Kategori: allmänt

Publicerat

Är alla församlingsledare pastorer?

Jag har den här veckan varit med på EFKs medarbetardagar i Stockholm. Medarbetardagarna är en årlig konferens för Evangeliska Frikyrkans ”pastorer”. Jag har funderat ganska mycket på den där termen – pastor.

I de flesta frikyrkor fungerar det så att församlingsledare som har någon form av anställning går under benämningen pastor. Det förväntas ofta mycket av pastorn. Han eller hon ska predika (underhållande, uppmuntrande, bibliskt, inte för utmanande, på ett sätt så att alla vill komma till just vår församling), visionera, administrera, leda verksamheten, göra hembesök hos gamla och sjuka, själavårda, leda människor till tro, leva i bön, ha en perfekt familj, tillmötesgå församlingens alla intressegrupper och åldersgrupper och så vidare… Är det någon mer än jag som tycker det här låter absurt? Pastorn arbetar dessutom oftast ganska ensam om hon eller han inte är anställd i en väldigt stor församling med flera anställda, vilket är ovanligt.

Jag har aldrig känt mig det minsta hemma eller attraherad av det där paketet. Jag är inte en pastor!

Pastor är egentligen ett latinskt ord som betyder herde som är 1 av 5 gåvor som det talas om i Efesierbrevet 4:11. De övriga är apostel, profet, evangelist, herde och lärare. Hur kommer det sig att det finns så många herdar och lärare i Sveriges församlingar och några evangelister men inga apostlar och profeter? Nu tror jag inte att det är så. Jag tror att de finns men att vi inte pratar så mycket om det. Jag har många vänner som arbetar som pastorer fast det är så tydligt att de är apostlar, profeter eller evangelister. Tänk om vi kunde förlösa människor att göra det Gud har kallat dem till!

Församlingarna i Nya Testamentet vårdades av team av oavlönade äldste/ församlingsledare som uppmuntras att vara föredömen och herdar. Gåvorna eller tjänsterna i Efesierbrevet 4 verkar vara resande och rörliga och hade som uppgift att utrusta de troende så att de troende kunde mogna och bygga upp församlingarna. Även dessa tjänster verkar allt som oftast fungera i team. Det är viktigt att poängtera att ledarskap i NT aldrig handlar om position utan om funktion, relation och tjänande.

Tänk om vi vågade låta Nya Testamentet utmana systemet! Några korta punkter:

  • Vi behöver bryta ensam-varg-ledarskapet! Bibliskt ledarskap fungerar i team.
  • Vi är i desperat behov av apostlar och profeter i vårt land om vi vill se en ny rörelse av lärjungar som gör lärjungar och församlingar som planterar församlingar. Vi behöver släppa rädslan för självutnämna apostlar och profeter. Det handlar inte om titlar och positioner. Det handlar om funktion. Varför är vi inte rädda för självutnämna lärare? Det är den enda gåvan som NT tydligt varnar för!!! (Jak 3:1)
  • Vi behöver församlingar som sätter tjänsterna i Ef 4 fria att tjäna Gud och utbreda Guds rike långt utanför den egna församlingens gränser. Vi behöver dö bort från församlingstillväxt och leva för utredandet av Guds rike!

Det var några funderingar från mig.

Publicerat

Får barn ta nattvard?

Många har diskuterat frågan om vilka som får delta i Herrens måltid och specifikt om barn får ta emot nattvarden. Ganska nyligen var det någon som i en insändare i tidningen Dagen utgick från Första Korintierbrevet 11:29 ”Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig.” och varnade barn för att delta i  Herrens måltid.

Personligen anser jag att 1 Kor 11 är en av många feltolkad bibeltext, vilket beror på att vi försöker trycka in bibeltexten i hur de flesta kyrkor firar Herrens måltid idag. Läs igenom 1 Kor 11:17-34 några gånger och fundera över vad det verkligen står där.

