Omvänd er och låt er döpas!

Idag talas det mycket i media om prinsessan Estelles dop (1,2,3,4). Jag tänkte att jag skulle ta tillfället i akt att skriva någonting om dopet.

Ett tillfälle i Bibeln som talar om dopet är Apostlagärningarna kapitel 2. Petrus har predikat för en stor folkskara om Jesus, Guds Son, som dog på korset men uppstod på den tredje dagen. I vers 37 till 41 kan vi läsa:

När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skall vi göra?” Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.” Också med många andra ord vittnade han och uppmanade dem: ”Låt er frälsas från detta bortvända släkte.” De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen.

Dopet är den yttre bekräftelsen på hjärtats tro på Jesus. När man döps omsluts man av Jesus lika nära som vattnet omsluter en när man tar ett dopp (Gal 3:27). I dopet ”dör” man från sitt gamla liv, som begravs, och man ”uppstår” till det nya livet i Jesus (Rom 6). Dopet är det första steget för att börja följa Jesus och man blir fullt ut en del av gemenskapen av lärjungar.

När döps man? Vem som helst som har hört de goda nyheterna om Jesus, tror på Jesus och vill följa honom bör döpas så snart som möjligt. Dopen skedde som regel omedelbart efter omvändelsen i Nya Testamentet. Om du vill vänta tills du är perfekt med att döpa dig så får du vänta länge… Jag hoppas verkligen att Estelle är något slags underbarn som redan vid tre månaders ålder har kunnat fatta ett medvetet beslut om att följa Jesus. Förmodligen inte… Det är bättre att vänta tills man är lite äldre. Barndopet slog igenom på allvar på 400-talet när kristendomen hade blivit statsreligion i Romarriket och Augustinus m fl undervisade att odöpta barn som dog hamnade i helvetet. De första århundradena praktiserades nästan uteslutande troendedop.

Hur döps man? Bibelns ord för dop är baptisma och betyder ”neddoppning” eller ”nedsänkning”. Den som döper gör det i ”Faderns, Sonens och den helige Andes namn” och doppar den som döps i vattnet så att han eller hon är helt under vattnet.

Var döps man? Var som helst där det finns tillräckligt med vatten för en nedsänkning. Det behöver absolut inte vara en kyrkobyggnad! Några personliga favoriter är havet, trädgårdspool, badkar eller varför inte en vattenfylld soptunna. Det som gör dopet heligt är inte omgivningarna utan närvaron av Gud själv.

Vem kan döpa? Vem som helst som själv följer Jesus och själv är döpt kan döpa andra! Dopet är en del av den missionsbefallning som Jesus har gett alla sina lärjungar i alla tider att följa. Vi är alla kallade att ”Gå … ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er.” Det finns inget speciellt dopcertifikat, man behöver inte ha lång erfarenhet eller vara någon speciell ledare. Det räcker med att själv följa Jesus och själv vara döpt.

Steve Addison skriver följande på sin blogg:

”Who gets baptized, when, and who does the baptizing, are indicators of what separates a movement from a monument. Baptism is worth the fuss if you want to see a movement of multiplying disciples and churches.”

Join the movement!

Levande församlingsgemenskap

Har inte haft så mycket tid att blogga under helgen som gått. Vi har haft besök av familjen Hedlund som är våra mycket goda vänner från Västerås. Väldigt roligt! Igår eftermiddag träffades vi med ”husförsamlingen på Söder” hemma hos oss. Herrens måltid bestod av grillade hamburgare i värmen och solskenet, vi bröt bröd, delade bägaren, lovsjöng, bad, läste Bibeln, profeterade etc. En härlig eftermiddag. På kvällen besökte jag ”husförsamlingen på Eneborg” för att undervisa och uppmuntra dem. Jag brukar hälsa på där med ett par månaders mellanrum. Det var en stor öppenhet i samlingen och flera delade med sig av mycket personliga saker som vi bad för. Det är väldigt uppmuntrande att se hur Jesus uppenbarar sig genom dessa gemenskaper av människor.

Om det är någonting som jag aldrig skulle kunna vara utan så är det att vara en del av en levande församlingsgemenskap. Jag tror att församlingen som möts i ett hem är det absolut mest konkreta uttrycket av Guds församling. De flesta gånger Nya Testamentet talar om hur församlingen ska fungera syftas på församlingen i ett hem. Har man inte varit med om det har man missat mycket av vad församlingen är tänkt att vara. Vad kännetecknar då en församling enligt Nya Testamtet? Några exempel:

