Håkan Sunnliden bloggar om Middag med Jesus

Håkan Sunnliden har skrivit fyra intressanta bloggtexter om min bok Middag med Jesus. Håkan är präst i Svenska kyrkan och för många känd som pionjär för visionen om cellkyrkan i Sverige. När Håkan kommenterar Middag med Jesus gör han det med ena foten i luthersk högkyrklighet och andra foten i cellkyrkan med sin längtan efter ett vardagligt liv med Jesus i gemenskap med andra. Även om jag och Håkan har olika ståndpunkter i vissa teologiska frågor är det roligt att han kommenterar Middag med Jesus. Jag har aldrig träffat Håkan men jag har hört mycket gott om honom och förstår att han har fått vara avgörande i många människors efterföljelse av Jesus. Följ länkarna om du är intresserad av det han skriver:

  1. Middag med Jesus
  2. Herrens måltid
  3. Nattvard i hemmen?
  4. Måltidsrörelse

De flesta av de invändningar till Middag med Jesus som Sunnliden lyfter fram hänger samman med hans högkyrkliga utgångspunkt. Det är nog skillnader som vi får leva med och som jag inte tänker kommentera här. Det finns dock ett par saker som jag skulle vilja bemöta.

I slutet av sin första bloggtext om Middag med Jesus kopplar Sunnliden ihop mig med ”de reformerta” som är helt ointresserade av traditioner och historia. Han skriver bland annat ”Vad som skett mellan år 30 e Kr och fram till våra dagar kan vi glömma.” Den typen av historielöshet tror jag är farlig och är inte någonting som jag vill förknippas med. Jag har, rätt uppfattat, inte mycket till övers för när kyrkliga traditioner utan grund i Bibeln görs heliga – eftersom jag tror att det är skadligt. Däremot tror jag att det är viktigt att kunna sin historia. Vår historia kan vara till stor hjälp för att förstå Bibeln, vår samtid och vår framtid. Eller som vi kan lära oss av det berömda citatet: ”Den som inte kan minnas sitt förflutna är dömd att upprepa det” (George Santayana)

I sin tredje bloggtext skriver Sunnliden:

”Ur den anabaptistiska syn Cruz förespråkar där traditionen anses oviktig och Bibeln det absolut enda är det givetvis enkelt att borra sig ner i den judiska måltiden för att sedan försöka tillgodogöra sig den. Med argumentet att så gjorde de på Bibelns tid.”

Det här är en missuppfattning av Middag med Jesus. Budskapet är inte att vi genom alla tider ska äta Herrens måltid exakt som de första judiska lärjungarna gjorde det. Budskapet är att evangeliet i sin natur är inkarnerande. Det innebär att det behöver planteras i varje given kultur och förvandla den inifrån.

När Jesus delade bröd och vin med sina lärjungar skapade han inte en ny religiös ritual. Han tog något som var oerhört naturligt och vardagligt för både judar och greker och gav det en helt ny innebörd. För i princip alla människor vid den tiden var det en självklar del av livet att äta tillsammans vid dagens slut och i samband med den måltiden dela bröd och vin med varandra. Att bryta bröd och dela en bägare var synonymt med att dela en gemenskapsmåltid. Jesus startar alltså inte något helt nytt, natten då han blev förråd, utan tog människors befintliga middagar, och gav dem ett helt nytt innehåll.

På samma sätt kan evangeliet inkarneras i vår tid och i vår kultur och de måltider som människor äter tillsammans bli Herrens måltid när vi överlåter hela våra liv till honom.

Jag vill önska Håkan Sunnliden allt gott och Guds välsignelse och hoppas någon gång få förmånen att träffa honom.


Fler recensioner och debattartiklar om Middag med Jesus.

Kommentera