Uppdrag efterföljare

desertJag älskar Jesus. Det finns inte någon person som fascinerar mig som han, inte ens i närheten. Det känns som om jag precis har börjat lära känna Jesus trots att jag har känt honom större delen av mitt liv.

Ibland när jag läser berättelserna om Jesus i Bibeln funderar jag över hur stor skillnaden är, mellan det Jesus talade om och gjorde, och det som vi talar om och gör som troende idag.  Det finns väldigt mycket att säga om detta. En sak man kan lägga märke till är att Jesus nästan aldrig talade om församling eller kyrka men hela tiden kallade människor till radikalt lärjungaskap – att lämna allt och följa honom.

För mig har missionsuppdraget, att göra lärjungar, alltid varit den främsta drivkraften i församlingsgrundande arbete. När jag, Jessica, Alva, Simon, David, Maria, Elliot, Erik, Rebecka och Thea flyttade till Helsingborg för att plantera församling var det för att vi längtade efter att fler människor skulle bli lärjungar till Jesus. Den stora förändringen för oss, under tiden sen dess, handlar om vilken ordning vi tänker att saker sker. I början var visionen att plantera församling för att göra lärjungar, alltså att man är tvungen att starta någon form av kyrkor för att människor ska kunna komma dit och bli upplärda i hur man följer Jesus. Det kan låta bra men ingenstans, någon gång, har Jesus bett oss att göra så. Han sa till sina lärjungar att GÅ UT och göra lärjungar. Jesus har faktiskt aldrig bett oss att plantera församlingar. I vårt arbete i Helsingborg längtar vi efter att allt ska handla om att göra efterföljare till Jesus, sen får Jesus själv bygga sin församling – som han faktiskt har lovat att göra.

I de kommande dagarnas blogginlägg tänkte jag dela några tankar om lärjungaskap och några bärande principer för det som vi kallar för lärjungagrupper. Hoppas att det kan bli till nytta!

Den här veckan bloggar jag både på min egen blogg och på Pionjärbloggen där jag är veckans bloggare.

Tankar från Pionjärkonferensen

Den gångna helgen var jag iväg på Pionjärkonferensen som det här året gick av stapeln i Uppsala. Jag måste ärligt säga att jag blev väldigt positivt överaskad under helgen. Det kändes verkligen som om Gud håller på att göra något nytt som genomsyrade både de som talade och samtalen bland deltagarna. Jesus föder fram en längtan efter en ny rörelse av enkla missionella församlingar. Det handlar inte om modeller eller strategier i första hand, det handlar om att det finns alldeles för många människor som inte kommer att följa Jesus om vi bara fortsätter med ”business as usual”. Här kommer några saker som jag fick med mig från helgen.

En ny rörelse av nya missionella församlingar i ett nytt Sverige.

En av talarna på konferensen var Peter Farmer som vi också hade förmånen att få ha på besök i Helsingborg dagarna innan. Han står i ett mycket spännande arbete i England där de offensivt planterar nya små församlingar genom att identifiera ”personer av frid” och deras relationella nätverk och sedan låta evangeliet förvandla en befintlig gemenskap till en församling. Peter delade mycket om hur vi kan få se en rörelse av församlingar växa fram på det sättet. Läs Peters tankar efter han sverigebesök på följande länkar. Sweden, Snow + Simple Movements. Simple Church Movement in Europe.

Huvudtalaren på konferensen var Mark Aldridge som är internationell ledare för den karismatiska förnyelserörelsen New Wine. Mark har planterat en annorlunda församling i en av de fattigaste stadsdelarna i London och har börjat att utifrån den församlingen plantera enkla församlingar i olika miljöer. Mark talade mycket om äkthet och om att fungera i Andens kraft i pionjärarbete. Läs gärna tidningen Dagens intervju med Mark. Församlingsplanterare: ”Kyrkor ska vara som kaniner – inte elefanter”

Sista dagen lyssnade vi på min gode vän Charles Kridiotis som är ledare för maskrosnätverket i Stockholm. Charles utmanade oss att våga gå tillbaka till vad Bibeln faktiskt säger om församling och Guds rike och inte låta våra kyrkliga traditioner eller erfarenheter stå i vägen. Först då kan vi på allvar följa Jesus in i den framtid han har för oss. Charles talade också en del om ledarskap och om hur gåvorna som omnämns i Efesierbrevet 4:11 kan fungera i en framväxande församlingsrörelse. Charles har otroligt mycket vishet och uppenbarelse att förmedla i det som håller på att växa fram på olika platser i Sverige!

För övrigt hade jag en mycket trevlig helg tillsammans med goda vänner. Min bror David, min svägerska Maria och nära vän Rebecka följde med från Helsingborg. Min vapenbroder Håkan Hedlund, som jag tyvärr träffar alltför sällan anslöt från Västerås. Jag trivs verkligen tillsammans med er! =)

Jesus is Lord, or not at all!

Over and out!

Dö för att leva

Ganska mycket i Guds rike fungerar tvärtemot mot vad vi är vana vid i den här världen. En av sakerna som återkommer i Jesus liv, undervisning och inte minst hans död och uppståndelse är att död leder till liv.

