En missionell kallelse

Missionell har nästan blivit ett inneord bland kyrkor och församlingar idag och eftersom missionell självklart måste vara något bra utgår man från att alla som tycker att det är bra också är missionella. Den stora risken är att ord som blir populära på det här sättet börjar tappa sin egentliga innebörd.

När begreppet missionell (”missional” på engelska) myntades gjordes det utifrån upptäckten av att västvärlden faktiskt har blivit ett efterkristet missionsfält. Kyrkoinstitutionen som så länge hade varit självklart central i samhället var inte det längre. Allt färre människor kände till de bibliska berättelserna eller de goda nyheterna om Jesus.

Utifrån de här nya förutsättningarna var det allt fler som menade att kyrkan i väst inte längre kan ha som huvudspår att förnya sig själv för att människor ska komma inom hörhåll, tro evangeliet och bli en del av församlingen. Vi behöver ett helt nytt sätt att tänka om oss själva och vår roll i vår omgivning och omvärld. Vi kan inte utgå från församlingen eller kyrkan som den är. Vi behöver utgå från Jesus och hans uppdrag och låta det forma församlingen.

En del ställer sig frågan: ”Hur kan vår församling bli mer missionell?” Jag tror faktiskt att det är fel fråga. Fortfarande utgår man från ”church as we know it”. Jag tror inte att vi kan utgå från det som finns. Vi behöver börja med Jesus och fråga oss till vilka han sänder oss för att sprida hans rike och göra lärjungar, och tillsammans upptäcka hur församlingen ser ut när vi gör det. En missionell församling är en församling som föds utifrån uppdraget att göra lärjungar. Det är en församling vars form, livsstil och prägel formas av missionsuppdraget.

För mig är inte det här en lek med ord. Det handlar om ett desperat behov att återupptäcka det uppdrag som Jesus har gett oss för en tid som denna för att människor ska få upptäcka vem Jesus är och börja följa honom och att församlingar får formas längs vägen. Här förklarar Alan Hirsch begreppet ”missional church”:

När vi upplevde att Gud kallade oss att flytta till Helsingborg var det två saker som var enormt viktiga för oss. För det första var det uppdraget att göra lärjungar som skulle vara vårt fokus. För det andra ville vi inte komma med färdiga koncept om hur församling skulle se ut. Vi ville att församlingens skulle få sitt liv och form utifrån uppdraget och Guds tilltal. Åren som har gått sedan dess har känts som en lång träningsperiod. Jag tror att vi är på väg åt rätt håll men att vi fortfarande har enormt mycket kvar att lära.

För närvarande tror jag att vi har två viktiga huvudutmaningar i framväxten av enkla missionella församlingar.

Den första utmaningen är att uthålligt odla en missionell livsstil. Det handlar inte i första hand om att evangelisera oftare. Det handlar om att leva utifrån identiteten som en gemenskap som är utsända av Jesus själv med ett uppdrag som behöver forma hela våra liv. Den identiteten behöver få  konsekvenser för hela våra liv och allt vad de rymmer. När man kommer som ett nyinflyttat team till en stad är det relativt lätt att ha det fokuset. Efter några år behöver man förnya överlåtelsen till sändningen och på nytt ställa in rätt fokus i livet.

Den andra utmaningen är att hitta vägar för att plantera evangeliet där människor lever sina liv. Om vi ska göra lärjungar av alla kulturer och subkulturer behövs det pionjärer som går till människor där dem är, delar evangeliet där, gör lärjungar där och låter församlingar växa fram där. Det handlar alltså om att göra lärjungar men inte ta med dem till befintliga församlingar utan låta nya lärjungar bli nya församlingar i de miljöer och gemenskaper där de redan lever sina liv. På det här området har vi inte så mycket erfarenhet än. Därför behövs det modiga människor som vågar gå och vågar misslyckas men som fortsätter tills genombrotten kommer.

”Här är jag sänd mig!”