Daniel Norburgs sändningstal

Daniel NorburgNu kan jag stolt presentera Daniel Norburgs sändningstal från EFKs (Evangeliska Frikyrkan) kongress som gästinlägg här på min blogg. Daniel blev den gångna helgen vald (1) att fungera som teamledare för EFKs missionsledning, vilket jag är väldigt glad för. Texten innehåller även ett avsnitt om apostoliska team som Daniel inte fick tid för i sitt tal på kongressen. Det här är en betydligt längre text än vad jag brukar publicera men jag tycker att den är väl värd din tid.

FÖRSAMLING I EN OTROGEN TID

Text: 1 Thessalonikerbrevet 1:1-10

Detta brev kan vara det äldsta av Paulus brev i NT. Bakgrunden har vi beskriven i Apg 17:1 ff. Paulus, Silas (Silvanus) och Timoteus kom till staden för första gången under vad vi brukar kalla den andra missionsresan ca år 50. Thessalonike var ett kommersiellt och befolkningsmässigt centrum för provinsen Makedonien i romarriket, nuvarande Grekland. Den stora hamnen var en viktig orsak till dess betydelse.
Under tre sabbater talade Paulus till judarna i synagogan om att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och att Jesus var denne Messias. De blev beskyllda för att propagera att det var en annan än kejsaren som var Kung, nämligen Jesus. Detta ledde till förföljelse. Några judar, en mängd greker och inte så få kvinnor kom till tro. Sedan var de tvungna att resa vidare pga av förföljelsen.

Vi läste om resultatet av besöket:
”ni vände er från avgudarna till Gud” (v 9)
Avgudarna var många i romarriket och Thessalonike år 50…avgudarna är många idag i Sverige, i världen, i församlingen…de ser lite annorlunda ut men de är minst lika kraftfulla. Paulus skriver om själviskheten i Kolosserbrevet 3:5 och kallar den för ”detta avguderi”…

Paulus skriver: ”till församlingen i Thessalonike” (v 1)
De allra flesta av NTs brev skrevs till lokala församlingar. Undantagen skrevs till ledare i den lokala församlingen. Det är främst genom den lokala församlingen som Jesus Kristus blir kropp för den här världen. Församlingen är det främsta redskapet för att utbreda Guds rike. Det är Guds tanke, det är så Gud har bestämt. Breven skrevs inte till enskilda individers projekt, eller sociala projekt eller till kristna festivaler, konferenser eller tidningar…utan till den lokala församlingen. Därför att det är i och genom den gemenskapen som Guds rike framför allt ska bryta in och förvandla denna värld. ”Jag ska bygga min kyrka och dödsrikets portar ska inte kunna stå den emot” sa Jesus!

Paulus är överväldigad av de rapporter som når honom från församlingen i Thessalonike. Ja det som han får höra är så bra att han kallar dem något som ingen annan församling i NT blir kallad. De är en ”typos”. Detta grekiska ord betyder föredöme, modell, mönster, förebild. När Mose på berget Sinai fick ta emot instruktioner från Gud om hur han skulle bygga tabernaklet så används just detta ord ”typos” i Septuaginta, den grekiska översättningen av GT. I 2 Mos 25:40 läser vi: ”Och se till att du gör detta efter de mönsterbilder som blivit visade dig på berget.” När Paulus nu använder detta ord om församlingen i Thessalonike är det som om han säger: här är mönsterbilden: se till att ni alla gör och följer denna modell.