Jesus är oerhört radikal när han kallar sina lärjungar. Han kallar till ett liv i efterföljelse med hela livet som insats. Han kallar människor att ”ta sitt kors och följa” honom – att leva som om man vore död. I Jesus verklighet är det som om allt är upp och ner. Den som klamrar sig fast vid livet kommer att förlora det – men den som släpper taget och ger sitt liv till honom kommer verkligen att finna det.

Någonting som är viktigt för väldigt många pionjärer är uppbrottet från strävan efter att ”bevara och förvalta” för att istället hitta in i ett liv av risktagande och självuppoffring. Jesus sa en gång:

”Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt.”

En skillnad mellan en institution och en rörelse är att det i institutionen går åt väldigt mycket energi att bevara och beskydda sig själv och åt att kontrollera institutionens olika delar. En rörelse förändras hela tiden och växer hela tiden på ett sätt som ingen kan bevara, beskydda eller kontrollera. I en rörelse måste man alltid vara beredd att släppa taget och låta saker dö för att andra saker ska få leva.

Ett hinder för att sända iväg människor i församlingsplantering har ibland varit frågan: ”hur ska det gå med vår verksamhet om vi sänder iväg några av de mest aktiva?” Jaa, hur ska det gå? Är det en sån katastrof om en verksamhet dör? Det kanske inte ens skulle vara någon katastrof om en församling la ner om man får plantera två nya församlingar?

Den här veckan har jag bloggat både på min egen blogg och på Pionjärbloggen där jag har varit veckans bloggare. Tack för mig!

Vems Rike?

Den här veckan bloggar jag både på min egen blogg och på Pionjärbloggen där jag är veckans bloggare.

Hösten 2008 flyttade jag och min familj och ett team med oss till Helsingborg för att påbörja ett nytt församlingsplanteringsarbete. De första månaderna gick åt att bara börja bo in oss, lära känna Helsingborg och börja bygga relationer. I början av 2009 bestämde vi oss att ha en rejäl period för bön och fasta och vi avsatte 40 dagar för att söka Gud tillsammans. Lika bra att på en gång säga att ingen av oss fastade 40 dagar från mat. Vi la upp det på lite olika sätt med bön, fasta och avstängda TV-apparater. Den där perioden kom att bli den första i en rad av böneperioder sen dess som har varit oerhört betydelsefulla för oss och det arbete vi står i. En av de saker som vi upplevde att Gud talade till oss om är ifrån den bön som Jesus lärde oss att be:

Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen. (Matt 6:10)

Gud talade mycket till oss om att helt och hållet överlåta oss till Honom, till Hans rike, till Hans vilja. Jag tror att jag alltid har längtat efter att få göra något ”stort” att få ”lyckas” och på något sätt göra ett avtryck i min omgivning. Det behöver inte vara fel men det finns en stor risk att det inte är Guds rike det handlar om utan ”mitt rike”. Vad är det egentligen som driver mig? Vad handlar kristen tro om egentligen? Är det att Gud ska välsigna det vi gör eller att vi ska göra det Gud välsignar?

Det som sker i Guds rike får Gud äran för. Det som sker i ”mitt rike” får egot äran för. Vem får äran för det som sker i kristenheten i Sverige idag? Är det samfunden, de fantastiska ledarna eller de förträffliga metoderna? Eller är det Jesus Kristus? Skulle jag vara beredd att ”misslyckas” i världens ögon för att Guds rike ska få komma? Hans rike fungerar helt annorlunda än vad vi är vana vid i den här världen. Jesus sa vid ett tillfälle:

”Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen.”

Vad är viktigast – att lyckas eller att lyda?

Samla eller sända?

I fredags var jag med på en träff för pionjärer/församlingsplanterare från Södra delarna av Sverige, framförallt från Skåne och Halland. Vi brukar träffas i alla fall någon gång i halvåret för att dela vad vi står i, uppmuntra varandra och be för varandra. De är ett grymt härligt gäng människor som har lämnat det invanda och vågar plantera nytt för att människor ska få upptäcka Jesus.

Mitt största intryck efter samlingen i fredags var en av församlingsplanteringarna som var på G för att sända ut ett par till grannorten för att plantera en ny församling där. Moderförsamlingen har inte existerat speciellt länge och har inte mer än 14 medlemmar – ändå upplever man Guds ledning att det här steget för att Guds rike ska få gestalas på en ort där det idag inte finns någon levande församlingsgemenskap.

Tänk om alla församlingar i Sverige tänkte så här! Gud har inte tänkt att församlingar ska vara väldiga institutioner vars största strävan är att bli ännu väldigare. En församling är en Jesusgemenskap bland många andra i en rörelse som bara har Guds rikes framväxt och omgivningens bästa för ögonen. Jesus kallar oss att dö bort från vår egen längtan efter tillväxt och att ”min församling ska lyckas” och söka Hans rike först!

För några år sedan reste jag runt i en församlingsrörelse i Etiopien. De var så inriktade på mission och församlingsplanteringen att de ansåg att en församling som inte sände ut människor till nya områden för att predika evangeliet och plantera nya församlingar förmodligen hade allvarliga problem.

Döda egot och ge allt för Jesus!