  • Jesus är huvudet, ledaren, centrum och syftet för församlingen.
  • Församlingen är en andlig familj som tillsammans lever missionsuppdraget.
  • Gemenskapen är så tät så att hela församlingen lider när en person har det svårt och blir glad när en person hedras.
  • Varje gång man möts kan var och en dela med sig av något till de andra. Samlingarna hänger inte på en enskild person.
  • Herrens måltid firas som en riktig kärleks- och gemenskapsmåltid som man blir mätt av.
  • De som är en del av gemenskapen ser inte något av det man har som sitt eget utan gör allt för att fylla de andras behov.
  • Församlingen har äldste/församlingsledare som fungerar som andliga föräldrar och tjänare. Församlingen besöks ibland av tjänster som ex. apostlar, profeter och evangelister som kommer för att utrusta de troende.
  • Församlingen identifierar sig med alla troende i den stad man bor.
  • Församlingen består inte av besökare utan av lärjungar till Jesus som gör fler lärjungar till Jesus.

Personligen tror jag att den här typen av gemenskap är något av det mest förvandlande man kan vara en del av. Jag drömmer om en rörelse av husförsamlingar som sprider sig från person till person, från hem till hem, från stad till stad. Guds församling som gestaltar Jesus Kristus är den här världens hopp!

Vad är församling?

Det finns många uppfattningar om vad en församling/kyrka är. Vissa tänker på en byggnad, andra på de verksamheter man bedriver i byggnaden. Andra tänker på de organisationer och strukturer som uppehåller verksamheterna som man bedriver i byggnaden. Vad är då församling enligt Bibeln?

Det svenska ordet församling är en översättning av det grekiska ordet ekklesia och betyder ungefär; en utkallad gemenskap eller samling människor. Ordet ekklesia finns med 115 gånger i Nya Testamentet.

Det svenska ordet kyrka är en översättning av det grekiska ordet kuriakos och betyder ungefär ”tillhör herren”. Under det första århundradet användes ordet mest om avgudatempel. Ordet kuriakos finns 2 gånger i Nya Testamentet men syftar på helt andra saker. Ordet började användas om kristna kyrkor när man på 300-talet började uppföra kyrkobyggnader.

Under de första århundradena av församlingens historia fanns inte kyrkbyggnader. Församlingen består av levande stenar – den består av människor. När det talas om församlingen i Nya Testamentet syftas det på följande vid olika tillfällen:

  • Den universella församlingen som består av alla troende i alla tider (ex: Ef 1:22).
  • Församlingen i staden som består av alla troende som bor på en viss plats (ex: 1 Kor 1:1-2).
  • Församlingen som möts i ett hem som består av troende lärjungar till Jesus som överlåter sina liv till Jesus, varandra och sin omgivning och lever i en nära gemenskap (ex: 1 Kor 16:19).

Dessa är de enda ”nivåerna” av församlingsliv. Det finns inte en enda referens till kyrkobyggnader, inte ett ord nämnt om kyrkosamfund, inte ett exempel på lokala församlingar med olika namn som avgränsar sig till andra lokala församlingar. Församlingen är en gemenskap av lärjungar till Jesus där Gud uppenbarar sin närvaro.

dandelion

Sluta låtsas!

När man nyligen gjorde en undersökning bland icke troende svenskar och frågade dem om deras bild av kristendomen kom ordet ”falsk” på andra plats. Andra ord på samma tema som man ibland hör är präktig, ytlig och hycklare. När man hör sånt här kan man välja att gå i försvar och hävda att det inte alls stämmer eller så tar man sig en funderare om det kan finnas ett korn av sanning i hur människor överlag ser på kristenheten.

Givetvis finns det många som har positiva erfarenheter och omdömen om kristna men jag tror att vi också behöver lyssna på de tuffa orden och inse att vi är i ett enormt behov av större äkthet och större ärlighet bland dem som säger sig följa Jesus. Jag är övertygad om att det kan ta sin början i församlingsgemenskapen.

I Första Korintierbrevet 12 använder Paulus bilden av en kropp för att tala om församlingen. Han skriver i vers 26:

”Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den.”

Paulus verkar mena att det är så här en församling ska fungera. Hela kroppen märker av om en lem lider eller hedras. Om det ska bli verklighet håller det inte att bevara distansen till varandra med ytliga jargonger eller religiösa floskler. Vi behöver våga vara sårbara inför varandra, vara oss själva och berätta hur det verkligen är. Hur stor kan en församling vara om hela församlingskroppen ska märka av om en person lider eller hedras?

När vi för tre år sedan startade en husförsamling hemma hos oss tillsammans med våra vänner myntade vi uttrycket ”När vi möts finns det ingen agenda som är viktigare än det som händer i människors liv och det som den helige Ande leder oss till.” Det innebär att en samling för det mesta inte alls blir som man tänkt sig. Det här har varit så viktigt för oss, även om vi bara har kommit en liten bit på vägen. Jesus är intresserade av hela våra liv. Om vi kan vara äkta och ärliga inför varandra och inför Gud så tror jag att vi också kan vara det inför våra medmänniskor. Det tjänar ingenting till att låtsas. Jesus förändrar inifrån.

