Leva som död

Ikväll ska jag till Immanuelskyrkan i Malmö för att tala på ett möte för unga vuxna. Jag har blivit ombedd att tala om lärjungaskap. Jag kommer att utgå från Lukas kapitel 14 där Jesus talar om att beräkna kostnaden för att följa honom. Som så många gånger tidigare fastnade jag vid stället i vers 27 där Jesus säger:

“Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge.”

Eftersom vi läser det här i efterhand har vi lätt att tänka att det handlar om Jesus kors men Jesus sa faktiskt det här till sina lärjungar innan han gav sitt liv. En person som bar sitt kors vid den tiden var en person som var på väg till sin egen avrättning. En person som bar sitt kors var i princip redan död. Det här får mig att tänka! Hur skulle våra liv se ut om vi levde som om vi vore döda? Vilka saker skulle vi prioritera? Vilka saker blir viktiga? Vilka saker blir oviktiga?

Open Doors aprilnummer handlar om de förföljda kristna i Nordkorea som lever under en enorm press. En person som avslöjas som kristen blir inte bara avrättad, många gånger sätts hela familjen eller släkten i arbetsläger. En kristen ledare från Nordkorea säger så här:

“När vi komer till tro väljer vi att en dag dö för Kristus. Varje kristen i Nordkorea har gjort det valet. Varje kristen i mitt land har martyrernas sinnelag i sig. Om man förlorar den mentaliteten, även bara för en sekund, så orkar man inte bära bördan av att vara en Jesu efterföljare.”

Trots denna enorma press som våra syskon i Nordkorea utsätts för kommer människor regelbundet till tro. Våra förutsättningar i Sverige är helt annorlunda men Jesus ger oss samma kallelse som dem att ta upp vårt kors och följa honom. Det som är värt att dö för är också värt att leva för! (Det som inte är värt att dö för är inte heller värt att leva för…) När vi lever som om vi vore döda kan vi verkligen börja leva!

Omvänd er och låt er döpas!

Idag talas det mycket i media om prinsessan Estelles dop (1,2,3,4). Jag tänkte att jag skulle ta tillfället i akt att skriva någonting om dopet.

Ett tillfälle i Bibeln som talar om dopet är Apostlagärningarna kapitel 2. Petrus har predikat för en stor folkskara om Jesus, Guds Son, som dog på korset men uppstod på den tredje dagen. I vers 37 till 41 kan vi läsa:

När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: “Bröder, vad skall vi göra?” Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.” Också med många andra ord vittnade han och uppmanade dem: “Låt er frälsas från detta bortvända släkte.” De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen.

Dopet är den yttre bekräftelsen på hjärtats tro på Jesus. När man döps omsluts man av Jesus lika nära som vattnet omsluter en när man tar ett dopp (Gal 3:27). I dopet “dör” man från sitt gamla liv, som begravs, och man “uppstår” till det nya livet i Jesus (Rom 6). Dopet är det första steget för att börja följa Jesus och man blir fullt ut en del av gemenskapen av lärjungar.

När döps man? Vem som helst som har hört de goda nyheterna om Jesus, tror på Jesus och vill följa honom bör döpas så snart som möjligt. Dopen skedde som regel omedelbart efter omvändelsen i Nya Testamentet. Om du vill vänta tills du är perfekt med att döpa dig så får du vänta länge… Jag hoppas verkligen att Estelle är något slags underbarn som redan vid tre månaders ålder har kunnat fatta ett medvetet beslut om att följa Jesus. Förmodligen inte… Det är bättre att vänta tills man är lite äldre. Barndopet slog igenom på allvar på 400-talet när kristendomen hade blivit statsreligion i Romarriket och Augustinus m fl undervisade att odöpta barn som dog hamnade i helvetet. De första århundradena praktiserades nästan uteslutande troendedop.

