Kristna ord med förändrad betydelse

wikipedia-logoDet finns en hel del ord som används i kristna kyrkor och församlingar och som är tänkta att beskriva det vi tror på och det vi håller på med. Det är bra. Ord behövs för att beskriva. En del av de där orden har dock förändrats i sin betydelse så grovt att de nästan helt har tappat sin ursprungliga betydelse. Ibland beror det på att vi har tillverkat en religiös variant på ett ord. En teknik är till exempel att inte använda den svenska motsvarigheten till ett bibliskt begrepp utan istället använda sig av ord från grekiska eller latin för att effektivt kamuflera den egentliga betydelsen. Detta är något som sker även i våra svenska bibelöversättningar där man faktiskt låter bli att översätta vissa ord till svenska. Här kommer några exempel på religiösa ord som förändrats eller tappat sin betydelse.

Kristet ord Ursprungligt ord på grekiska Svensk översättning Kommentar
Dop Baptisma Nedsänkning Jesus befallde sina lärjungar att nedsänka människor i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. När Paulus talar om enhet bland Guds folk säger han: ”En Herre, en tro, en nedsänkning”.
Apostel Apostolos En utsänd Ordet apostolos betyder ”en utsänd”. Genom att göra ordet till en ämbetstitel tappas funktionen bort och många som har den kallelsen avskräcks.
Biskop Episkopos En som har översyn Från början var episkopos beskrivningen av funktionen hos bröder och systrar i församlingen med andlig mognad och översyn. I NT fungerade de alltid kollektivt och aldrig ensamma och alltid i lokala församlingar. Ganska annorlunda mot hur ordet biskop används idag.
Pastor Poimen Herde Ordet herde är en av flera gåvor som Jesus använder för att leda sin församling. Ordet pastor är motsvarigheten på latin. Varför använder vi ett latinskt ord när det finns bättre alternativ? I NT går det inte att hitta ett enda exempel på en församling som har ”EN herde över sig”.
Nattvard Deipnon Middagsmåltid ”Deipnon” var på Jesus tid den enda rejäla måltiden för de flesta människor både bland judar och bland greker. Mot slutet av dagen samlades man för att äta sig mätta. Jesus befallde sina lärjungar att göra det med Honom i centrum. Ordet nattvard är ett mycket gammalt svenskt ord som helt tappat kopplingen med en middagsmåltid.
Kyrka Kuriakos Herrens egen Ordet kyrka har inte sitt ursprung i Bibeln. Det började användas på allvar på 300-talet när man började bygga kyrkobyggnader. Ordet ”ekklesia” finns däremot i NT och översätts mest naturligt med församling.

Tankar eller frågor?

Kan du komma på fler exempel?

5 svar på “Kristna ord med förändrad betydelse”

  1. Intressant. Har du medvetet valt att utelämna präster/äldste? Som jag har förstått det är de i princip synonymer med biskoparna? En grupp av människor som har funktionen andliga vägledare och tillsynsmän i församlingen?

    Sen undrar jag lite kring det allmänna prästerskapet. Man menar ju inte att alla är äldste, utan att alla är präster i gammaltestamentlig mening? Finns det ett bättre ord för präst? För att skilja på dessa? Eller är det jag som krånglar till det?

    Och så har jag ytterligare en fråga: Du är alltså inte en av dessa som menar att nattvardsfirandet är kopplat till påskmåltiden, och skall firas under den judiska påsken. Utan menar i stället att all måltid som är en åminnelse av Jesu offer är en nattvard?

    Frid!

    1. Hej Filip och tack för dina intressanta frågor! =)

      Bibeln använder två huvudbegrepp för att beskriva lokala församlingsledare. Det ena är episkopos och översätts bäst med ”en person som har översyn” och det andra är presbyteros och översätts bäst med äldste. Dessa ledare verkar alltid fungerat i plural, alltså team och aldrig ensamma. Begreppen är precis som du skriver synonymer som beskriver olika aspekter av samma funktion. (Ett tredje synonymt begrepp som beskriver denna funktion är herde – poimen – det som senare har blivit pastor.)

