Paradigmskifte för församlingsplantering?

Under ett antal årtionden har det i Sverige både talats och arbetats en hel del med församlingsplantering. Detta har varit en del av strategin för att vända den negativa trenden som pågått i svensk kyrklighet i allmänhet och svensk frikyrklighet i synnerhet. Det har debatterats för att lyfta behovet av församlingsplantering, det har ordnats konferenser och träningstillfällen. Samfund har skjutit till pengar och människor har engagerat sig.  Detta har gett varierande resultat. Det finns några exempel på väldigt fruktbärande nyplanterade församlingar men också många som har fått ge upp, lägga ner eller som lever en tynande tillvaro.

Personligen tror att det är läge att ta ett steg tillbaka och tillsammans hitta in i ett helt nytt förhållningssätt till församlingsplantering och pionjärarbete. Jag tror att vi behöver våga ställa grundläggande frågor. Allt oftare hör man människor i pionjära sammanhang säga saker som:

  • Uppdraget är att göra lärjungar inte starta församlingar.
  • Ingenstans i Bibeln uppmanas vi att starta nya församlingar.
  • Det är evangeliet vi ska plantera – nya församlingar är frukten.
  • Vi behöver träna människor att dela de goda nyheterna om Jesus – inte de goda nyheterna om församlingen.
  • Målet är inte fler medlemmar – målet är fler lärjungar.
  • Syftet är inte att rädda samfundet utan att utbreda Guds rike.
  • Framgång mäts inte i hur många som kommer utan hur många som går ut.

Om de här sakerna stämmer handlar det inte bara om en justering av metoderna – det handlar om ett nytt paradigm.

Fortsätt läsa ”Paradigmskifte för församlingsplantering?”

När i historien var Sverige evangeliserat?

Ganska ofta kan man höra eller läsa människor som talar om sekulariseringen och behovet av att ”återevangelisera” Sverige. (Exempelvis nämns begreppet i den här debattartikeln.) Man längtar efter att Sverige ska bli ”kristet igen”. Det första problemet med en sådan tankegång är att nationalstater inte under några som helst omständigheter kan vara kristna. Jesus säger själv att hans rike inte är av den här världen. Guds rike kan inte och kommer aldrig att styra människor med makt ovanifrån. Guds rike är likt en surdeg som underifrån påverkar och influerar. Även om det finns människor som har använt kristen terminologi om de riken eller republiker de styr så kan det inte ses som något annat än en förvrängning av evangeliet.

När det talas om att ”återevangelisera” Sverige blir min spontana fråga: När var Sverige egentligen ”evangeliserat”? Till vilken punkt i historien är det man längtar tillbaka? Är det till tiden innan 1960-talet då Sverige hade obligatorisk ”kristendomsundervisning” i skolan? (Man får inte glömma att de personerna som fattade beslutet om att ta bort kristendomsundervisningen själva växte upp i det systemet. Undervisningen gjorde uppenbarligen inget djupare intryck…) Eller är det kanske till tiden innan 1860-talet då det inte fanns någon religionsfrihet i Sverige och svenska undersåtar inte kunde tillhöra något annat än den svenska lutherska kyrkan? Var Sverige kristet då?

Fortsätt läsa ”När i historien var Sverige evangeliserat?”

Gud välsigne Stefan Löfven!

I söndags gjorde Sverige sitt val. Vi har fått en ny parlamentarisk fördelning mellan de olika partierna och vi har fått en blivande statsminister i Stefan Löfven. Efter valet har en del fått för sig att deras stora kallelse i livet är att spy galla över landets blivande ledning eller att deras gudagivna gåva är att hitta fel, bara för att de själva har andra politiska sympatier. Jag har inte speciellt lång erfarenhet men en sak har jag lärt mig: det krävs absolut ingen gåva för att hitta fel. Det kan vilket pucko som helst.

Fortsätt läsa ”Gud välsigne Stefan Löfven!”

Myten om det kristna Sverige

Den senaste tiden har återigen den tröttsamma debatten om skolan ska få besöka kyrkan vid olika högtider och om de tillfällena ska få innehålla kristna inslag (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9) . Många kristna är väldigt upprörda över att samhällets olika delar blir alltmer sekulariserade och att staten och skolan inte längre lär ut kristen tradition och kultur.

flagga

Att Sverige skulle vara ett kristet land är en myt. Nationalstater kan inte vara kristna. Jesus har kallat människor att följa honom. Vissa menar att ”Sverige måste bli kristet igen”. Jag undrar vad de menar med det. Jag tror inte att de vet själva. Vilken punkt i historien är det man vill tillbaka till? Vill man tillbaka till den tiden då det inte var tillåtet att omfatta någon annan tro eller vara del av en annan kyrka än den svenska lutherska kyrkan? Vill man tillbaka till den tiden då det var förbjudet att träffas i hemmen för att be och läsa Bibeln? Vill man avskaffa religionsfriheten?

Jesus sa att hans rike inte är av den här världen. Hans rike är annorlunda. Hans rike använder aldrig tvång, makt eller vapen. Hans rike är ett rike av lärjungar och martyrer. Hans rike verkar från marginalerna men har kraft att förändra människors liv.

När religion och stat gör gemensam sak för att få makt över människor i ett samhälle så spelar det ingen roll hur kristet det kan låta. Det är en perversion av evangeliet. Om Guds församling ska bli det den är tänkt att vara så behöver släppa alla ambitioner att ”återta kontrollen” över samhället och istället överlåta sig till radikal efterföljelse av Jesus. Att kämpa för att skolungdomar ska få besöka kyrkobyggnader vid jul eller skolavslutning för att lyssna till ett urvattnat evangelium är helt fel väg. Det leder ändå bara till att generationer av människor får helt fel bild av vad kristen tro handlar om. Låt oss istället upptäcka tron på de goda nyheterna om Jesus och i ord och handling visa vem han är för människor i vår omgivning!

ps. Läsa gärna den här debattartikeln i Dagen skriven av Fredrik Wenell och David Willgren. ds.

Samla eller sända?

I fredags var jag med på en träff för pionjärer/församlingsplanterare från Södra delarna av Sverige, framförallt från Skåne och Halland. Vi brukar träffas i alla fall någon gång i halvåret för att dela vad vi står i, uppmuntra varandra och be för varandra. De är ett grymt härligt gäng människor som har lämnat det invanda och vågar plantera nytt för att människor ska få upptäcka Jesus.

Mitt största intryck efter samlingen i fredags var en av församlingsplanteringarna som var på G för att sända ut ett par till grannorten för att plantera en ny församling där. Moderförsamlingen har inte existerat speciellt länge och har inte mer än 14 medlemmar – ändå upplever man Guds ledning att det här steget för att Guds rike ska få gestalas på en ort där det idag inte finns någon levande församlingsgemenskap.

Tänk om alla församlingar i Sverige tänkte så här! Gud har inte tänkt att församlingar ska vara väldiga institutioner vars största strävan är att bli ännu väldigare. En församling är en Jesusgemenskap bland många andra i en rörelse som bara har Guds rikes framväxt och omgivningens bästa för ögonen. Jesus kallar oss att dö bort från vår egen längtan efter tillväxt och att ”min församling ska lyckas” och söka Hans rike först!

För några år sedan reste jag runt i en församlingsrörelse i Etiopien. De var så inriktade på mission och församlingsplanteringen att de ansåg att en församling som inte sände ut människor till nya områden för att predika evangeliet och plantera nya församlingar förmodligen hade allvarliga problem.

Döda egot och ge allt för Jesus!