Bön & Fasta

Under förra veckan hade vi i nätverket av husförsamlingar en bön och fastevecka. Därför blev det inte så mycket bloggande från min sida. Det har varit en oerhört stark och betydelsefull vecka på många olika sätt. Vi hade flera bönesamlingar om dagen i olika konstellationer, beroende på vilka som kunde, och olika personer fastade på lite olika sätt och olika länge. Vi avslutade veckan med en helg då vi åkte iväg tillsammans till en gård utanför Helsingborg och fick gott om tid för bön, gemenskap och undervisning. Det har varit en mycket spännande vecka!

Jag tror att detta med bön och fasta är något som vi behöver återupptäcka som efterföljare till Jesus i vår del av världen. Att regelbundet under några dagar avstå från mat, tv-tittande och internetsurfande för att be och söka Gud tillsammans med sina bröder och systrar i tron borde vara en naturlig del av vår livsstil. Jag längtar verkligen efter att leva det livet!

För Jesus verkade det vara fullkomligt naturligt med tider för fasta, avskildhet och bön. Hans tjänst inleddes med 40 dagars bön och fasta i öknen. Han drog sig ofta undan för att be, antingen själv eller med sina lärjungar under hela den tid han vandrade omkring i Israel. När han talade om fasta så utgick han från att hans lärjungar skulle fasta och gav dem enkla instruktioner för vad de skulle tänka på. ”När ni fastar…”

Det är tydligt att de första kristna verkligen följde Jesus på det här området. Bön och fasta återkommer flera gånger i Nya Testamentet och det verkar som om man alltid bad och fastade innan man skulle avskilja någon för ett uppdrag eller sända iväg någon i tjänst för Gud på andra platser. Hur skulle det se ut i församlingar i Sverige om vi alltid bad och fastade tillsammans innan människor gick in i olika uppdrag? Vad skulle hända om vi tillsammans skulle börja be och fasta för att människor i vår omgivning ska få komma till tro? Det finns ingenting som kan stå emot en församling som ber!

Kommentera