Måste en församling vara sökarvänlig?

Jag tänkte fortsätta skriva lite på temat kristna samlingar. Något som har blivit väldigt vanligt i många kristna församlingar är en strävan efter att vara ”sökarvänlig”. Många av tankegångarna kommer från Bill Hybels, grundare och pastor i Willow Creek Community Church utanför Chicago. Det sökarvänliga har tillfört många församlingar mycket gott och hjälpt många att bli mer relevanta för sin omgivning.

Seeker sensitive churchBaksidan är att huvudriktningen i församlingslivet blir inåt – man vill få så många som möjligt att komma till oss – när Jesus faktiskt sänder sina lärjungar att gå ut. Konsekvensen blir att många kristna har tappat tron på att Jesus kan och vill använda dem på ett konkret sätt i vardagen och att den lokala församlings-gemenskapen blir ett monument som vi försöker bygga så stort som möjligt. Som enskild kristen i en sökarvänlig församling tjänar jag Gud genom att hjälpa till med kyrkans verksamhet och försöka bjuda med mig människor dit. Jag är övertygad om att Gud många gånger har använt sökarvänliga församlingar på ett fantastiskt sätt men jag är också övertygad om att det finns alternativ!

I Apostlagärningarna 4:31 beskrivs vad som hände när de första kristna samlades.

”När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord.”

Här målas bilden upp av en samling som kanske inte var speciellt sökarvänlig men där alla fylldes av den helige Ande och sändes ut för att frimodigt predika Guds ord. Detta tror jag är ett syfte med att samlas som troende. Samlingar där Guds Ande får fylla på och sända ut. Där riktningen inte blir inåt men utåt.

I den typen av församling är predikan inte något som sker när man samlas utan när man inte samlas. I den typen av församling är det inte en person som predikar utan ALLA. Jag drömmer om en gräsrotsrörelse av lärjungar till Jesus som inte nöjer sig med att ta med sig folk till kyrkan men ger sitt liv för att ta med sig Jesus till folket!

Tänk om…

Tänk om Jesus menade vad han sa när han uppmanade sina lärjungar att gå ut.

Tänk om det bara är evangeliet om Jesus som verkligen kan förvandla människors liv.

Tänk om allt som Gud har bor i dig vart du än befinner dig.

Tänk om församling är något så enkelt som människor som tillsammans följer Jesus.

Tänk om Gud har förberett ett äventyr för dig just idag.

Tänk om Jesus utmanar dig och mig att försaka allt för att följa honom.

Tänk om Guds församling är en levande, dynamisk rörelse där Jesus är den enda stjärnan.

Tänk om du varje dag har möjlighet att höra Guds röst.

Tänk om Jesus idag säger: Följ mig.

Upside down – om församling och lärjungaskap

Organic ChurchEn författare som jag uppskattar mycket är Neil Cole. En av hans mer kända böcker är Organic Church. Där uttrycker han den längtan som driver honom och andra i den rörelse av organiska församlingar som han arbetar i. Han skriver så här:

”We want to lower the bar of how church is done and raise the bar of what it means to be a disciple.”

Han beskriver också hur det ofta är i kyrkliga sammanhang:

”We seem to make church complex and discipleship too easy.”

Visst är det så vi många gånger har gjort? Församling/kyrka har blivit något väldigt komplicerat och avancerat som man måste vara akademiskt utbildad i många år för att kunna ”bedriva”. Vi lägger ner massor av energi på att utforma församlingsordningar, gudstjänster, visioner, strategier och verksamheter. Därtill kommer ekonomi, bokföring, fastigheter, för att inte tala om att se till att alla i församlingen är nöjda etc. Däremot har lärjungaskapet blivit alltmer urvattnat. De förväntningar Jesus hade på sina lärjungars liv och livsföring verkar ibland som bortblåsta.

Jesus verkade tänka tvärtom mot hur vi många gånger tänker. Församlingslivet uttrycker han på enklast tänkbara sätt: ”Där två eller tre är samlade i mitt namn.” När han däremot talar om lärjungaskap, om att följa honom, talar han om att lämna allt, att ge hela sitt liv och att avstå från allt vad man äger.

En del menar att kristna behöver anstränga sig mer för att framställa en bättre bild av kristenheten. Jag tror att det lätt kan leda till ytlighet. Istället tror jag att vi behöver återupptäcka församlingens enkelhet och lärjungaskapets överlåtelse. Jesus vill förändra våra liv inifrån.

Följ Jesus!

