Applåderna är inte problemet

Joel Halldorf skrev på torsdagen en text i Dagen där han lite nostalgiskt längtar tillbaka till sin barndoms pingstkyrka då applåder vore otänkbart. Joel gör viktiga poänger. Det finns en risk att kyrkliga gudstjänster i vår tid alltmer kommer att likna föreställningar som ska konsumeras. Men frågan är om det är applåder för att visa uppskattning som är problemet? Borde vi inte snarare fundera över de bakomliggande orsakerna?

Det finns ett välkänt citat av Winston Churchill som jag tycker är väldigt talande.

”We shape our buildings; thereafter they shape us.”

Fortsätt läsa ”Applåderna är inte problemet”

Varför hade de första kristna inga kyrkobyggnader?

För ett par veckor sedan skrev Jonas Melin ett inlägg på sin blogg med rubriken Sex nackdelar med att ha en kyrka. Mycket bra och läsvärt! Det fick mig att fundera lite…

Det är ett historiskt faktum att det inte existerade några kyrkobyggnader under de första århundradena av församlingens historia. Ibland brukar det sägas att den första kyrkobyggnaden dateras till början av 200-talet, men det handlar om ett hem där man tog bort en vägg för att kunna rymma fler människor vid husförsamlingens sammankomster. Först på 300-talet när kristendomen blev statsreligion i romarriket började man bygga kyrkobyggnader. Ofta byggdes de på heliga mäns gravar, och fick namn efter dessa, i en magisk tro att relikerna skulle ha en andlig betydelse för kyrkobyggnaden. Var man hämtade inspirationen till de första kyrkobyggnaderna tänker jag inte gå in på men jag kan säga så mycket som att det inte var från Jesus, apostlarna eller Nya Testamentet!

Den tidiga rörelsen av lärjungar möttes nästan uteslutande i hem och ibland på redan befintliga mötesplatser i samhället. Man hade inga heliga kyrkobyggnader. Frågan är varför? En del menar att det skulle bero på den tidiga församlingens fattigdom och förföljelsen som omöjliggjorde byggandet av kyrkor. Det håller inte riktigt. Församlingen bestod både av fattiga och rika och även om de fick utstå förföljelse fanns det i olika regioner långa perioder utan förföljelse. Den kulturella pressen att uppföra någon form av heliga byggnader måste också ha varit stor. Judarna hade templet i Jerusalem och synagogor i princip varje stad. I romarriket kryllade det av hedniska tempel där man offrade till olika avgudar. Bland romarna ansågs man vara en ateist om man inte hade ett tempel med ett altare, vilket ibland ledde till att de kristna förföljdes för att man ansåg att de var ateister. Trots detta valde de kristna under de första århundradena att inte bygga kyrkobyggnader. Varför?

Steve och Marilyn Hill skriver så här i The Luke 10 Manual:

”The early saints did not build buildings by revelation and conviction. They believed in the priesthood of all believers and thus they neither supported nor sanctioned a special priestly class. They believed that the Kingdom of God hade come and embraced all of life. Therefore they did not believe in special holy places. The whole earth is the Lord´s! Jesus died to sanctify all of life and all of human activity to God. They met in homes to demonstrate their belief that their bodies were the temple of the Holy Spirit and that God does not dwell in temples made with hans but rather in a living temple made up of living stones.”

Jag tror att det var precis därför. Vad tänker du?

Vem har fastnat i en modell?

När jag den senaste tiden har träffat olika kristna personer och berättat om det jag/vi gör i Helsingborg och vår dröm om en husförsamlingsrörelse har jag flera gånger fått den nervösa kommentaren: ”Det är viktigt att inte fastna i en modell!”

De här kommentarerna har verkligen förbryllat mig! Är det så att man har fastnat i en modell bara för att man inte gör som alla andra och för att man tror på det man gör? De absolut flesta kristna i Sverige idag finns i församlingar enligt modellen: byggnad, kyrkbänkar, pastor, veckovisa gudstjänster, monologisk undervisning etc. (Vilket är helt ok för mig så länge folk vill mötas på det sättet.) Än så länge är det väldigt få som finns i små, enkla, organiska församlingar som möts i hem eller andra miljöer. Dessutom finns det ganska dåligt bibelstöd för den vanliga traditionella kyrkoformen medan Nya Testamentet målar upp en bild av en levande rörelse av lärjungar i mindre multiplicerande gemenskaper. De flesta kan inte ens tänka sig en församling utan exempelvis kyrkbyggnad eller anställd pastor. Vem är det som har fastnat i en modell?

By the way. Det är nästan uteslutande anställda pastorer som blir oroliga när man berättar om husförsamlingar, många andra är nyfikna. Undrar hur det kommer sig?

ps. Jag älskar allt Guds folk oavsett hur de möts och jag tror att Gud i sin nåd kan använda alla typer av församlingar. Bara så ni vet! =) ds.

Vad är församling?

Det finns många uppfattningar om vad en församling/kyrka är. Vissa tänker på en byggnad, andra på de verksamheter man bedriver i byggnaden. Andra tänker på de organisationer och strukturer som uppehåller verksamheterna som man bedriver i byggnaden. Vad är då församling enligt Bibeln?

Det svenska ordet församling är en översättning av det grekiska ordet ekklesia och betyder ungefär; en utkallad gemenskap eller samling människor. Ordet ekklesia finns med 115 gånger i Nya Testamentet.

Det svenska ordet kyrka är en översättning av det grekiska ordet kuriakos och betyder ungefär ”tillhör herren”. Under det första århundradet användes ordet mest om avgudatempel. Ordet kuriakos finns 2 gånger i Nya Testamentet men syftar på helt andra saker. Ordet började användas om kristna kyrkor när man på 300-talet började uppföra kyrkobyggnader.

Under de första århundradena av församlingens historia fanns inte kyrkbyggnader. Församlingen består av levande stenar – den består av människor. När det talas om församlingen i Nya Testamentet syftas det på följande vid olika tillfällen:

  • Den universella församlingen som består av alla troende i alla tider (ex: Ef 1:22).
  • Församlingen i staden som består av alla troende som bor på en viss plats (ex: 1 Kor 1:1-2).
  • Församlingen som möts i ett hem som består av troende lärjungar till Jesus som överlåter sina liv till Jesus, varandra och sin omgivning och lever i en nära gemenskap (ex: 1 Kor 16:19).

Dessa är de enda ”nivåerna” av församlingsliv. Det finns inte en enda referens till kyrkobyggnader, inte ett ord nämnt om kyrkosamfund, inte ett exempel på lokala församlingar med olika namn som avgränsar sig till andra lokala församlingar. Församlingen är en gemenskap av lärjungar till Jesus där Gud uppenbarar sin närvaro.

dandelion