Så länge jag kan komma ihåg har jag alltid haft en tro på Gud. Vi bad ofta och läste Bibeln hemma och Jesus var på något sätt en självklarhet under hela min uppväxt. Jag har aldrig haft en frälsningsupplevelse eller en dag i mitt liv som jag kan se tillbaka på som dagen för min omvändelse. Däremot var det ett år som kom att betyda mycket för mig i min efterföljelse av Jesus – 1997.
Jag var 15 år gammal och jag hade höga förhoppningar inför den där sommaren. Jag och mina kompisar hade sökt sommarjobb på Sävsjö Camping – alla semesterfirares Mecka. En bit i på vårkanten fick jag dock det dräpande beskedet att alla mina vänner fick sommarjobbet förutom jag. Det är svårt att beskriva känslan som kom över mig när jag fick beskedet. Så här i efterhand kan man tycka att det kanske inte var hela världen, men just då och där tyckte jag att det var det värsta jag någonsin hade varit med om. Jag stängde in mig själv och mina sorger på mitt rum och bara grät. Jag var helt uppgiven. Efter ett tag började jag be ut alla mina tankar och känslor inför Gud. Jag berättade för honom att jag inte visste vad jag skulle ta mig till och att han fick göra precis vad han ville med den kommande sommaren. Det var första gången som jag kompromisslöst och från hjärtats djup bad om Guds vilja för mitt liv. Svaret tog inte speciellt lång tid. Samma dag, ett par timmar senare, ringer en bekant till mig som jag inte kände speciellt väl. Hon upplevde att Gud hade talat till henne om att jag skulle åka på en missionsresa till Turkiet den sommaren. Jag kände direkt hur hjärtat började slå dubbla slag. Jag hade inte berättat om det uteblivna sommarjobbet för någon men Gud hade hört min bön! Det krävdes lite övertalning gentemot mina föräldrar men jag kom till slut iväg på den där resan som kom att förvandla mitt liv och som innebar att jag inte bara ville ge en sommar för att följa Jesus utan hela mitt liv.
När Jesus vandrade runt på jorden ägnade han väldigt mycket av sin tid åt sina lärjungar. Hans uppdrag var att kalla människor att följa honom. Faktum är att Jesus bara nämner församling eller kyrka vid ett fåtal tillfällen medan lärjungaskap nämns över 260 gånger. När Jesus kallade människor att följa honom för 2000 år sedan eller när han har kallat människor att göra det samma genom historien har hans mål alltid varit detsamma; att lärjungen ska lämna allt för att följa honom. Lärjungaskap handlar om att med hela sitt liv följa, efterlikna och låta sig sändas av Jesus. Det finns inte utrymme för undantag och förbehåll. Jesus har aldrig varit intresserad av lärjungar som bara vill ge honom halva sitt liv. Han går till och med så långt att han säger: ”På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge, om han inte avstår från allt han äger.” Därmed inte sagt att man måste vara perfekt för att följa Jesus. Snarare gäller det motsatta; den som tror sig vara perfekt har ingenting med Jesus att göra. Lärjungar är bristfälliga och trasiga människor som ger hela sitt liv för att följa Jesus och låta sig formas av honom. Efterföljelse är inte ett statiskt tillstånd, det är en vandring och en process som innefattar varje del av våra liv.
Har du lämnat ditt liv till Jesus? Han kallar på dig!
