Församlingens blueprint

I inledningen av Apostlagärningarna beskrivs hur den första församlingen föds på Pingstdagen. När den utlovade helige Ande fyller lärjungarna samlas människor och undrar vad det är som händer. Petrus kliver då fram och predikar de goda nyheterna om Jesus.

När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad ska vi göra?” Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar.” Med många andra ord vittnade han och vädjade till dem: ”Låt er frälsas från det här bortvända släktet!” De som tog emot hans ord döptes, och antalet lärjungar ökade den dagen med omkring tre tusen.

De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna.

Fortsätt läsa ”Församlingens blueprint”

Vaccinerad mot lärjungaskap?

Första gången jag träffade Victor John berättade han att en av principerna som de använder i den enorma rörelsen bland Bhojpuri i Indien är att aldrig undervisa människor bortom deras lydnad. I hela rörelsen är fokus att göra lärjungar och deras bild av en lärjunge är någon som lär sig att följa Jesus i praktiken. När man läser Bibeln tillsammans ställer man sig alltid frågan: Vad behöver jag göra? och delar med varandra vilka praktiska steg man vill ta i sin efterföljelse av Jesus utifrån det man har läst. Nästa gång man träffas stämmer man av hur det har gått för alla att göra det man bestämde sig för att göra. Det skulle till exempel kunna vara att förlåta människor i sin omgivning. Om merparten har praktiserat det man lärt går man vidare med nästa text. Om merparten inte har praktiserat går man inte vidare utan läser samma text/berättelse ur Bibeln igen. Om veckorna går utan att det blir någon praktisk tillämpning går man vidare för att hitta andra personer som både vill höra och göra. Victor säger: undervisa aldrig människor bortom deras lydnad!

Fortsätt läsa ”Vaccinerad mot lärjungaskap?”

Ni behöver inte någon som undervisar er

En och annan som läser den här rubriken tänker kanske, nu har det väl ändå gått för långt! Vad är det för anarki som förespråkas egentligen? Till mitt försvar vill jag säga att rubriken inte är min egen formulering utan hämtad från 1 Johannesbrevet kapitel 2.

”Detta har jag skrivit till er med tanke på dem som försöker förvilla er. Men smörjelsen som ni har fått av honom förblir i er, och ni behöver inte någon som undervisar er. Hans smörjelse undervisar er om allt, och den är sanning och inte lögn. Förbli i honom, så som den har lärt er.” 1 Joh 2:26-17

Fortsätt läsa ”Ni behöver inte någon som undervisar er”

Apostlarnas träning

I Apostlagärningarna 2:42 omtalas fyra delar av fundamentet i den första församlingen.

De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna.

Den första av dessa är apostlarnas undervisning eller apostlarnas lära som det står i vissa översättningar. När vi hör orden undervisning eller lära associerar vi ofta med överföringen av teoretisk kunskap. Vi tänker på klassrum, faktaböcker och intellektuella övningar. I Bibelns begreppsvärld är undervisning och lära något helt annat och handlar mycket mer om att lära sig att göra.

Fortsätt läsa ”Apostlarnas träning”

Avskaffa predikomonopolet!

I många hundra år har människor förknippat begreppet predikan fram för allt med det som sker i en kyrkobyggnad under en gudstjänst. Formen för predikan har varierat något men i stort sett behållits oförändrad under större delen av kyrkohistorien. I frikyrkligheten är det vanliga att det är pastorn eller annan predikant med särskilt förtroende som håller i predikan. Längden på predikan avgörs fram för allt av vilket samfund som den aktuella församlingen tillhör och hamnar någonstans på skalan mellan Svenska kyrkan på 10 minuter och Trosrörelsen på 60 minuter.

Nya Testamentet ger oss en helt annan bild av predikan.

Fortsätt läsa ”Avskaffa predikomonopolet!”

Det är en skam för en kvinna att tala i församlingen

Det här är del 5 av 6 i Maria Cruz och Rickard Cruz bloggserie om kvinnor som ledare. Författare till denna del: Rickard

Ett bibelord som i århundraden har använts för att begränsa kvinnors möjlighet att leda och tala i församlingar är 1 Kor 14:33b-37.

”Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er? Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud.”

Fortsätt läsa ”Det är en skam för en kvinna att tala i församlingen”

Jag tillåter inte att en kvinna undervisar!

Det här är del 4 av 6 i Maria Cruz och Rickard Cruz bloggserie om kvinnor som ledare. Författare till denna del: Maria

När vi kommer till breven och ”problemtexterna” gällande kvinnans tjänst, är det viktigt att vi har resten av Nya Testamentet i bakhuvudet. Rickard skrev, i förra blogginlägget i den här serien, om olika kvinnor i tjänst i NT.  Detta behöver prägla hur vi läser texterna. Vi behöver också  ha med oss en förståelse för den radikalitet Jesus visar när det gäller kvinnor. Han vänder totalt upp och ner på hela ordningen och ger kvinnor en bekräftelse, som för den tiden, var enormt ovanlig och utmanande.  Det hade varit väldigt märkligt av Jesus att först ge lärjungarna ett så tydligt exempel, för att sedan när församlingen hade bildats, uppmana dem att ”ordna upp” det hela utifrån en mer patriarkalt rådande struktur.

I 1 Tim 2:11-15 kan vi läsa:

”En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, eftersom Adam skapades först och sedan Eva.  Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn, om hon fortsätter att leva ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse. Det ordet är tillförlitligt.”

Fortsätt läsa ”Jag tillåter inte att en kvinna undervisar!”

Varför monologer?

