Församlingens blueprint

I inledningen av Apostlagärningarna beskrivs hur den första församlingen föds på Pingstdagen. När den utlovade helige Ande fyller lärjungarna samlas människor och undrar vad det är som händer. Petrus kliver då fram och predikar de goda nyheterna om Jesus.

När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad ska vi göra?” Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar.” Med många andra ord vittnade han och vädjade till dem: ”Låt er frälsas från det här bortvända släktet!” De som tog emot hans ord döptes, och antalet lärjungar ökade den dagen med omkring tre tusen.

De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna.

Fortsätt läsa ”Församlingens blueprint”

Om församlingen vore en båt

Den här morgonen träffades jag med ett par andra för att be för Helsingborg. Vi stod i närheten av Kärnan med utsikt över de centrala delarna av Helsingborg, Öresund, Ven och Danmark. Man ser väldigt många olika typer av båtar när man ser ut över Öresund som faktiskt är ett av världens mest trafikerade farvatten. De olika typerna av båtar man kan se är en väldigt bra bild på församlingen, vad vi ibland har gjort den till och vad den borde vara.

Den första typen av fartyg man ser är färjorna som går fram och tillbaka mellan Sverige och Danmark. Massor av människor går på och av varje vecka men de flesta åker bara med de 20 minuter det tar att komma fram till sin destination. Färjorna är en bra bild församlingar med en stor genomströmning av folk. Ingången är bred men det är även utgång och det är en låg nivå av långsiktig överlåtelse.

Ett annat typ av fartyg man kan se är lyxkryssaren. Moderna fartyg med alla tänkbara bekvämligheter där passagerarna förväntar sig service på högsta nivå. Allting handlar om att MINA behov ska uppfyllas. Lyxkryssaren får symbolisera när församlingen blir en plats för kunden/gästen. Allt anpassas för att så många som möjligt ska vilja komma. Allt handlar om att jag ska få det jag behöver och om servicen, produkterna och utbudet inte passar mig så ser jag mig om efter ett annat alternativ.

Fortsätt läsa ”Om församlingen vore en båt”

Bläckfisk eller sjöstjärna?

I Nya Testamentet beskrivs församlingen som en decentraliserad rörelse. Det innebar att det inte fanns något högkvarter, att varje församling – oavsett storlek – var självbärande och att varje lärjunge var en bärare av Guds rike genom den helige Ande.

En väldigt bra bild att illustrera skillnaden mellan en centraliserad institution och en decentraliserad rörelse är bläckfisken och sjöstjärnan. Bläckfisken är en på många sätt fantastisk varelse. Om den blir skadad och exempelvis förlorar en av sina armar kan den förlorade kroppsdelen ofta växa ut. Dock har den ett centralt nervsystem. Det innebär att om den förlorar sitt huvud så dör den. Sjöstjärnor fungerar väldigt annorlunda. En sjöstjärna har inget centralt nervsystem (hjärna). Istället har den ett decentraliserat nervsystem som finns i varje del av sjöstjärnan. Om ett ben skärs av från en sjöstjärna växer inte bara benet ut igen, det avskurna benet börjar växa till en ny sjöstjärna!

Fortsätt läsa ”Bläckfisk eller sjöstjärna?”

Apostlarnas träning

I Apostlagärningarna 2:42 omtalas fyra delar av fundamentet i den första församlingen.

De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna.

Den första av dessa är apostlarnas undervisning eller apostlarnas lära som det står i vissa översättningar. När vi hör orden undervisning eller lära associerar vi ofta med överföringen av teoretisk kunskap. Vi tänker på klassrum, faktaböcker och intellektuella övningar. I Bibelns begreppsvärld är undervisning och lära något helt annat och handlar mycket mer om att lära sig att göra.

Fortsätt läsa ”Apostlarnas träning”

Den fria kyrkan

En bekant till mig, Holger Klinteneberg, har skrivit en mycket intressant bok med titeln ”Den fria kyrkan”. Boken handlar inte, som man skulle kunna tro, specifikt om ”frikyrkan” utan är en generell jämförelse av två helt olika sätt att fungera som kyrka som löper genom historien. Holger kallar dessa två för folkkyrkan och den fria kyrkan. Han skriver själv att jämförelsen är väldigt generaliserande. Det finns ingen församling som helt motsvarar en av de två även om det finns tydliga historiska exempel som drar åt det ena eller andra hållet. Holger nämner bland annat den tidiga kyrkan, anabaptisterna och husförsamlingsrörelsen som exempel som generellt drar åt det han kallar för den fria kyrkan. Folkkyrkan betecknar den mer institutionella kyrkan som ofta fungerat som statskyrka i olika länder. Holger målar upp skillnaderna mellan folkkyrkan och den fria kyrkan på följande sätt:

Folkkyrkan Den fria kyrkan
Kyrkan som man ”går till” Kyrkan som man ”är”
Verksamhetsbaserad Livsstilsbaserad
Ovanifrån och storskalig Underifrån och småskalig
Adderande och centraliserad Multiplicerande och decentraliserad
Lärjungar i kvantitet Lärjungar i kvalité
Organisation Gemenskap
Hierarki Allmänt prästadöme
Statisk Organisk
Ofelbar och robust Felbar och bräcklig
Betonar läran Betonar livet
Nationalistisk Gäst och främling
Med-kultur Mot-kultur
Sanktionerad Förföljd
Pauluslära Jesusrörelse

Fortsätt läsa ”Den fria kyrkan”

Definition av församling

Förra veckan träffade jag några vänner som arbetar pionjärt med församlingsgrundade i Sverige och ut över världen. Vi finns alla på olika sätt med i EFK och är ett ganska nybildat team som vill arbeta för att få se en rörelse av lärjungar som gör lärjungar och församlingar som multipliceras.