      Längre fram i kyrkohistorien introducerades en hierarkisk ledarstruktur och då särade man på begreppen episkopos och presbyteros. Biskopen (episkopos) blev högst i hierarkin, därefter de äldste (presbyteros) och längst ner diakonerna. Efter hand började både de som var episkopos och de som var presbyteros att kallas präster. Begreppet präst innebär någon som är en medlare mellan Gud och människor, som de vanliga människorna alltså är beroende av för att på ett riktigt sätt komma i kontakt med Gud. Denna utveckling är oerhört tragisk. I NT är det så tydligt att vi bara har en medlare, Jesus Kristus, och att alla som tror på och följer honom är präster. Vi behöver inga andra medlare. Personligen tycker jag att det är helt fel och obibliskt att kalla församlingsledare för präster.

      Angående Herrens måltid. Jag tror att du har uppfattat mig rätt. =) Det finns flera bevis i NT för att de första troende aldrig firade Herrens måltid som en påskmåltid utan faktiskt som en vardagsmåltid. Däremot är påskmåltiden den måltid som Jesus använde sig av för att introducera Herrens måltid. Det finns många profetiska förebilder för både Korset och vad Herrens måltid innebär, i påskmåltiden.
      Som jag tänker är Herrens måltid ett tillfälle då efterföljare av Jesus kommer samman för en mättande gemenskapsmåltid med Jesus i centrum. För att tydliggöra vad det är man firar kan bröd och bägare användas.

      Hängde du med? =)

  2. Jo men visst hängde jag med! Tack så mycket för ett tänkvärt svar. 🙂

    Jag är nog inte riktigt färdig med varesig nattvardsfrågan eller församlingssynen, och ska läsa på ytterligare. Din blogg är en guldgruva dock!
    Jag har alltid lutat åt församlingen som familjer snarare än stora organisationer, och detta är ju vad jag finner i Skrifterna. Jag funderar dock på om en levande större pingstföramling med ett väl fungerande cellgruppsystem fyller lite samma funktioner.
    För en som har sitt andliga hem och sina vänner i en etablerad ”kristen förening” kanske det vore ett onaturligt steg att lämna och börja på nytt, när man lika gärna kan starta bönegrupper ”inom föreningen”. För den kan ju även vara en tillgång, trots att den inte är det effektivaste missionsmedlet. Eller hur tänker du kring det?
    Flera moderna pingstförsamlingar, tex Hillsong Sthlm har ju inte ett medlemskap förutom cellgrupperna.

    Vad gäller nattvarden får du gärna gå lite djupare teologiskt i den frågan i någon kommande bloggpost. Det är en spännande fråga som väcker många känslor.

    Frid!

    1. Tack för uppmuntran! =)

      Jag tror att varje församling, varje gemenskap, varje familj och individ behöver lyssna till Anden och Ordet och låta Gud leda. Om Jesus ger en kallelse till en person att vara med i en församling med traditionell struktur så är det precis det som personen ska göra. Det är dock stor skillnad mellan en cellgruppskyrka eller en kyrka utan matrikel, och en organisk, missionell församlingsrörelse. Det handlar om ett helt annat paradigm kring församling, mission, ledarskap, lärjungaskap osv. Men som sagt, jag tycker inte att alla måste lämna sina kyrkor för att starta husförsamlingar. Anden måste få leda.

      Jag skulle verkligen vilja rekommendera dig den här boken om du är intresserad.
      http://www.rickardcruz.se/2013/06/04/den-basta-boken-om-simple-church/
      Jag tror att du skulle bli mycket inspirerad!

      Jag har skrivit ett antal blogginlägg om Herrens måltid, men jag antar att du redan har läst dem… För närvarande arbetar jag med en bok om måltiden med arbetsnamn ”Middag med Jesus”. Min förhoppning är att den ska komma ut någon gång nästa år.

      Blessings!

      1. Åter igen, tack för svar! Jag förstår vad du menar, och håller med om att Helig Ande får ha första och sista ordet, när det gäller alla frågor. Jag ska kolla in Small is Big, och väntar med spänning på att din bok blir tillgänglig.

        Frid!

Kommentera