Ensamvargarnas tid är förbi!

Jag har under många år fascinerats över på vilket sätt Nya Testamentet beskriver hur Jesus, hans efterföljare och de tidiga församlingarna arbetade för att utbreda Guds rike. Man gjorde det till stor del tillsammans med andra. Man stod inte själv utan fungerade i team.

De fyra musketörerna följde kanske inte Jesus men de var definitivt ett sammansvetsat team!

Om man kikar på vad Jesus prioriterar att lägga sin tid på så blir det tydlig att han satte ett stort värde i den närmaste gruppen av efterföljare. Han levde tillsammans med en brokig skara människor under några år och delade allt med dem. Nära relationer och sann vänskap. Han kallade dem aldrig för kollegor och aldrig för undersåtar, han kallade dem vänner. Det måste satt sin prägel på hur lärjungarna efter Jesus uppståndelse försökte fungera i ledarskap och arbete med Guds rike. När Jesus sänder ut de 12 och de 72 för att predika Guds rike, bota de sjuka och driva ut onda andar så sänder han dem två och två. Aldrig ensam.

När man läser om Paulus liv i Bibeln upptäcker man att han nästan aldrig stod ensam utan alltid såg till att stå tillsammans med andra människor i det viktiga missionsarbetet. Den första Paulus stod tillsammans med var Barnabas. Efter ett tag utökades teamet tillfälligt med Johannes Markus. Senare går de skilda vägar och Paulus teamar ihop sig med Silas. Många fler personer blir under kortare eller längre perioder Paulus vänner och medarbetare exempelvis Timoteus, Priska, Akvila, Lukas etc. I Apg 17:15-16 beskrivs hur Paulus tvingas resa till Aten utan sitt team (Timoteus och Silas) och att han väntade på dem där. Det är nästan som en onaturlig situation som beskrivs när Paulus är ensam.

Om man läser vad NT säger om ledarskap i församlingen och tittar på de exempel som ges så framträder även här bilden av kollektiva ledarskap. De som var äldste/församlingsledare/herdar (presbyteros/episkopos/poimen) fungerade tillsammans, i plural. Det finns exempel på där enskilda individer tar teamets plats men det beskrivs inte i positiva ordalag. I 3 Joh 1:9 står det exempelvis:

”Jag har skrivit till församlingen, men Diotrefes, som älskar att vara den främste bland dem, vill inte ha med oss att göra.”

När NT talar om ledarskap talas det om flera olika gåvor. I exempelvis Ef 4:11 talas om apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare. Gåvor som är tänkta att stå tillsammans för att hjälpa varandra och komplettera varandra. Ett exempel på detta är i Apg 13 där fem personer namnges som ledare/tjänare i församlingen och som fungerar som profeter och lärare.

Jag tror att ensamvargarnas tid är förbi! Jag drömmer om team av människor som överlåter sig till varandra och det gemensamma uppdraget. Personligen tror jag att följande värderingar är viktiga för att forma ”gudsrikesteam”:

  • Vänskap. De team som beskrivs i Bibeln består av människor som är vänner med varandra, inte kollegor. Det handlar om att dela livet, att bry sig om varandra och att ställa upp för varandra. Allt vad livet innehåller involveras i detta.
  • Krossa hierarkier! Människor i ett gott team är inte tänkta att vara ”över” och ”under”. Det kommer att förstöra så mycket på så många plan. Man kan vara olika i kallelse, funktion, mognad och smörjelse men måste alltid kunna mötas som jämlikar.
  • Mångfald av gåvor. En person som är med i ett väl fungerande team kommer alltid att försöka se, bekräfta och uppmuntra de gåvor Gud har lagt ner i de andra personerna i teamet.
  • Missionsfokus. Ett biblisk team existerar för att utföra uppdraget som Jesus har gett att göra alla folk till lärjungar. Alla i teamet bär på ansvaret att bibehålla det fokuset i allt man gör tillsammans.