Jag är övertygad om att i detta som Paulus här lyfter fram finns många av de saker som vi i EFK behöver vara grundade i, positionera oss för och handla på. Och det första är just detta att:

1. Jesus blir förkunnad, trodd och efterföljd genom den lokala församlingen. (v1) Detta är Guds plan för världen: en lokal konkret gemenskap av lärjungar som är Kristi kropp. Därför måste EFKs uppgift vara att se till att den lokala församlingen lyckas. När den lyckas, så lyckas vi med evangelisation, mission, socialt arbete, fattigdomsbekämpning, utbildning, träning, lärjungaskap, politisk strukturell påverkan etc. Men detta sker genom en inkarnerad, profetisk gemenskap av kött och blod – församlingen! Vi måste därför ställa oss frågan: hur kan EFK vara ett nätverk, en rörelse, en resurs, en katalysator för den lokala församlingens framgång och dess uppdrag att utbreda Guds rike?

2. Församlingen lever först och främst i Gud fadern och Herren Jesus Kristus. (v1) Livet i Gud är viktigast, inte samhällsanalys eller fungerande organisation eller framgångsrika metoder. Livet i Gud är viktigast och det är därifrån allt annat utgår. Det betyder att vår egen sekularisering är det mest hotande och vår främsta fiende. Inte ekonomi, organisatorisk stelbenthet, teamledare eller delat ledarskap, eller att vara i otakt med samtiden. Paulus skriver att Gud älskar dem och att de är utvalda (v4). Att leva i Gud grundas i Guds kärlek och Guds utkorelse. Att veta att inget kan skilja oss från Guds kärlek i Jesus Kristus och att Guds planer kommer förverkligas för hans kallelse står fast. Denna visshet och livet i Gud måste vara viktigast.

3. Paulus tackar sedan Gud för ALLA i församlingen och på vad de uträttar i tron, uppoffrar sig i kärlek och håller ut i hoppet. Det är inte några extraordinära, ledare, helgon eller superkristna som är grunden för Guds rikes framgång genom församlingen. Det är alla troende i funktion. Alla kan höra Guds röst, alla kan följa, alla kan tjäna, alla kan förkunna, alla kan fyllda av den helige Ande göra Jesu gärningar. När vi talar i EFK om att vi ska grunda, träna och tjäna så handlar det om att varje lokal församling och varje lärjunge är i funktion. EFK behöver återerövra verkligheten i den baptistiska teologin. Det blir lätt en fin ideologi, men hur ser vi det bli verklighet. Samtidigt betyder det inte att det inte behövs ledarskap. I 5:12 skriver Paulus ”Vi vädjar till er bröder att sätta värde på dem som har det tyngsta arbetet bland er, som står i spetsen för församlingen och vägleder er.”

4. Uträtta i tro, uppoffra i kärlek och hålla ut i hoppet (v3). Här blir det så tydligt att tro, hopp och kärlek är inga filosofiska begrepp som är till för intellektuell eller romantisk stimulans De är i högsta grad verkstad. Vi behöver reflektion, vi behöver teologiskt fördjupande arbete, vi behöver verksamhetsplaner, budget och goda samtal som skapar samhörighet i vår rörelse. Men vad vi ännu mer behöver är skitig verkstad, tro som uträttar, kärlek som innebär offer och ett hopp som ger uthållighet. EFK har fantastiska dokument i Sverigestrategin, EFK 2020, ideologiskt dokument om internationell mission mm. Men vi behöver framför allt se mer verkstad och då menar jag inte att EFKs medarbetare inte jobbar hårt utan att vi saknar att detta på riktigt är kopplat till den lokala församlingen. För det är där det måste hända.

5. Vad är det som har åstadkommit denna revolution i Thessalonike? Nu kommer nyckelversen och centrum i denna text. ”Vårt Evangelium kom inte till er som bara ord utan också med kraft och helig Ande i fullt mått; ni vet ju vad vi förmådde göra bland er, för er skull” (5).
Evangeliet! De goda nyheterna om Jesus Kristus och Hans rike – det är kärnan, det är bäraren av detta nya liv som innebär ett liv i Gud, som innebär tro, kärlek och hopp. Som innebär att vara Guds utvalda och älskade. Som innebär Jesus som Messias, som död och uppstånden. Som Frälsare, Herre och Kung! Evangeliet om Guds rike som inte bara innebär en biljett till himlen utan där Jesus är den förstfödde i den nya skapelsen. Början på revolutionen då himlen ska landa mer och mer på jorden. Evangeliet är en kraft som berör allt skapat, synligt och osynligt och som förändrar alla förutsättningar! Vi får inte reducera det till något som händer i vårt inre eller i framtiden, även om det är viktigt. Evangeliet förändrar allt! En ny världsordning, ett nytt kosmos, ett nytt liv.

