Kategori: allmänt

Publicerat

Världens bästa pappa

Vår fader, du som är i himlen.

En sak som påverkar din eller min relation till en viss person väldigt mycket är den bild som vi har av den personen. Om din bild av en person är att han/hon är våldsam kommer du förmodligen att hålla dig undan. Om din bild av en person är att han/hon är elak, cynisk och sarkastisk kommer du förmodligen inte öppna ditt hjärta och dela dina innersta tankar. Det finns många andra både positiva och negativa bilder vi kan ha av andra människor. Ibland stämmer de här bilderna, ibland stämmer de inte alls.

Samma sak gäller i min relation till Gud. Den bild jag har av honom kommer helt avgöra min relation till honom. När Jesus Kristus, Guds Son kom till världen lärde han oss att se på Gud och relatera till Gud som vår pappa – vår gode far. Det här var helt otänkbart och extremt revolutionerande i den miljö som Jesus befann sig där det var väldigt viktigt att frukta Gud. Den bön Jesus lärde sina lärjungar att be börjar just med att vi vänder oss till Gud som vår pappa. Många har bilden av Gud som långt borta. Ingenting kunde vara mer fel. Han är så mycket närmare dig än vad du tror! Han är din gode far som vill vara dig nära och som vill allt gott för ditt liv och för den här världen.

I vår individualistiska tid är det en god påminnelse att vi ber till ”vår” far. Även om tron på Gud och efterföljelsen av Jesus är personlig kan den aldrig vara en privatsak. Vi är alla skapade av Gud för att vara en liten del av något större och tron på Jesus uttrycks bäst i nära gemenskap med andra människor.

Jesus lär oss att be till den far som är i himlen. Det blir en påminnelse om att även om Gud är vår pappa är han ändå annorlunda. Han är den högste. Han är skaparen av himmel och jord och vi är alla skapade av honom. Det ger oss ödmjukhet när vi närmar oss honom. Det är inte helt ovanligt att ett litet barn skryter över sin pappa och hävdar att just hennes pappa är störst, starkast och bäst i hela världen – ett omdöme som extremt sällan stämmer. När det gäller vår pappa Gud så är det verkligen så – han är störst, starkast och bäst. Ingenting är omöjligt för honom. Vår pappa är bäst!

Jesus fyll vår böner med uppenbarelsen om vem Gud är. Herre, lär oss att be!

***

Läs fler inlägg i serien om Herrens bön.

Publicerat

Lär oss att be!

Runt om i världen i olika Jesusrörelser kan människor berätta om att bön har varit en av de viktigaste ”sysselsättningarna” i rörelsen. När jag hälsade på församlingsplanterare i Etiopien som hade planterat massvis av församlingar, fått se människor komma till tro, uppväckt döda men också utstått förföljelse, ville jag veta vad deras hemlighet var. Jag fick alltid samma svar. ”Lär dig att be och fasta.”

När man läser om Jesus i evangelierna verkar det som om han bad ganska mycket. Vid ett tillfälle när han bad sa hans lärjungar: ”Lär oss att be”. Det Jesus då delar med sig av är det som ibland brukar kallas ”Herrens bön” eller ”Fader vår”.

Vår fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske,
på jorden så som i himlen.
Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.

Väldigt många gånger har den här bönen blivit något som vi religiöst har rabblat i brist på annat. Jag tror att Jesus hade något annat i åtanke. Herrens bön är i särklass det bästa hjälpmedlet för någon som vill fördjupa sin relation med Gud och sitt böneliv. Jag tror inte att bönen i första hand är en färdig bön att läsa ord för ord utan snarare en mall för vad vår bön till Gud kan och bör innehålla. Varje mening eller stycke är som en rubrik där vi själva får fylla på med innehåll.

Personligen har Herrens bön varit helt avgörande i mitt böneliv. I princip varje dag använder jag mig av den när jag tar tid med Gud. Framöver tänkte jag dela lite tankar om de olika delarna i Herrens bön. Totalt blir det en liten serie på nio bloggposter. Dela gärna med er av era erfarenheter av bön!

Herre lär oss att be!

***

Läs fler inlägg i serien om Herrens bön.

Publicerat

Dö för att leva

Ganska mycket i Guds rike fungerar tvärtemot mot vad vi är vana vid i den här världen. En av sakerna som återkommer i Jesus liv, undervisning och inte minst hans död och uppståndelse är att död leder till liv.

Jesus är oerhört radikal när han kallar sina lärjungar. Han kallar till ett liv i efterföljelse med hela livet som insats. Han kallar människor att ”ta sitt kors och följa” honom – att leva som om man vore död. I Jesus verklighet är det som om allt är upp och ner. Den som klamrar sig fast vid livet kommer att förlora det – men den som släpper taget och ger sitt liv till honom kommer verkligen att finna det.