Hur döps man? Bibelns ord för dop är baptisma och betyder “neddoppning” eller “nedsänkning”. Den som döper gör det i “Faderns, Sonens och den helige Andes namn” och doppar den som döps i vattnet så att han eller hon är helt under vattnet.

Var döps man? Var som helst där det finns tillräckligt med vatten för en nedsänkning. Det behöver absolut inte vara en kyrkobyggnad! Några personliga favoriter är havet, trädgårdspool, badkar eller varför inte en vattenfylld soptunna. Det som gör dopet heligt är inte omgivningarna utan närvaron av Gud själv.

Vem kan döpa? Vem som helst som själv följer Jesus och själv är döpt kan döpa andra! Dopet är en del av den missionsbefallning som Jesus har gett alla sina lärjungar i alla tider att följa. Vi är alla kallade att “Gå … ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er.” Det finns inget speciellt dopcertifikat, man behöver inte ha lång erfarenhet eller vara någon speciell ledare. Det räcker med att själv följa Jesus och själv vara döpt.

Steve Addison skriver följande på sin blogg:

“Who gets baptized, when, and who does the baptizing, are indicators of what separates a movement from a monument. Baptism is worth the fuss if you want to see a movement of multiplying disciples and churches.”

Join the movement!

Levande församlingsgemenskap

Har inte haft så mycket tid att blogga under helgen som gått. Vi har haft besök av familjen Hedlund som är våra mycket goda vänner från Västerås. Väldigt roligt! Igår eftermiddag träffades vi med “husförsamlingen på Söder” hemma hos oss. Herrens måltid bestod av grillade hamburgare i värmen och solskenet, vi bröt bröd, delade bägaren, lovsjöng, bad, läste Bibeln, profeterade etc. En härlig eftermiddag. På kvällen besökte jag “husförsamlingen på Eneborg” för att undervisa och uppmuntra dem. Jag brukar hälsa på där med ett par månaders mellanrum. Det var en stor öppenhet i samlingen och flera delade med sig av mycket personliga saker som vi bad för. Det är väldigt uppmuntrande att se hur Jesus uppenbarar sig genom dessa gemenskaper av människor.

Om det är någonting som jag aldrig skulle kunna vara utan så är det att vara en del av en levande församlingsgemenskap. Jag tror att församlingen som möts i ett hem är det absolut mest konkreta uttrycket av Guds församling. De flesta gånger Nya Testamentet talar om hur församlingen ska fungera syftas på församlingen i ett hem. Har man inte varit med om det har man missat mycket av vad församlingen är tänkt att vara. Vad kännetecknar då en församling enligt Nya Testamtet? Några exempel:

  • Jesus är huvudet, ledaren, centrum och syftet för församlingen.
  • Församlingen är en andlig familj som tillsammans lever missionsuppdraget.
  • Gemenskapen är så tät så att hela församlingen lider när en person har det svårt och blir glad när en person hedras.
  • Varje gång man möts kan var och en dela med sig av något till de andra. Samlingarna hänger inte på en enskild person.
  • Herrens måltid firas som en riktig kärleks- och gemenskapsmåltid som man blir mätt av.
  • De som är en del av gemenskapen ser inte något av det man har som sitt eget utan gör allt för att fylla de andras behov.
  • Församlingen har äldste/församlingsledare som fungerar som andliga föräldrar och tjänare. Församlingen besöks ibland av tjänster som ex. apostlar, profeter och evangelister som kommer för att utrusta de troende.
  • Församlingen identifierar sig med alla troende i den stad man bor.
  • Församlingen består inte av besökare utan av lärjungar till Jesus som gör fler lärjungar till Jesus.

Personligen tror jag att den här typen av gemenskap är något av det mest förvandlande man kan vara en del av. Jag drömmer om en rörelse av husförsamlingar som sprider sig från person till person, från hem till hem, från stad till stad. Guds församling som gestaltar Jesus Kristus är den här världens hopp!

Vad är församling?