Under väldigt lång tid har församlingar och kyrkor haft en förkärlek för monologer som metod för att lära ut trots att Jesus, Paulus och den tidiga församlingen som den beskrivs i NT inte verkar använda monologer speciellt mycket. I NT går det faktiskt inte hitta ett enda exempel på en monolog när en församling möts utan det är alltid fråga om dialog när det handlar om undervisning på en församlings sammankomst. När dessutom all pedagogik säger att monolog/föreläsning är det sämsta sättet att lära ut kan man verkligen börja fundera på varför vi så ofta har en så stor tilltro till att 30 minuters monolog en gång i veckan ska göra lärjungar.

learning_pyramid

Diagrammet till vänster hittade jag på David Watsons blogg och kommer från sidan 95 i boken How the Brain Learns av David Sousa från 2001. Boken baseras på en studie utförd av NLT Institute of Alexandria, Virginia. Om jag lyssnar på en monolog kommer jag alltså i snitt ihåg 5 % efter 24 timmar. Motsvarande siffra om jag får delta i en diskussion i samma ämne är 50%. Om jag får lära mig genom att praktisera ämnet i fråga fastnar 75 %. Om jag lär mig för att kunna lära ut till andra är siffran så hög som 90%. Vänta nu! Var det inte så Jesus gjorde lärjungar? Han undervisade oftast genom samtal, han sände ut dem för att göra det de lärde sig och han gav dem förtroendet att lära andra i sin tur.

Så hur kommer det sig att så många kristna har en sådan förkärlek för monologer? (Eller är det framförallt vi predikanter som älskar ljudet av vår egen röst?) Är det för att det känns så bra efter en härlig predikan eller finns det andra anledningar? Vad tänker du?

Färdigtuggad mat?

Det finns massvis av metoder, material och manualer om hur man gör när man tränar lärjungar. Det finns säkert mycket som är bra men jag tror att vi behöver något som är så enkelt så att vem som helst kan göra det men så utmanande att det är värt att ge sitt liv för det. Vi har under några år arbetat med något vi kallar för lärjungagrupper. Det är inte speciellt avancerat. 2-3 personer av samma kön som möts varje vecka. Rejäla portioner bibelläsning. Bön. Tilltro till den helige Ande. Bekännelse av synd.

En del som vuxit upp med en kristen tro och gått med i en lärjungagrupp kan berätta om att de läser mer Bibel under ett år i lärjungagruppen än under hela sitt tidigare liv. De vänner som har kommit till tro och varit en del av en lärjungagrupp har snabbt vuxit in i livet tillsammans med Jesus. Jag har en orubblig tro på kraften till förvandling i Guds Ord. Det pratas alldeles för ofta om att vi behöver bättre predikningar, bättre undervisning, bättre pastorer och bättre teologiska utbildningar. Struntprat! Vi behöver bättre bibelläsare, fler lärjungar. Många gånger kan våra förträffliga bibelutläggande undervisningmonologer vara kontraproduktiva utan att vi tänker på det. De gör människor beroende av att bli serverade färdigtuggad mat på ett silverfat. Lär människor äta själva istället! Samtidigt som det bara kryllar av predikningar och undervisning IRL och online läser kristna rekordlite i sin egen Bibel. Hmm… Dags för revolution!

Ät stora portioner Bibeln varje dag.
Ät stora portioner Bibeln varje dag.

Jag tycker att det är oerhört spännande att lita på Guds Ord och Andens ledning när man tränar lärjungar. Så många gånger har jag varit frestad att alldeles för tidigt påpeka saker i människors liv som inte är bra, men låtit bli. Jag har flera gånger hört Guds maning, ”säg inget om det där, be istället, vänta lite”, och det dröjer inte länge innan Anden talar och förändrar inifrån. Jag menar inte att det inte finns plats för kärleksfull tillrättavisning och uppmuntran till ett heligt liv, men den helige Ande har ofta en något bättre känsla för timing än vad vi har. Anden ger inte bara självinsikt utan också kraft till förändring som ger förutsättningar för frukt som består.

Den här veckan bloggar jag både på min egen blogg och på Pionjärbloggen där jag är veckans bloggare.

Församling = varandra

Nya Testamentet är sprängfyllt av begreppet ”varandra” när det talas om församlingen och hur efterföljare till Jesus ska fungera tillsammans. Det säger väldigt mycket om vad församlingen är tänkt att vara. Jag har plockat ihop några exempel:

Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar. Joh 13:34-35

Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning. Rom 12:10

Därför, mina bröder, när ni samlas för att äta, så vänta på varandra1 Kor 11:33

Men Gud har fogat samman kroppen och gett den oansenligare lemmen större heder, för att det inte skall uppstå splittring i kroppen, utan lemmarna ha samma omsorg om varandra. Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den. 1 Kor 12:24b-26

Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. Gal 6:2

Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek. Ef 4:2

Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden, så att ni talar till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger, och sjunger och spelar för Herren i era hjärtan. Ef 5:18-19

Underordna er varandra i Kristi fruktan. Ef 5:21

Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandraKol 3:13

Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan. Kol 3:16b

Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör. 1 Thess 5:11

Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra. Heb 3:13

Låt oss ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig. Heb 10:24-25

Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra, så att ni blir botade. Jak 5:16a

Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder. Var gästfria mot varandra utan att klaga. Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. 1 Pet 4:8-10

Vad innebär det här konkret för vårt sätt att vara församling? Vad tänker du om att begrepp som undervisning, underordning, omsorg, förmaning, förbön och syndabekännelse kopplas till ”varandra”? Dela gärna med dig av dina funderingar.