Några saker som kan vara värda att tänka på:

  • När Jesus instiftade ”måltiden” skapade han inte en ny religiös ritual. I varje judiskt hem, vid den tiden, var bröd och vin en naturlig del av den gemensamma måltiden. Man började med att bryta brödet och delade bägaren när man ätit färdigt. (Lägg märke till 11:25 – ”bägaren efter måltiden”). Jesus tog det absolut mest vardagliga i deras kultur och gjorde det till något där han ville vara närvarande och där man skulle påminna varandra om det han gjort.
  • I Korint möttes församlingen i olika hem i husförsamlingar. När församlingarna möttes verkar det som om man hade en slags knytkalas där man tog med vad man hade vilket blev en gemensam måltid. Hela måltiden var Herrens måltid och brödet och vinet var en del av denna måltid – inte separat.
  • Problemet i Korint var att de rika behöll sin mat för sig själva och åt sig proppmätta och berusade medan de fattiga satt hungriga. På det sättet syndade de mot Herrens kropp = församlingen. Att urskilja Herrens kropp som det står om i vers 29 handlade inte om vara tillräckligt kunnig, tillräckligt helig, tillräckligt döpt eller tillräckligt gammal. Det handlade om att inte blunda för andra människors behov i församlingen medan man själv roffade åt sig. Begreppen ”brödet – Herrens kropp – församlingen” hänger intimt samman i Första Korintierbrevet.
  • I vers 30 talar Paulus om att det är därför så många är sjuka och till och med dött. Skulle det kunnat bero på att de som var fattiga i gemenskapen inte fick sina behov fyllda och led av näringsbrist? Ja, troligen.
  • Att mena att Gud vill att barn ska sitta hungriga och titta på medan de andra äter sig mätta på Herrens måltid går fullständigt stick i stäv med vad texten säger.

Herrens måltid kan få vara en fantastisk kärleksmåltid där Jesus är närvarande, där människor blir mätta, där alla som vill upptäcka Jesus är välkomna, där vardagslivet delas, där man skrattar och gråter, skämtar och leker, lovsjunger och ber. I Apostlagärningarna står det att de första troende bröt brödet i hemmen i jublande innerlig glädje! Varför har vi så många gånger hamnat så långt från detta? Du kan fira Herrens måltid i ditt hem! Det behövs ingen kyrkobyggnad, det behövs inga speciella präster och pastorer! Alla som vill får vara med! Ät, var glad och fira Jesus!

Edit 2013-0-18: Läs mer om olika syn på Herrens måltid i Dagen här och här.

Publicerat

Stå emot Djävulen

Och för oss inte in i frestelse, utan rädda oss från den onde.

I Steve Addisons bok Movements That Change the World beskriver han i ett kapitel hur kristenheten tidigare hade sitt centrum eller tyngdpunkt på norra halvklotet; Nordameria och Europa. Numera går stora delar av kristenheten på norra halvklotet kraftigt bakåt medan Guds rike växer som aldrig förr, på framförallt södra halvklotet. Addison nämner en forskare som har undersökt skillnaderna mellan södra och norra halvklotets utövande av den kristna tron och kommit fram till att den största skillnaden är synen på den andliga kampen. I Sydamerika, Afria och Asien är det för kristna en självklarhet att det finns en andlig kamp mot Djävulen och hans demoner i vardagen medan vi i Europa och Nordamerika allt som oftast blundar för den verkligheten.

Fortsätt läsa ”Stå emot Djävulen”

Publicerat

Bön & Fasta

Under förra veckan hade vi i nätverket av husförsamlingar en bön och fastevecka. Därför blev det inte så mycket bloggande från min sida. Det har varit en oerhört stark och betydelsefull vecka på många olika sätt. Vi hade flera bönesamlingar om dagen i olika konstellationer, beroende på vilka som kunde, och olika personer fastade på lite olika sätt och olika länge. Vi avslutade veckan med en helg då vi åkte iväg tillsammans till en gård utanför Helsingborg och fick gott om tid för bön, gemenskap och undervisning. Det har varit en mycket spännande vecka!