Ett av mina föredömen i att forma team är Charles Kridiotis som bor i Stockholm. När jag möter honom och de människor som han står i relation med så möter jag något helt annat än ytliga relationer kollegor emellan. Jag möter nära vänner som är överlåtna till Jesus och till uppdraget. Jag tror att vi behöver fler sådana föredömen och exempel i Sverige!

I Helsingborg är jag en del av ett ledarteam som betjänar husförsamlingsnätverket här. Sedan i höstas har vi försökt att tillsammans mer aktivt sträva i den här riktningen och verkligen fungera som team. Jag tycker att det är väldigt spännande att se hur vänskapen fördjupas och hur människor i den här processen blommar ut i sina gåvor och växer i frimodighet. Det känns som om vi bara är i början av något spännande och jag ser med stor förväntan fram emot det Gud har förberett.

Over and out!

6 svar på ”Ensamvargarnas tid är förbi!”

  1. Tror det delivs beror på att ”pastor” har blivit ett (betalt) yrke, istället för en funktion. I den bästa av världar skulle vi kanske ha få, om ens några, betalda pastorer, men många fler som har funktionen pastor.

    1. Håller med! Det mönster jag ser i NT är att lokala, små församlingar som möttes i hem leddes av team av oavlönade äldste/församlingsledare. Däremot fanns det resande team av apostlar, profeter och evangelister som ibland fick understöd för sitt arbete.

  2. Bra.

    Men måste bara få ställa frågan (inte i kritiskt syfte, utan mer i klargörande):
    Vilken roll har ”ledarteam” i en församling, eller i ett nätverk om det inte är hierarkiskt, ”över/under” eller hur det nu har uttryckts? Gillar samtalet…

    1. Hej Emil! Kul att du hittat in på min blogg! =)
      Har det blivit så ovanligt med icke-hierarkiskt ledarskap så att vi inte ens kan föreställa oss hur det kan se ut? =) Jag tror att det går att leda människor på ett bra sätt utan att använda en hierarkisk position som utgångspunkt. Jag tror att du har låtit dig bli ledd av människor många gånger utan att de hade en position över dig i en hierarki. Eller?

      Icke-hierarkiskt ledarskap tar fasta på att alla troende är präster och har den helige Ande och kan därför tillsammans avgöra Guds vilja. Johannes går så långt så han skriver att vi inte ens behöver någon som undervisar oss eftersom den helige Andes smörjelse gör det!! Jesus säger så här i Matt 23:
      ”Men låt ingen kalla er rabbi, ty en är er Mästare, och ni är alla bröder. Ni skall inte heller kalla någon på jorden er fader, ty en är er Fader, han som är i himlen. Ni skall inte låta någon kalla er lärare, ty en är er lärare, Kristus.”
      Det skulle jag kalla icke-hierarkiskt! =)

      Tänk att när församlingen i Korint hade problem med så grova saker som incest och Paulus skrev till dem och uppmanade dem att ta itu med problemet så skrev han inte sitt brev till ledarna utan till alla de troende i Korint. Det säger något om att det är allas ansvar att ta itu med saker som i dagens församlingar ofta sköts i slutna rum av ledare.

      Gör en sökning på ordet ”varandra” i NT och fundera över vad de bibelorden säger om församling och ledarskap!

      Det ledarskap Bibeln beskriver leder genom exempel, tjänande, funktion och smörjelse (inte utifrån en position i en hierarki). Den typen av ledare vill människor ta intryck av i sin efterföljelse av Jesus och om de inte vill det är det ingen som kommer att tvinga dem. Det är frivilligt. Jag vill aldrig göra människor beroende av mig, jag vill göra dem beroende av Jesus. Ledare är kallade att leda bort från sig själva, till Jesus.

      Var det svar på din fråga?

