Ikväll ska jag till Immanuelskyrkan i Malmö för att tala på ett möte för unga vuxna. Jag har blivit ombedd att tala om lärjungaskap. Jag kommer att utgå från Lukas kapitel 14 där Jesus talar om att beräkna kostnaden för att följa honom. Som så många gånger tidigare fastnade jag vid stället i vers 27 där Jesus säger:
”Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.”
Eftersom vi läser det här i efterhand har vi lätt att tänka att det handlar om Jesus kors men Jesus sa faktiskt det här till sina lärjungar innan han gav sitt liv. En person som bar sitt kors vid den tiden var en person som var på väg till sin egen avrättning. En person som bar sitt kors var i princip redan död. Det här får mig att tänka! Hur skulle våra liv se ut om vi levde som om vi vore döda? Vilka saker skulle vi prioritera? Vilka saker blir viktiga? Vilka saker blir oviktiga?
Open Doors aprilnummer handlar om de förföljda kristna i Nordkorea som lever under en enorm press. En person som avslöjas som kristen blir inte bara avrättad, många gånger sätts hela familjen eller släkten i arbetsläger. En kristen ledare från Nordkorea säger så här:
”När vi komer till tro väljer vi att en dag dö för Kristus. Varje kristen i Nordkorea har gjort det valet. Varje kristen i mitt land har martyrernas sinnelag i sig. Om man förlorar den mentaliteten, även bara för en sekund, så orkar man inte bära bördan av att vara en Jesu efterföljare.”
Trots denna enorma press som våra syskon i Nordkorea utsätts för kommer människor regelbundet till tro. Våra förutsättningar i Sverige är helt annorlunda men Jesus ger oss samma kallelse som dem att ta upp vårt kors och följa honom. Det som är värt att dö för är också värt att leva för! (Det som inte är värt att dö för är inte heller värt att leva för…) När vi lever som om vi vore döda kan vi verkligen börja leva!