I dagarna pågår Evangeliska Frikyrkans medarbetardagar, som jag i år inte är med på. Istället blir det ett blogginlägg som jag har funderat på att skriva ett tag.
Jag glad över flera saker i EFK. Det finns en god krismedvetenhet kombinerat med en tro på att Jesus vill leda oss vidare in i framtiden. Personligen tror jag inte att vägen är att leta efter fler bra metoder och arbetssätt från andra länder eller från framgångsrika församlingar. Jag tror mer på att se den identitet som redan finns i rörelsen och fördjupa den – låta den växa vidare. Jag tror det är dags att uppgradera EFK!
Från evangelikal till läsarrörelse
Jag stämmer in i allt det som EFK lägger i ordet evangelikal. En av grundpelarna är synen på Bibeln som ”Guds ord genom människors ord”. Samtidigt har det inte så stor betydelse vad vi har för bibelsyn om vi nästan aldrig läser Bibeln. Trenden bland många troende idag är att bibelintaget begränsas till de predikningar man lyssnar till och en och en annan tumvers. Jag tror att det är dags att återupptäcka identiteten som läsarrörelse, att det är dags för lärjungar till Jesus att bli storkonsumenter av Ordet och leva för att omsätta det i praktisk handling. Vi behöver läsa och praktisera hela Bibeln men hela tiden låta evangeliernas berättelser om Jesus vara i centrum och tolkningsnyckel till allt det andra (läs mer). Hela Bibeln handlar ytterst sett om Jesus och vår kallelse är att följa honom.
Från missionsinriktad till missionell
Det finns ett fantastiskt arv av mission i EFK. Jag är själv barnbarn till missionärer som sändes ut av Örebromissionen (en av EFKs föregångare) och är grymt tacksam för det. I den tid vi lever i tror jag dock att vi behöver gå från att vara en missionsinriktad rörelse till att bli en missionell rörelse. I ett traditionellt förhållningssätt reduceras mission ofta till olika projekt och att vi skickar missionärer till platser utanför nationalstaten Sveriges gränser. I en missionell rörelse är Jesus och det uppdrag han har gett oss det som definierar och formar allt vi gör. Inte bara enstaka projekt utan hela församlingens självbild och hela vår livsstil. Våra liv behöver handla om uppdraget att göra lärjungar. Vi är kallade att vara ett folk sända av Gud själv, inbjudna att delta i hans mission, missionärer där vi bor, lever och verkar. Han har planterat oss i den här världen. I en missionell rörelse utgår vi inte från församlingen och frågar oss hur hon kan bli mer missionsinriktad. I en missionell rörelse utgår vi från uppdraget att göra lärjungar och låter församlingar uppstå medan vi utför det uppdraget (läs mer).
Från baptistisk till organisk
Det finns oerhört mycket gott att säga om baptismen. Ett par av de viktigaste komponenterna är betoningen på troendedop och det allmänna prästerskapet. Det är något att fördjupa. Jag drömmer om en döparrörelse där varje lärjunge till Jesus gör nya lärjungar och döper människor så snart som möjligt, i sjöar, hav, badkar eller vattenfyllda soptunnor. Jesus har inte kallat oss att bli döpta, han har kallat oss att döpa! Vad gäller det allmänna prästerskapet tror jag att det är dags att gå från teori till praktik. Guds folk är inte tänkta att vara passiva konsumenter vars högsta kallelse är att nöta en bänk, sjunga med i sångerna och ge i kollekten. Trots det är det precis det den gudstjänstorienterade kristendomstypen formar fram. Det är dags för en revolution där vi på allvar börjar räkna med att den helige Ande bor i varje lärjunge, att varje person har något att ge varje gång församlingen möts och att varje lärjunge faktiskt kan göra lärjungar (läs mer).
När baptismen växte fram i Sverige blev den tyvärr väldigt snabbt präglad av föreningsrörelsen. Baptismen tog goda bibliska principer och försökte att förverkliga dem i föreningsmodellen. Ut kom majoritetsomröstningar, valberedningar, styrelser, kommitéer och allt mer institutionella strukturer. Jag tror att det är dags att inse att det finns andra mer organiska strukturer som är mycket bättre lämpade för de bibliska principerna om vad en församling är tänkt att vara (läs mer). Varför inte också passa på att byta namn på Evangeliska Frikyrkan som inte i någon bemärkelse kan/ska vara en ”kyrka” utan snarare en rörelse/nätverk.
Från smygkarismatisk till frimodigt karismatisk
EFK säger sig vara karismatisk vilket har många varierande uttryckssätt. Jag tror att det är dags att gå från smygkarismatisk till frimodigt karismatisk! Här känns det som att exempelvis New Wine har varit en positiv påverkan i rätt riktning med sin avslappnade, trovärdiga men modiga andlighet. I vår tid är vi i desperat behov av den helige Andes närvaro och kraft i allt vad vi gör. Det är bara den helige Ande som kan ge kraften vi behöver för att fullt ut följa Jesus och slutföra det uppdrag han har gett. Tänk om vi skulle ta och släppa handbromsen och se vad som händer? =)
Personligen tror jag att de kyrkliga institutionernas tid är förbi. Jag tror att alla kyrkliga organisationer och institutioner behöver dö, som jag skrev om för ett tag sen. Dö bort från sig själva och sina egna begär efter överlevnad eller tillväxt. Bortom den döden finns det liv, men förmodligen på ett helt annat sätt än vad vi tidigare har erfarenhet av. Jag har ingen som helst tilltro till EFK som samfund men om vi som finns i rörelsen återupptäcker och fördjupar vårt DNA som rörelse så är jag övertygad om att vi, tillsammans med många andra, har en roll att spela i den framtid Gud har planerat. Många är redan på väg i den riktningen. Låt Anden fortsätta tala till församlingarna och ta modiga steg i den riktning han pekar ut!