En av de frågor som kom upp när vi spenderade en heldag tillsammans är hur vi definierar ”församling”. Om visionen är en rörelse av församlingar kan det ju vara praktiskt att veta vad det är man siktar på. Givetvis kan det finnas en stor mångfald i olika typer av församlingar men samtidigt borde det finnas en kärna som inte går att förhandla bort. Jag föreslog följande formulering för att definiera vad en församling är.

Fortsätt läsa ”Definition av församling”

Livet som gudstjänst och sändande samlingar

Den senaste tiden har gudstjänsten i frikyrkan debatterats intensivt. På ena sidan (Dags att förnya den frikyrkliga gudstjänsten) finns de som är trötta på ytliga och sökarvänliga gudstjänster och som vill utmana frikyrkan att låta sig påverkas av den fasta liturgin i de äldre kyrkorna. På andra sidan (Liturgi är inte frikyrkans svar) finns de som tycker att gudstjänsten behöver ha en lättillgänglig och folklig karaktär som attraherar människor. Debattens wildcard är Micael Grenholm som utmanande skriver att Gudstjänstens plats är gatan. Jag sympatiserar helt klart mest med Grenholms text men skulle vilja lyfta fram ett perspektiv som helt gått förlorat i diskussionerna.

Jag anser att vi istället för att diskutera gudstjänstens utformning skulle behöva ta ett steg tillbaka och fundera över själva begreppet gudstjänst. Hur kommer det sig att det är så självklart för så många kristna att man ska träffas en gång i veckan vid en fixerad tid och att det man gör då heter gudstjänst? Jag hävdar att de flesta kristna använder begreppet gudstjänst på ett sätt som är helt främmande för Nya Testamentet.

Fortsätt läsa ”Livet som gudstjänst och sändande samlingar”

Avskaffa predikomonopolet!

I många hundra år har människor förknippat begreppet predikan fram för allt med det som sker i en kyrkobyggnad under en gudstjänst. Formen för predikan har varierat något men i stort sett behållits oförändrad under större delen av kyrkohistorien. I frikyrkligheten är det vanliga att det är pastorn eller annan predikant med särskilt förtroende som håller i predikan. Längden på predikan avgörs fram för allt av vilket samfund som den aktuella församlingen tillhör och hamnar någonstans på skalan mellan Svenska kyrkan på 10 minuter och Trosrörelsen på 60 minuter.

Nya Testamentet ger oss en helt annan bild av predikan.

Fortsätt läsa ”Avskaffa predikomonopolet!”

Låt staten behålla sina pengar!

Regeringen presenterade i dagarna sin budget där det framgår att de ekonomiska bidragen till de kyrkliga samfunden kommer att minska från 71 miljoner 2015 till 45 miljoner 2018 (1, 2, 3, 4,). Många, inte minst kristna debattörer är starkt kritiska till det här som man menar i princip är en attack mot samfunden.

Från mitt perspektiv är det här ett oerhört märkligt resonemang. Förväntar sig församlingar i Sverige verkligen att staten ska finansiera det uppdrag som vi har fått från Jesus? Och nu när Moder-Stat bara vill ge samfunden 45 miljoner kronor årligen är det så enormt synd om oss.

Vi är förföljda! (Ja, jag är ironisk…)

Jag tycker att det finns goda anledningar till att säga nej till alla bidrag från stat och kommun.

Fortsätt läsa ”Låt staten behålla sina pengar!”

Husförsamling eller hemgrupp?

Med jämna mellanrum hör ledare från etablerade församlingar av sig till mig för att de söker inspiration för sitt arbete med hemgrupper. Anledningen till att de hör av sig till mig är för att de tänker att vi har ett sån där bra ”hem-grupps-församling”. Varje gång svarar jag samma sak. Jag har väldigt liten  erfarenheter av hemgrupper. Faktum är att vi inte har en enda hemgrupp i vårt arbete i Helsingborg. Vi arbetar med framväxten av församlingar. Anledningen till att vi kallar dem för husförsamlingar är för att de möts där människor lever sina liv, oftast i hem, men det kan också ske i en rad andra miljöer som caféer, restauranger, arbetsplatser etc. (ibland kallar vi dem även för enkla församlingar eller organiska församlingar). Faktum är att NT aldrig talar om några ”grupper” men däremot många gånger om församlingar och att dessa församlingar nästan uteslutande möttes i människors hem.

Det finns en rad avgörande skillnader mellan hemgrupper och husförsamlingar. Här kommer några.

Fortsätt läsa ”Husförsamling eller hemgrupp?”