Evangeliet inkarnerat i måltider

Idag har jag träffat en grupp teologistudenter för att under ett par lektioner undervisa om och samtala om Herrens måltid som en mättande gemenskapsmåltid. Från början såg det som ibland kallas nattvarden eller Herrens måltid helt annorlunda ut än vad det gör i många kyrkor idag. Från början var Herrens måltid inte en kexbit och en klunk vin i en kyrkbyggnad utan mättande gemenskapsmåltider runt vanliga matbord med Jesus i centrum. Ibland när jag talar och skriver om Herrens måltid får jag frågan: ”Måste vi på 2000-talet fira Herrens måltid på samma sätt som de första kristna?”

När vi ställer den frågan tror jag att vi missar poängen. När Jesus åt tillsammans med sina lärjungar kvällen innan han dog på korset så startade han inte en ny religiös ritual. Han tog något som var oerhört välbekant för dem och fyllde det med ett helt nytt innehåll. Bröd och vin var helt centrala delar av kvällsmåltiden bland både judar och greker under det första århundradet. Jesus tog människors befintliga måltider och fyllde dem med ett helt nytt innehåll.

Det här följer det man skulle kunna kalla inkarnationens princip. I början av Johannesevangeliet talas det om Jesus som Guds Ord som blev kött (människa) och bodde ibland oss. Detta brukar kallas för inkarnationen. När Gud blev människa tog han verkligen steget in i vår tillvaro fullt ut. Jesus föddes som jude i ett dammigt stall. Han blev en invånare i byn Nasaret. Han blev en del av kulturen vid den tiden och på den platsen. Han åt deras mat, sjöng deras sånger, lekte deras lekar och försörjde sig som snickare. Detta blev Jesus utgångspunkt när han började predika Guds rike. Han predikade till sina egna.

Genom hela den bibliska berättelsen har Gud verkat genom inkarnationens princip även om detta syns tydligast i Jesus. Gud frälser inte på distans. Han ger sig in i sin skapelse. Han beger sig ner i den mänskliga smutsen och han arbetare intensivt på att leda mänskligheten mot hans vision för skapelsen.

När Jesus fyllde lärjungarnas måltider med ett helt nytt innehåll inkarnerades evangeliet i deras befintliga vardag. På samma sätt behöver evangeliet inkarneras i varje kultur, på varje plats, i varje tid. Frågan är inte: Måste vi fira Herrens måltid på exakt samma sätt som de första kristna? Frågan borde snarare vara: Hur kan de goda nyheterna om Jesus sätta sin prägel på hela vår vardag? Hur kan evangeliet inkarneras i våra måltider? Hur kan församlingen fungera som en vardagsnära gemenskap där de gemensamma måltiderna firas som Herrens måltid? Hur kan vi sprida evangeliet till varje plats, vare kultur och varje grupp av människor och på deras hemmaplan göra lärjungar och låta evangeliet inkarneras där, i deras vardag och i deras måltider?

Om du vill läsa mer om den här visionen för Herrens måltid får du gärna kika på min bok Middag med Jesus.

2 svar på ”Evangeliet inkarnerat i måltider”

Kommentera