Jag tror att detta med bön och fasta är något som vi behöver återupptäcka som efterföljare till Jesus i vår del av världen. Att regelbundet under några dagar avstå från mat, tv-tittande och internetsurfande för att be och söka Gud tillsammans med sina bröder och systrar i tron borde vara en naturlig del av vår livsstil. Jag längtar verkligen efter att leva det livet!

För Jesus verkade det vara fullkomligt naturligt med tider för fasta, avskildhet och bön. Hans tjänst inleddes med 40 dagars bön och fasta i öknen. Han drog sig ofta undan för att be, antingen själv eller med sina lärjungar under hela den tid han vandrade omkring i Israel. När han talade om fasta så utgick han från att hans lärjungar skulle fasta och gav dem enkla instruktioner för vad de skulle tänka på. ”När ni fastar…”

Det är tydligt att de första kristna verkligen följde Jesus på det här området. Bön och fasta återkommer flera gånger i Nya Testamentet och det verkar som om man alltid bad och fastade innan man skulle avskilja någon för ett uppdrag eller sända iväg någon i tjänst för Gud på andra platser. Hur skulle det se ut i församlingar i Sverige om vi alltid bad och fastade tillsammans innan människor gick in i olika uppdrag? Vad skulle hända om vi tillsammans skulle börja be och fasta för att människor i vår omgivning ska få komma till tro? Det finns ingenting som kan stå emot en församling som ber!

Publicerat

Jag förlåter dig!

Förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.

Jag tror att ordet förlåtelse är ett av de viktigaste orden om man vill förstå vad kristen tro handlar om. Att ta emot Guds förlåtelse genom Jesus är det största och mest avgörande en människa kan vara med om.

Bibeln uppmanar oss att bekänna våra synder inför Gud och inför varandra. Många tycker att det är mycket lättare att bekänna sin synd inför Gud än inför en annan människa. Varför det är så kan man fundera över. Det finns en oerhörd kraft att inte bara bekänna inför Gud utan också inför en broder eller syster i tron. Ingenstans i Bibeln uppmanas vi att bekänna våra synder inför speciella präster eller pastor. Varandra är nyckelordet när det talas om bekännelse. Enligt Nya Testamentet är alla troende präster. Personligen har jag de senaste åren alltid varit med i vad vi kallar för ”lärjungagrupp” där jag varje vecka träffar en eller två andra bröder för att uppmuntra varandra att följa Jesus och bekänna våra synder för varandra. Det är helt ovärderligt!

Det är oerhört gott att varje dag, när man ber, rannsaka sitt eget liv och be Gud om förlåtelse för det som inte är rätt ställt. Gud har själv lovat att när vi bekänner våra synder så kommer han att ”rena från synd och befria från orättfärdighet”. Bekännelsen ger mig också en ödmjukhet inför Gud och inför livet och hjälper mig att omvända mig på område efter område för att bli allt mer lik Jesus.

När vi talar om förlåtelse talar vi oftast om att be om förlåtelse men Jesus talade betydligt oftare om att förlåta. Det är många gånger mycket svårare men helt avgörande för en människas relation till Gud. Jesus går så långt så att han efter bönen tillägger:

Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser. (Matt 6:14-15)

En god vana är att varje dag be att Gud visar om det är någon som du behöver förlåta. Det är den enkla delen. Jag försäkrar dig om att det kommer att dyka upp personer i dina tankar! Tala därefter ut orden: ”Jag förlåter …” Du har ingenting att förlora! Att inte förlåta en person som har gjort dig illa kommer mer än någon annan att drabba dig själv. När du och jag väljer att förlåta andra människor, även om de inte är värda det, får vi ta emot förlåtelsens underbara frihet!

Herre visa vad i mitt liv jag behöver omvända mig från och hjälp mig att alltid förlåta andra människor.

***

Läs fler inlägg i serien om Herrens bön.