Paulus fortsätter att tala om ”när ni hade tagit emot ordet” (v6) och ”Ni har fått Herrens ord att höras”. Evangeliet är Guds ord, Herrens ord. I 2:4 läser vi: ”Gud har funnit oss värdiga att anförtros evangeliet, och därför talar vi som vi gör; det är inte människor vi vill vara till lags, utan Gud som prövar våra hjärtan.” och vidare i v 13: ”Därför tackar vi också ständigt Gud för att ni lyssnade till Guds ord i vår predikan och tog emot det, inte som ett människoord utan som vad det verkligen är: Guds ord som också visar sin kraft hos er troende.”
EFK som rörelse har fyra ledord: Evangelikal, Baptistisk, Karismatisk och Missionell. Vi har redan sagt något om det baptistiska. Men är det inte så att Paulus här uttrycker vad vi menar med Evangelikal? Vi kan diskutera i oändlighet synen på Skriftens inspiration och olika tolkningar. Men till sist kommer man till frågan: Är detta ett Guds Ord till oss? Är detta ett Guds Ord som visar sin kraft hos oss som tror? Eller har vi i praktiken gjort det till människoord utan kraft?
Den engelske författaren G.K. Chesterton skrev så här: ”Vad vi lider av idag är ödmjukhet på fel ställe. Blygsamheten har flyttat från vår ambition till vår övertygelse, där den aldrig var menad att vara. Människan var menad att tvivla på sig själv, men aldrig på sanningen, detta har nu blivit det exakt omvända.” (Steve Addison, Movements that change the world s 67)
Låt oss fortsätta tvivla på oss själva, vi bär evangeliet i spruckna ofullkomliga kärl, men låt oss frimodigt proklamera sanningen i evangeliet och inte romantisera tvivel på evangeliets sanning.

6. Evangeliet kom ”med kraft och helig Ande i fullt mått, ni vet ju vad vi förmådde göra hos er, för er skull” (v 5) Det evangelium som hade fullständigt förvandlat thessalonikerna var inte en ny filosofi eller religiöst system, det var inte bara en förmedling av ord – det var kraft och helig Ande i fullt mått!

Guds rike bröt in i Thessaloniki , den himmelska verkligheten landade på jorden. Med stor sannolikhet menar Paulus att han och hans apostoliska team förmedlade ett evangelium som bekräftades av under och tecken, helande, befrielse och kraftgärningar. Att Andens gåvor förmedlades och att de nya troende i Thessalonike också fick del av den helige Andes kraft och att det visade sig i deras liv och tjänst på ett synligt sätt. Den helige Ande gav dem också övernaturlig glädje mitt i förföljelse och lidande. Guds ord visade sin kraft hos de troende. Inte bara hos några ledare utan ”hos de troende”. Den profetiska gåvan var i funktion i församlingen. Paulus skriver i slutet av brevet: ”Släck inte Anden, förakta inga profetior, men pröva allt. Ta vara på det som är bra och avhåll er från det allt slags ont.” (5:19-22) I EFK2020 står det att vi utmanas av att kyrkan på det norra halvklotet inte har samma expansiva utveckling som på södra halvklotet. En orsak tror jag är bristen på den helige Andes kraftgärningar i våra kyrkor. De kyrkor i vår värld som exploderar i mission och evangelisation har i stor utsträckning under och tecken som signum. I missionsbefallning säger Jesus att lärjungarna skulle lära alla att ”hålla alla hans bud” Det innebär också: bota de sjuka, uppväck de döda och driv ut demonerna. Vår broder och medarbetare Victor John, som har fått se 10 miljoner komma till tro i rörelsen Assi i Indien de senaste 20 åren säger: ”Det västvärldens kristna saknar är inte kunskap utan lydnad.” EFK vill vara en karismatisk rörelse säger vi. Är vi det? Låter vi den helige Ande verka med full kraft? Låter vi den profetiska gåvan flöda? Gör vi det som Herren har kallat oss till, profetera, bota de sjuka, befria de fångna? Eller släcker vi Anden? Föraktar vi kraften och ersätter den med intellektualism och mänskliga filosofiska system utan Guds kraft? Det är inget fel på utbildning, kunskap och intellektuell reflektion men inget kan ersätta kraften i den helige Ande.