Enkel församling

När Jesus talade om hur hans lärjungar skulle fungera tillsammans gjorde han det på ett väldigt enkelt sätt.

Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem. (Matt 18:19-20)

Många gånger tror jag att vi har gjort församling (eller kyrka) alldeles för avancerat. Två eller tre samlade i namnet Jesus, det är allt som krävs! Något som är stort och avancerat är svårt att upprepa eller multiplicera. Något som är litet och enkelt är mycket lättare att göra fler gånger. Den typen av församling Jesus talar om kan vem som helst starta. Det innebär att du och jag kan göra det!

När Jesus säger att han är närvarande i dessa små gemenskaper av lärjungar så menar han vad han säger! Han är där med allt vad han är och har! Det finns en enorm potential i varje församling oavsett hur liten den är!

Här kommer ett videoklipp där Peter Farmer berättar om deras arbete i England.

Proffsens tid är förbi!

Nya Testamentet är inte speciellt detaljerad i sina beskrivningar av vad som skedde när den första tidens lärjungar samlades. Det står heller inte så mycket om vad som bör ske när man samlas som troende. Ett tillfälle då ämnet berörs är i Första Korintierbrevet kapitel 14 (v. 26-33):

26 Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. 27 Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det. 28 Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud. 29 Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs. 30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga. 31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade. 32 Och profeternas andar underordnar sig profeterna. 33 Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens.

Detta var ordningen som Paulus gav de kristna i Korinth. Så här skulle det fungera när församlingen möttes. Den bild som målas upp av en samling är levande, dynamisk och helt beroende av den helige Andes närvaro.

Det brukar sägas att i en vanlig, nutida ”gudstjänst” är det endast 10 % av besökarna som bidrar på något sätt. Några få proffs producerar en gudstjänstupplevelse som de övriga har att tillgodogöra sig efter bästa förmåga. Paulus ger oss en helt annan bild av hur det ska vara på en samling. Han talar om att när vi samlas ska var och en ha något att ge. Märk väl! Att var och en ska ha något att ge är inte en omskrivning av att man bidrar med sin närvaro genom att bara vara där. Nej, eftersom varje lärjunge till Jesus får ta del av den helige Ande så kan varje lärjunge till Jesus höra Guds röst och dela med sig av något till de andra. Paulus säger att vi alla kan profetera för att alla ska bli undervisade och tröstade.

Det finns flera hinder för den här typen av samlingar. Liturgier eller program är ett hinder som gör att vi faktiskt inte behöver den helige Andes närvaro när vi möts. Ett hinder kan vara att många församlingar är för stora. Hur många kan man vara om var och en ska kunna bidra med något konkret?  Ett annat hinder är proffsen – ibland kallade präster, pastorer, lovsångsledare eller predikanter. Alla dessa funktioner är inte alltid fel men de kan göra oss andra till passiva mottagare. Jesus har tänkt något helt annat. Han vill använda varje person som följer honom för att uppmuntra och undervisa andra. Jag tycker att det är dags att börja räkna med den helige Ande när vi möts och tro honom om att han vill använda var och en. Proffsens tid är förbi!

Hur fungerar detta i din församlingsgemenskap?

(Edit 2012-06-05: Thomas Arvidsson skriver bra om detta i Dagen)

Samla eller sända?

I fredags var jag med på en träff för pionjärer/församlingsplanterare från Södra delarna av Sverige, framförallt från Skåne och Halland. Vi brukar träffas i alla fall någon gång i halvåret för att dela vad vi står i, uppmuntra varandra och be för varandra. De är ett grymt härligt gäng människor som har lämnat det invanda och vågar plantera nytt för att människor ska få upptäcka Jesus.

Mitt största intryck efter samlingen i fredags var en av församlingsplanteringarna som var på G för att sända ut ett par till grannorten för att plantera en ny församling där. Moderförsamlingen har inte existerat speciellt länge och har inte mer än 14 medlemmar – ändå upplever man Guds ledning att det här steget för att Guds rike ska få gestalas på en ort där det idag inte finns någon levande församlingsgemenskap.

Tänk om alla församlingar i Sverige tänkte så här! Gud har inte tänkt att församlingar ska vara väldiga institutioner vars största strävan är att bli ännu väldigare. En församling är en Jesusgemenskap bland många andra i en rörelse som bara har Guds rikes framväxt och omgivningens bästa för ögonen. Jesus kallar oss att dö bort från vår egen längtan efter tillväxt och att ”min församling ska lyckas” och söka Hans rike först!

För några år sedan reste jag runt i en församlingsrörelse i Etiopien. De var så inriktade på mission och församlingsplanteringen att de ansåg att en församling som inte sände ut människor till nya områden för att predika evangeliet och plantera nya församlingar förmodligen hade allvarliga problem.

Döda egot och ge allt för Jesus!