Någonting som är viktigt för väldigt många pionjärer är uppbrottet från strävan efter att ”bevara och förvalta” för att istället hitta in i ett liv av risktagande och självuppoffring. Jesus sa en gång:

”Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt.”

En skillnad mellan en institution och en rörelse är att det i institutionen går åt väldigt mycket energi att bevara och beskydda sig själv och åt att kontrollera institutionens olika delar. En rörelse förändras hela tiden och växer hela tiden på ett sätt som ingen kan bevara, beskydda eller kontrollera. I en rörelse måste man alltid vara beredd att släppa taget och låta saker dö för att andra saker ska få leva.

Ett hinder för att sända iväg människor i församlingsplantering har ibland varit frågan: ”hur ska det gå med vår verksamhet om vi sänder iväg några av de mest aktiva?” Jaa, hur ska det gå? Är det en sån katastrof om en verksamhet dör? Det kanske inte ens skulle vara någon katastrof om en församling la ner om man får plantera två nya församlingar?

Den här veckan har jag bloggat både på min egen blogg och på Pionjärbloggen där jag har varit veckans bloggare. Tack för mig!

Publicerat

Fokusera på få för att nå många

Ibland när jag tänker på Helsingborg där jag bor är det någonting som bara går sönder på insidan. Här bor det drygt 130 000 människor och det är så få som följer Jesus. I den takt som vi når människor idag kommer förmodligen de flesta av de 130 000 människorna att avsluta sina liv på jorden utan att på ett bra sätt fått höra på och smaka på evangeliet. Jag kan inte leva med den vetskapen. Någonting måste ske!

Frågan är hur? Rent spontant tänker man ju att man borde hitta ett sätt att snabbt få ut budskapet om Jesus till alla. Hmm… Jesus egen strategi verkar vara den motsatta. Han ägnade väldigt mycket av sin tid tillsammans med några få lärjungar. Ofta samlades stora folkskaror kring Jesus. Han var som en magnet för folkskarorna. Vid flera av dessa tillfällen gjorde Jesus tvärtemot det vi många gånger gör. Han gick på stenhårt om att följa honom och om att hata sina föräldrar eller började prata om att äta hans kött och dricka hans blod så att de flesta lämnade honom.

När Jesus sände ut sina lärjungar två och två för att proklamera Guds rike i städer och byar sa han aldrig till dem att samla så många som möjligt i byn och tala till dem. Han sa att de skulle leta upp EN person av frid och leta upp ETT hus där de var välkomna och att stanna i det huset och inte gå från hus till hus. De skulle äta det som bjöds, bota de sjuka och predika evangeliet. Jesus tänkte alltså att EN person kunde vara nyckeln för att nå en hel stad eller by. Hm.

Jag har några kontakter med människor som ännu inte följer Jesus som verkligen har öppnat upp sitt hem och sin tillvaro för mig. Trots det är så lätt att irra runt i sin rastlöshet göra så mycket annat som kan verka så viktigt. Tänk om det bakom dessa människor och deras familjer finns hundratals andra som Jesus vill kalla till efterföljelse genom dem! Hur vill Jesus nå Helsingborg? Hur vill Jesus nå din stad?

David Watson undervisar väldigt bra om de här sakerna:

Guds rike är upp och ner!

Den här veckan bloggar jag både på min egen blogg och på Pionjärbloggen där jag är veckans bloggare.

Publicerat

Small is big

När vi för tre år sedan hade en längre bön och fasteperiod upplevde vi att Gud ledde oss att starta en husförsamling. Man skulle kunna tänka sig att husförsamlingen skulle kunna vara det första steget i en församlingsplanteringen för att sen växa och bli en ”riktig” församling. Det var inte alls det vi såg framför oss. Drömmen var istället att få se många små församlingar som multiplicerar sig.

Ibland har jag fått höra att ”allt som lever växer”. Stämmer verkligen det? Jag hoppas att jag får leva många år till men jag försöker göra vad jag kan för att inte växa mer…  Däremot är jag oerhört tacksam för två underbara barn som Gud har gett mig och Jessica. Man kan fortsätta reproducera sig även efter man har vuxit färdigt…

I husförsamlingsrörelsen i Indien har man myntat uttrycket om ”kaninförsamlingar” och ”elefantförsamlingar” uitfrån ett tankeexpriment. Vad händer om man stänger in en hanelefant och en honelefant i ett rum och ger dem allt de behöver under tre år? Ut kommer förmodligen tre elefanter. Vad händer om man gör samma sak med två kaniner? Om du öppnar dörren efter tre år bör du springa för ditt liv! Ut väller miljontals kaniner!

Här kommer ett bra videoklipp med Wolfgang Simson.

Den här veckan bloggar jag både på min egen blogg och på Pionjärbloggen där jag är veckans bloggare.