Men kan vi inte bli för karismatiska? När Paulus skriver 1 Kor till församlingen i Korinth så skriver han till en församling som verkligen är galet karismatiska. De har landat i någon sorts överandlighet där tungotalet har blivit för dominerande och det finns tankar om att det fysiska och det kroppsliga, det mänskliga är något som vi ska bli av med för att nå någon form av renare andlighet. Hur korrigerar Paulus denna andlighet? Genom att säga ni är för karismatiska? Nej, han skriver: ”Ty vittnesbördet om Kristus har vunnit en sådan fasthet hos er, att det inte saknas något i era nådegåvor.” (1 Kor 1:6-7) ”Sträva efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna.” (14:1) ”På samma sätt med er: när ni nu försöker vinna andekrafter, försök då få dem i överflöd till församlingens uppbyggelse.” Vi ser tydligt att trots en överandlighet så vill Paulus att de fortsätter att blåsa på med karismatiken. Det handlar istället om att denna måste vara full av kärlek och vara förståelig samt att gåvorna måste vara i balans och användas rätt. Men inte mindre karismatik. Vi behöver bli uppfyllda av Anden annars kommer vi aldrig kunna fullgöra vår kallelse som troende, församlingar och rörelse. En lagom mängd karismatik kommer aldrig hjälpa oss hela vägen. Låt oss inbjuda Anden fullt ut och ge Honom full frihet. Gud har i sin nåd gett oss allt med Kristus. Anden är en gåva, gratis. Vi behöver bara göra oss tillgängliga där hunger och längtan är nycklar. I Lukas 1:53 läser vi: ”Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort.” Har vi blivit så rika och bekväma att Anden inte kan fylla oss med sin kraft i fullt mått? Vi vill vara en karismatisk rörelse, låt det visa sig i hunger och i lydnad. Och låt inte fruktan få hindra oss att ta del av allt det som Kristus vunnit åt oss!

7. ”Och när ni hade tagit emot ordet följde ni vårt exempel och därmed Herrens eget under många lidanden med den glädje som den helige Ande ger. Så har ni också blivit ett föredöme för alla troende i Makedonien och Achaia. Ni har fått Herrens ord att höras, och inte bara i Makedonien och Achaia: Överallt har man fått höra talas om er tro på Gud.” (1:6-8) Här ser vi det reproducerande, multiplicerande, missionella DNA som fick evangeliet att vända upp och ner på hela världen! Allt börjar med Jesus, Jesus utvalde 12, sedan 72, på pingstdagen var 120 samlade, efter uppståndelsen var det över 500 och så småningom blev Paulus kallad där på vägen till Damaskus. Han följde Jesus exempel och kom med sitt apostoliska team till Thessalonike och de tog efter Paulus och teamets exempel, fick del av Anden i fullt mått, sedan blev de ett föredöme och exempel för nya troende i Makedonien och Achaia, ja ännu vidare och längre bort. Ser ni rörelsen? Vi ser en kedja av minst fem generationer troende.