      Om du vill läsa mer om det jag skriver om hierarkier kan du göra det här:
      https://rickardcruz.se/?s=hierarki

      1. Tack för uttömmande kommentar, men det var inte riktigt svaret jag tänkt mig. Jag hoppas att det är ömsesidigt att detta samtal redan pågår i god och glad ton (som inte framgår av text).
        Jag har inte läst ditt inlägg om hierarkier (vilket jag kanske borde gjort/göra). Ditt svar var till stor del ett försvar till icke-hierarki. Det jag menade mer var inte att försvara hierarkier, utan frågan var precis så som den var formulerad: ”vilken roll har ledarteam i en församling”, eller omformulerat ”hur relaterar vi till varandra, ledare och den som blir ledd?”. Var lite sugen på att få din kommentar runt det.
        Det verkar lite som att du faktiskt har en förutfattad bild om hur jag relaterar till hierarki utifrån ditt svar. Det finns ju ett par olika uppfattningar om vad ju hierarki är för något. Någras definition kan jag skriva under på är bra, andras tar jag direkt avstånd ifrån. Hur som helst så håller jag helt med om, att ett ledarskap som du skriver i sista stycket, att ledarskap är exempel, tjänande, funktion och smörjelse och att följa är fullständigt frivilligt. Har vi en kyrkostruktur/kultur som bygger på nåt annat får vi många andra teologiska problem antar jag. Påtvingad lydnad till Kristus? Njaaa… Att leda människor är att leda dem till Jesus. Detta kanske iofs mer eller mindre är svar på frågan.
        Som ett litet PS: jag är inte helt säker på att jag tolkar Matt 23 på samma sätt. Tror att sammanhanget det är skrivet i är viktigt. Hur kan man inte behöva någon som undervisar när Paulus talar om tjänstegåvan ”lärare”? Och så vidare med de andra tjänstegåvorna. Som sagt, det finns fler dimensioner gällande just det bibelsammanhanget.

        1. Emil, skönt att höra att du vill samtala i en god och glad ton! =) Jag är inte det minsta intresserad av hetsiga diskussioner eller debatter, det brukar nästan aldrig leda till något gott… Goda samtal med frågor och svar och där målet är att försöka förstå hur den andre tänker och varför, de gillar jag… =)

          Jag förväntar mig givetvis inte att läsare på bloggen måste läsa alla gamla blogginlägg. Länken var bara om du var intresserad.

          Personligen tänker jag att grunden för alla relationer troende emellan är att vi är syskon i Jesus. Det spelar ingen roll hur mycket eller lite ledare man är, man är aldrig för stor för att vara en syster eller en bror. Det innebär exempelvis att jag som ledare är kallad att tillrättavisa inte för att jag är en ledare utan för att jag är en lärjunge och att lärjungar ska tillrättavisa varandra ibland. Därför behöver jag vara öppen för att mina bröder och systrar kan tillrättvisa mig och jag behöver lyssna på dem.

          Om jag har en förutfattad bild av hur du relaterar till hierarki så ber jag om ursäkt. Jag tänker så här. En hierarkisk kyrkostruktur (t.ex. episkopala kyrkor) brukar bygga på att man behöver underordna sig den som står över i hierarkin. Beslut fattas uppifrån, alternativt delegeras rätten att fatta vissa beslut neråt i hierarkin. Dessutom brukar man ofta använda mycket tveksamma metoder för att hålla folk i schack, t.ex. genom att säga att man tappar Guds beskydd om man inte underordnar sig sina ledare. Personligen tycker jag att det är manipulativt och obibliskt.

          I många frågor finns motpoler i Bibeln t. ex. i frågan om undervisning. Å ena sidan finns det vissa som har gåvan att undervisa, å andra sidan behöver vi ingen som undervisar oss pga Anden utan är kallade att undervisa varandra. För mig innebär det att den som undervisar aldrig ska göra människor beroende av sin egen gåva utan istället hjälpa människor att läsa Bibeln på egen hand, förstå den och lära andra att göra likadant.

          Jag hoppas att jag lyckades bättre att svara på din fråga den här gången, om inte gör jag gärna fler försök… =)

Lämna ett svar till Rickard CruzAvbryt svar