Det finns många uppfattningar om vad en församling/kyrka är. Vissa tänker på en byggnad, andra på de verksamheter man bedriver i byggnaden. Andra tänker på de organisationer och strukturer som uppehåller verksamheterna som man bedriver i byggnaden. Vad är då församling enligt Bibeln?

Det svenska ordet församling är en översättning av det grekiska ordet ekklesia och betyder ungefär; en utkallad gemenskap eller samling människor. Ordet ekklesia finns med 115 gånger i Nya Testamentet.

Det svenska ordet kyrka är en översättning av det grekiska ordet kuriakos och betyder ungefär “tillhör herren”. Under det första århundradet användes ordet mest om avgudatempel. Ordet kuriakos finns 2 gånger i Nya Testamentet men syftar på helt andra saker. Ordet började användas om kristna kyrkor när man på 300-talet började uppföra kyrkobyggnader.

Under de första århundradena av församlingens historia fanns inte kyrkbyggnader. Församlingen består av levande stenar – den består av människor. När det talas om församlingen i Nya Testamentet syftas det på följande vid olika tillfällen:

  • Den universella församlingen som består av alla troende i alla tider (ex: Ef 1:22).
  • Församlingen i staden som består av alla troende som bor på en viss plats (ex: 1 Kor 1:1-2).
  • Församlingen som möts i ett hem som består av troende lärjungar till Jesus som överlåter sina liv till Jesus, varandra och sin omgivning och lever i en nära gemenskap (ex: 1 Kor 16:19).

Dessa är de enda “nivåerna” av församlingsliv. Det finns inte en enda referens till kyrkobyggnader, inte ett ord nämnt om kyrkosamfund, inte ett exempel på lokala församlingar med olika namn som avgränsar sig till andra lokala församlingar. Församlingen är en gemenskap av lärjungar till Jesus där Gud uppenbarar sin närvaro.

dandelion

Sluta låtsas!

När man nyligen gjorde en undersökning bland icke troende svenskar och frågade dem om deras bild av kristendomen kom ordet “falsk” på andra plats. Andra ord på samma tema som man ibland hör är präktig, ytlig och hycklare. När man hör sånt här kan man välja att gå i försvar och hävda att det inte alls stämmer eller så tar man sig en funderare om det kan finnas ett korn av sanning i hur människor överlag ser på kristenheten.

Givetvis finns det många som har positiva erfarenheter och omdömen om kristna men jag tror att vi också behöver lyssna på de tuffa orden och inse att vi är i ett enormt behov av större äkthet och större ärlighet bland dem som säger sig följa Jesus. Jag är övertygad om att det kan ta sin början i församlingsgemenskapen.

I Första Korintierbrevet 12 använder Paulus bilden av en kropp för att tala om församlingen. Han skriver i vers 26:

“Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den.”

Paulus verkar mena att det är så här en församling ska fungera. Hela kroppen märker av om en lem lider eller hedras. Om det ska bli verklighet håller det inte att bevara distansen till varandra med ytliga jargonger eller religiösa floskler. Vi behöver våga vara sårbara inför varandra, vara oss själva och berätta hur det verkligen är. Hur stor kan en församling vara om hela församlingskroppen ska märka av om en person lider eller hedras?

När vi för tre år sedan startade en husförsamling hemma hos oss tillsammans med våra vänner myntade vi uttrycket “När vi möts finns det ingen agenda som är viktigare än det som händer i människors liv och det som den helige Ande leder oss till.” Det innebär att en samling för det mesta inte alls blir som man tänkt sig. Det här har varit så viktigt för oss, även om vi bara har kommit en liten bit på vägen. Jesus är intresserade av hela våra liv. Om vi kan vara äkta och ärliga inför varandra och inför Gud så tror jag att vi också kan vara det inför våra medmänniskor. Det tjänar ingenting till att låtsas. Jesus förändrar inifrån.