Människor som du och jag fyllda av Anden och bärare av Evangeliet om Guds rike blir till en rörelse av nya lärjungar och församlingar där det inte handlar om addition, utan multiplikation. EFK vill vara en missionsrörelse. Detta är den bibliska bilden och förebilden av att vara det. Hur kan EFK vara en katalysator för en dynamisk, multiplicerande, missionell rörelse av lokala församlingar nationellt och internationellt? Där vi i en exponentiell tillväxt grundar församlingar, tränar lärjungar och ledare, betjänar de fattiga och arbetar för rättvisa.
Det är min övertygelse att en viktiga katalysator i en sådan rörelse är apostoliska team. Jesus formade ett, Paulus hade flera, Barnabas m fl. Kyrkohistorien uppvisar också tydliga tecken på att missionella, organiskt multiplicerande rörelser kan härledas till att katalysatorn apostoliskt team finns på plats. Paulus kom till Thessalonike med Silvanus och Timotheus, kanske fler. Det var Paulus apostoliska team. De kunde tillsammans förmedla fullheten av Evangeliet i Andens kraft. Vad menar jag med apostoliskt team? Kort och förenklat menar jag att de fem tjänstegåvorna som Paulus undervisar om i Efesierbrevet 4 är normerande och har ett DNA som är absolut nödvändigt för att vi ska se Guds kallelse för församlingen bli verklighet. Jag tror att Jesus var apostel, profet, lärare, herde och evangelist. Jag tror att dessa gåvor fanns hos Adam och Eva, men gick förlorade eller förvrängdes i syndafallet. Vi läser i Efesierbrevet 4 att Jesus steg upp och tog fångar och gav dessa gåvor till församlingen. Jag uppfattar det som att i försoningen och i givandet av Anden så lösgjordes dessa gåvor för oss alla och att vi alla i viss mån som troende kan ha stråk av dessa tjänster i oss. Men det som är fundamentalt är att församlingens ledarskap återspeglar Jesus apostoliska tjänst ”som den som är sänd” och att för att kunna reproducera Jesus tjänst till världen så behöver vi aposteln, profeten, evangelistens, herdens och lärarens gåva i funktion. I västvärldens kyrkor har vi under många århundraden lyft fram herden och läraren. Vilket har gjort att de mer offensiva tjänsterna apostel, profet och evangelist inte har kommit i funktion i tillräckligt hög grad. Det är min övertygelse att det nu är dags att sätta ord på detta och inte låta hugskott i historien eller dålig teologi kring detta hindra oss från att ta emot dessa dyrbara och nödvändiga gåvor från Jesus. I Ef 2:20 läser vi att det är på apostlarnas och profeternas grund som församlingen byggs upp. I 1 Kor 12:28 läser vi: ”Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare…” Jag tror inte att det är någon slump att vid alla tillfällen som Paulus räknar upp dessa gåvor så börjar han med aposteln och sedan med profeten. De är nämligen avgörande för att också de andra tjänsterna ska komma på plats och i funktion på ett rätt sätt. Den apostoliska tjänsten är en katalysator för hela teamet av gåvor och teamet i sin tur blir då en katalysator för en missionell och multiplicerande Jesusrörelse! Hur vi tillsammans kan lyckas med att se apostoliska team formas och fungera i vår rörelse kommer vara en avgörande punkt för om vi kommer lyckas eller inte.

