Paradigmskifte för församlingsplantering?

Under ett antal årtionden har det i Sverige både talats och arbetats en hel del med församlingsplantering. Detta har varit en del av strategin för att vända den negativa trenden som pågått i svensk kyrklighet i allmänhet och svensk frikyrklighet i synnerhet. Det har debatterats för att lyfta behovet av församlingsplantering, det har ordnats konferenser och träningstillfällen. Samfund har skjutit till pengar och människor har engagerat sig.  Detta har gett varierande resultat. Det finns några exempel på väldigt fruktbärande nyplanterade församlingar men också många som har fått ge upp, lägga ner eller som lever en tynande tillvaro.

Personligen tror att det är läge att ta ett steg tillbaka och tillsammans hitta in i ett helt nytt förhållningssätt till församlingsplantering och pionjärarbete. Jag tror att vi behöver våga ställa grundläggande frågor. Allt oftare hör man människor i pionjära sammanhang säga saker som:

  • Uppdraget är att göra lärjungar inte starta församlingar.
  • Ingenstans i Bibeln uppmanas vi att starta nya församlingar.
  • Det är evangeliet vi ska plantera – nya församlingar är frukten.
  • Vi behöver träna människor att dela de goda nyheterna om Jesus – inte de goda nyheterna om församlingen.
  • Målet är inte fler medlemmar – målet är fler lärjungar.
  • Syftet är inte att rädda samfundet utan att utbreda Guds rike.
  • Framgång mäts inte i hur många som kommer utan hur många som går ut.

Om de här sakerna stämmer handlar det inte bara om en justering av metoderna – det handlar om ett nytt paradigm.

Fortsätt läsa ”Paradigmskifte för församlingsplantering?”

Det går inte att konvertera till Jesus

I Sverige talas det oftare än tidigare om konvertering och konvertiter. Till stor del beror det på flyktingströmmen till Europa där människor med olika kulturell och religiös bakgrund intresserat sig för kristen tro. Det är så fantastiskt roligt med varje person som börjar följa Jesus. Samtidigt tror jag att vi behöver ifrågasätta vårt språkbruk.

Fortsätt läsa ”Det går inte att konvertera till Jesus”

Från köksbord till altare

En av de enklaste och äldsta handlingarna av gemenskap i världen är att äta tillsammans. Att dela en gemensam måltid, speciellt om handlingen att dela måltiden också involverar att dela ett gemensamt minne, är ett av de grundläggande uttrycken för mänsklig gemenskap. Och det var precis på det sättet som Herrens måltid började. I den moderna kyrkan är Herrens måltid inte en måltid i fysisk bemärkelse. Det är själens hunger och inte kroppens hunger som den nu är utformad för att tillfredställa. Men den började utifrån påskmåltiden, en fest för hungriga människor, som skulle rensa bordet och inte lämna något; och Herrens måltid började i den kristna församlingen som en måltid där både fysisk och andlig hunger tillfredställdes. – William Barclay

Vem som helst som sätter sig in i hur man firade Herrens måltid under det första århundradet och hur den firas i många kyrkor idag kan snabbt konstatera att skillnaderna är extrema. Jag skulle vilja ta dig igenom en kort beskrivning av utvecklingen från gemenskapsmåltid till mässa, från husförsamlingar till katedraler, från enkelhet till avancerade religiösa ritualer.

Fortsätt läsa ”Från köksbord till altare”

Jesus viktigaste liknelse

Jesus delade med sig av många liknelser och det finns så otroligt mycket som vi kan lära oss av var och en av dem. Det finns dock en liknelse som är viktigare än alla andra. En liknelse som är helt grundläggande om vi vill förstå hur Guds rike fungerar.

Kan det verkligen stämma? Liknelsen finns med i både Matteus, Markus och Lukas. Bara det är en god hint. Dessutom säger Jesus själv om den aktuella liknelsen:

”Förstår ni inte den här liknelsen? Hur ska ni då kunna förstå några liknelser alls?” (Mark 4:13)

Fortsätt läsa ”Jesus viktigaste liknelse”