Tänk om…

Tänk om Jesus menade vad han sa när han uppmanade sina lärjungar att gå ut.

Tänk om det bara är evangeliet om Jesus som verkligen kan förvandla människors liv.

Tänk om allt som Gud har bor i dig vart du än befinner dig.

Tänk om församling är något så enkelt som människor som tillsammans följer Jesus.

Tänk om Gud har förberett ett äventyr för dig just idag.

Tänk om Jesus utmanar dig och mig att försaka allt för att följa honom.

Tänk om Guds församling är en levande, dynamisk rörelse där Jesus är den enda stjärnan.

Tänk om du varje dag har möjlighet att höra Guds röst.

Tänk om Jesus idag säger: Följ mig.

Upside down – om församling och lärjungaskap

Organic ChurchEn författare som jag uppskattar mycket är Neil Cole. En av hans mer kända böcker är Organic Church. Där uttrycker han den längtan som driver honom och andra i den rörelse av organiska församlingar som han arbetar i. Han skriver så här:

“We want to lower the bar of how church is done and raise the bar of what it means to be a disciple.”

Han beskriver också hur det ofta är i kyrkliga sammanhang:

“We seem to make church complex and discipleship too easy.”

Visst är det så vi många gånger har gjort? Församling/kyrka har blivit något väldigt komplicerat och avancerat som man måste vara akademiskt utbildad i många år för att kunna “bedriva”. Vi lägger ner massor av energi på att utforma församlingsordningar, gudstjänster, visioner, strategier och verksamheter. Därtill kommer ekonomi, bokföring, fastigheter, för att inte tala om att se till att alla i församlingen är nöjda etc. Däremot har lärjungaskapet blivit alltmer urvattnat. De förväntningar Jesus hade på sina lärjungars liv och livsföring verkar ibland som bortblåsta.

Jesus verkade tänka tvärtom mot hur vi många gånger tänker. Församlingslivet uttrycker han på enklast tänkbara sätt: “Där två eller tre är samlade i mitt namn.” När han däremot talar om lärjungaskap, om att följa honom, talar han om att lämna allt, att ge hela sitt liv och att avstå från allt vad man äger.

En del menar att kristna behöver anstränga sig mer för att framställa en bättre bild av kristenheten. Jag tror att det lätt kan leda till ytlighet. Istället tror jag att vi behöver återupptäcka församlingens enkelhet och lärjungaskapets överlåtelse. Jesus vill förändra våra liv inifrån.

Följ Jesus!

Enkel församling

När Jesus talade om hur hans lärjungar skulle fungera tillsammans gjorde han det på ett väldigt enkelt sätt.

Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem. (Matt 18:19-20)

Många gånger tror jag att vi har gjort församling (eller kyrka) alldeles för avancerat. Två eller tre samlade i namnet Jesus, det är allt som krävs! Något som är stort och avancerat är svårt att upprepa eller multiplicera. Något som är litet och enkelt är mycket lättare att göra fler gånger. Den typen av församling Jesus talar om kan vem som helst starta. Det innebär att du och jag kan göra det!

När Jesus säger att han är närvarande i dessa små gemenskaper av lärjungar så menar han vad han säger! Han är där med allt vad han är och har! Det finns en enorm potential i varje församling oavsett hur liten den är!

Här kommer ett videoklipp där Peter Farmer berättar om deras arbete i England.

Proffsens tid är förbi!

Nya Testamentet är inte speciellt detaljerad i sina beskrivningar av vad som skedde när den första tidens lärjungar samlades. Det står heller inte så mycket om vad som bör ske när man samlas som troende. Ett tillfälle då ämnet berörs är i Första Korintierbrevet kapitel 14 (v. 26-33):

26 Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. 27 Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det. 28 Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud. 29 Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs. 30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga. 31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade. 32 Och profeternas andar underordnar sig profeterna. 33 Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens.

Detta var ordningen som Paulus gav de kristna i Korinth. Så här skulle det fungera när församlingen möttes. Den bild som målas upp av en samling är levande, dynamisk och helt beroende av den helige Andes närvaro.

Det brukar sägas att i en vanlig, nutida “gudstjänst” är det endast 10 % av besökarna som bidrar på något sätt. Några få proffs producerar en gudstjänstupplevelse som de övriga har att tillgodogöra sig efter bästa förmåga. Paulus ger oss en helt annan bild av hur det ska vara på en samling. Han talar om att när vi samlas ska var och en ha något att ge. Märk väl! Att var och en ska ha något att ge är inte en omskrivning av att man bidrar med sin närvaro genom att bara vara där. Nej, eftersom varje lärjunge till Jesus får ta del av den helige Ande så kan varje lärjunge till Jesus höra Guds röst och dela med sig av något till de andra. Paulus säger att vi alla kan profetera för att alla ska bli undervisade och tröstade.

Det finns flera hinder för den här typen av samlingar. Liturgier eller program är ett hinder som gör att vi faktiskt inte behöver den helige Andes närvaro när vi möts. Ett hinder kan vara att många församlingar är för stora. Hur många kan man vara om var och en ska kunna bidra med något konkret?  Ett annat hinder är proffsen – ibland kallade präster, pastorer, lovsångsledare eller predikanter. Alla dessa funktioner är inte alltid fel men de kan göra oss andra till passiva mottagare. Jesus har tänkt något helt annat. Han vill använda varje person som följer honom för att uppmuntra och undervisa andra. Jag tycker att det är dags att börja räkna med den helige Ande när vi möts och tro honom om att han vill använda var och en. Proffsens tid är förbi!

Hur fungerar detta i din församlingsgemenskap?

(Edit 2012-06-05: Thomas Arvidsson skriver bra om detta i Dagen)

Samla eller sända?

I fredags var jag med på en träff för pionjärer/församlingsplanterare från Södra delarna av Sverige, framförallt från Skåne och Halland. Vi brukar träffas i alla fall någon gång i halvåret för att dela vad vi står i, uppmuntra varandra och be för varandra. De är ett grymt härligt gäng människor som har lämnat det invanda och vågar plantera nytt för att människor ska få upptäcka Jesus.

Mitt största intryck efter samlingen i fredags var en av församlingsplanteringarna som var på G för att sända ut ett par till grannorten för att plantera en ny församling där. Moderförsamlingen har inte existerat speciellt länge och har inte mer än 14 medlemmar – ändå upplever man Guds ledning att det här steget för att Guds rike ska få gestalas på en ort där det idag inte finns någon levande församlingsgemenskap.

Tänk om alla församlingar i Sverige tänkte så här! Gud har inte tänkt att församlingar ska vara väldiga institutioner vars största strävan är att bli ännu väldigare. En församling är en Jesusgemenskap bland många andra i en rörelse som bara har Guds rikes framväxt och omgivningens bästa för ögonen. Jesus kallar oss att dö bort från vår egen längtan efter tillväxt och att “min församling ska lyckas” och söka Hans rike först!

För några år sedan reste jag runt i en församlingsrörelse i Etiopien. De var så inriktade på mission och församlingsplanteringen att de ansåg att en församling som inte sände ut människor till nya områden för att predika evangeliet och plantera nya församlingar förmodligen hade allvarliga problem.

Döda egot och ge allt för Jesus!