Guds kallelse jobba på ett helt nytt sätt. Sedan dess har en rörelse startat som har fått se 5,5 miljoner indier beslutat sig att följa Jesus och låtit döpa sig. Man räknar med att det har startat hundratusentals små, vardagsbaserade församlingar.

Någon som läser det här kanske funderar på hur djup överlåtelsen egentligen är bland de nya lärjungarna. Det handlar verkligen inte bara om kvantitet utan även om kvalitet i efterföljelsen. En del får utstå hård förföljelse för sin nyvunna tro på Jesus och rörelsen har som en del av sitt DNA att man betonar en lydnadsbaserad form av lärjungaskap som handlar om göra det Jesus har befallt. Någon annan kanske tänker att det där är ju Indien, där måste det väl vara mycket lättare än i Sverige och i Europa. Enligt Victor var delstaten han arbetar bland den tuffaste miljön man kunde tänka sig för evangeliet. Bara 2000 personer hade blivit kristna efter mycket lång tid av västerländsk mission. Jag tror att vi har mycket att lära oss av arbetet i Indien. Victor gav igår kväll några punkter på varför den här Jesusrörelsen har vuxit fram. Här kommer en sammanfattning.

  • Genom att inte anställa ledare. Istället uppmuntra gräsrotsledarskap med en stor överlåtelse till uppdraget.
  • Genom att träna och vägleda ledare i lydnadsbaserat lärjungaskap.
  • Genom att inte bygga kyrkobyggnader.
  • Genom att inte producera ett samfund utan en rörelse som är organisk, inhemsk och dynamisk.
  • Genom att inte berätta för människor vad de ska göra utan hjälpa dem att själva upptäcka vad de ska göra.
  • Genom att göra lärjungar som gör lärjungar
  • Genom att plantera multiplicerande församlingar som planterar församlingar.
  • Genom principer från Bibeln och inte mänskliga manualer.
  • Genom att mobilisera bedjare som ber igenom för under och tecken.
  • Genom målmedveten evangelisation och lärjungaskap som börjar med upptäckande bibelstudier.
  • Genom att lärjungar berättar för deras familjer och vänner om deras efterföljelse av Jesus.
  • Genom att fokusera evangelisationen på att nå hela familjen eller vänskapskretsen, inte endast individer.
  • Genom att vara kulturellt relevant och betjäna genom att fylla olika behov.

Uppmuntrad? Utmanad? Det är jag.

Publicerat

Jesus är allt!

De som har följt mitt bloggande under den här veckan på min egen blogg eller på Pionjärbloggen har märkt att det har handlat ganska mycket om lärjungaskap, om att följa Jesus och hur vi kan hjälpa varandra att göra det. Jag tror att det är helt avgörande. Jesus har befallt oss att göra lärjungar och lovat att han kommer att bygga sin församling.

korset

Jag skulle vilja avsluta veckan där vi började – med Jesus. Varför gör vi lärjungar? Vad är syftet med församlingen? Vad är Guds plan med den här skapelsen? Jag tror att allt handlar om Jesus Kristus. I Efesierbrevet 1:9-10 står det så här:

”Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden.”

Som arbetare i Guds rike är strävan att få se människor komma till tro en god drivkraft, men det finns något som går djupare än att individer ska bli frälsta. Nämligen Guds plan att sammanfatta allt i Jesus Kristus. Alltings syfte är att ge Gud ära i Jesus Kristus – att hans ära och härlighet ska uppfylla den här världen för att återspegla honom och vara en plats för hans närvaro.

Att Jesus ska vara i centrum blir ibland bara vackra ord. Om han verkligen ska vara i centrum måste väl det innebära att det är en massa andra saker som inte kan vara där, eller?

Jesus Kristus är syftet, början, slutet, medlet, budskapet och målet i allt pionjärarbete, lärjungaträning och församlingsliv. Utanför honom finns ingenting. I honom finns allting.

Jesus jag ber om en rörelse av människor som helt handlar om dig, som i djupet av sina hjärtan är förälskade i dig och som låter hela sin livsstil formas av dig. Låt oss bli ännu mer förlorade i dig, ännu mer upptagna av dig och ännu mer präglade av dig. Tack att du har lovat bygga din församling! Tack för att du är församlingens enda huvud! Låt inget annat och ingen annan ta den plats som bara är din. Amen.

Den här veckan bloggar jag både på min egen blogg och på Pionjärbloggen där jag är veckans bloggare. Länkar till alla blogginlägg och mer om lärjungagrupper hittar du här.

Publicerat

Bekänn synder för varandra!

Det är lättare att andas in om man också andas ut. Ett rum som är fullt med bråte behöver tömmas för att kunna fyllas med meningsfull inredning. På samma sätt behöver vi människor hela tiden bekänna våra synder (andas ut) för att kunna fyllas med Jesus liv och karaktärsdaning (andas in). Syndabekännelse är en helt avgörande andlig disciplin som var och en som vill följa Jesus behöver upptäcka.

Bekänn alltså era synder för... varandra!
Bekänn alltså era synder för… varandra!

I vissa kyrkor är detta ganska vanligt. Man tillämpar något man kallar bikt som går ut på att man ganska anonymt kan gå till en präst för att bekänna sina synder. Det finns något gott med detta, men det haltar. Dels skapar det ett ganska sjukt maktförhållande mellan prästerskapet och övriga, när NT faktiskt säger att alla troende är präster och inte behöver någon annan medlare än Jesus själv. Anonymiteten gör dessutom att man inte följer upp för att kunna hjälpa varandra att formas av Jesus – inandningen.

I andra kyrkor tillämpar man en mer allmän syndabekännelse som innebär att hela församlingen i kör bekänner att man har syndat innan man tar nattvarden. Även om man gör det tillsammans blir det en endast en inre, individualistisk handling, man sätter inte ord på specifika synder och man har ingen möjlighet att hjälpa varandra att följa Jesus.

Inom frikyrkan, som jag själv har mest erfarenhet av har man ofta helt tappat bort syndabekännelsen. I de fall man försöker återupptäcka den gör man det ofta enligt någon av de två modellerna ovan. Jag tror att det finns ett bättre alternativ.

Vad säger Bibeln om syndabekännelse?

Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. – 1 Joh 1:6-9

Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra, så att ni blir botade. – Jak 5:16a

Syndabekännelse handlar om att leva genomskinligt i gemenskapen av lärjungar och att bekänna våra synder för varandra. Det ger en helt annan dynamik när jag bekänner mina synder för någon som också bekänner sina synder för mig. Det hjälper oss att uppmuntra varandra med Guds nåd och förlåtelse och hjälpa varandra vidare i efterföljelsen av Jesus.

Sedan fem år tillbaka har jag alltid varit med i en lärjungagrupp där vi har bekänt våra synder för varandra varje vecka. Det är så jobbigt och det är så enormt befriande! Jag skulle önska att alla fick uppleva välsignelsen att vara med i en lärjungagrupp! Om du längtar efter detta behöver det inte vara svårare än att du letar upp någon med samma längtan och sätter igång!

Den här veckan bloggar jag både på min egen blogg och Pionjärbloggen där jag är veckans bloggare.