8. ”…ni vände er från avgudarna till Gud för att tjäna den levande och sanne Guden.” (v9) Då var vi tillbaka där vi började – de omvände sig från avgudarna. Utan omvändelse hade de inte kunnat ta emot varken frälsning och frihet eller Andens fullhet eller bli en missionsrörelse som fick vara med och förvandla en hel region. Hur är det med oss och att vara församling i en otrogen tid, där avgudarna är många och överlåtelse till något utanför sig själv är sällsynt. Avgudarna är inte statyer eller amuletter som är föremål för tillbedjan, men själviskheten, högmodet, materialismen, makt, söka egen ära, felriktad och förvriden sexualitet, oberoendet…vilka är våra avgudar? Har vi vänt om? Idag är en dag för omvändelse. Domen börjar med Guds hus läser vi i 1 Petrus 4:17. Jag är övertygad om att EFK inte kan fullgöra sin kallelse om vi inte låter Guds Ande leda oss in i en sann omvändelse som individer, som församlingar och som rörelse. Där vi omvänder oss från tidsandan och är trogen Jesus Kristus oavsett vad som omgivningen präglas av. Lite senare i brevet skriver Paulus om att detta liv i omvändelse är ett liv i helgelse för ande, själ och kropp. De har inte bara fått ta emot Evangeliet och Guds Ande i fullt mått utan Paulus påminner dem: ”Och nu bröder, när ni har fått lära er av oss hur ni ska leva för att behaga Gud – och det är ju så ni lever – vill vi i herren Jesu namn vädja till er och mana er att göra ännu mer. Ni vet ju vilka föreskrifter vi gav er från herren Jesus. Detta är Guds vilja: att ni ska bli heliga. Ni skall avhålla er från all slags otukt. Var och en ska lära sig hålla sin kropp i helgd och ära, inte utlämna den till lidelse och begär som hedningarna som inte känner Gud.” (4:1-5)
Jag kan uppriktigt inte förstå de som hävdar att kyrkan ägnar sig för mycket åt en ”underlivsfixering” eller ”underlivsteologi”. Jag tycker det är tvärtom. Det första Paulus nämner i deras livsstil som måste ändras nu när de vänt om är deras sexualitet. Den stämde inte alls med samtidens syn. Men de var annorlunda. De skulle leva för Herren också med deras kroppar. Välkommen till 2000 talet Paulus och predika samma sak!

”Om broderskärleken behöver vi inte skriva till er; Gud har själv lärt er att älska varandra, och kärlek visar ni ju också alla bröderna i hela Makedonien. Men vi manar er, bröder, att göra ännu mer. Sätt en ära i att leva lugnt och stilla, sköta ert eget och arbeta med era händer så som vi har föreskrivit er. Lever ni på det sättet vinner ni de utomståendes aktning och blir inte beroende av någon.”

Det andra Paulus lyfter fram är syskonkärleken och han manar dem att älska varandra ännu mer. Det tredje han lyfter fram är ekonomi och pengar. De ska se till att arbeta med sina egna händer och försörja sig väl, då vinner de utomståendes aktning och blir inte beroende av någon. Paulus förtydligar detta ännu mer i 2 Thess. Pengar och sex – två avgudar som thessalonikerna behövde göra upp med och där det var självklart att det nya livet i Jesu efterföljd skulle märkas. Pengar, sex och makt – jag är övertygad om vi vill ha Guds behag över oss i EFK idag då måste vi leva i omvändelse särskilt på dessa områden eftersom vår samtid är så förvriden. Gud kallar också oss att leva efter de föreskrifter som Jesus gett.

9. ”Och vänta på att hans son, som han har uppväckt från de döda, skall komma från himlen och rädda oss från den kommande vreden.” (v 10)
Jesus kommer tillbaka. Vi vet inte hur länge han dröjer, men han kan komma idag. Vi i EFK behöver leva i perspektivet av Jesu återkomst. Det är ett fantastiskt hopp att Jesus en dag återvänder. Äntligen ska alla orättvisor och lidande få sitt slut och Guds härlighet uppfylla hela jorden! Men det gör också att vårt uppdrag brådskar. Vi har ingen ursäkt för att vänta.

Vi behöver vända om!
Vi behöver låta Gud fylla oss med sin helige Ande i fullt mått.
Vi behöver identifiera och förlösa apostoliska team.
Idag vill han sända ut oss till en värld där vi kan bli ”typos” för nya generationer av lärjungar och många nya församlingar!

– Daniel Norburg

2 svar på “Daniel Norburgs sändningstal”

Kommentera