Ensamvargarnas tid är förbi!

Jag har under många år fascinerats över på vilket sätt Nya Testamentet beskriver hur Jesus, hans efterföljare och de tidiga församlingarna arbetade för att utbreda Guds rike. Man gjorde det till stor del tillsammans med andra. Man stod inte själv utan fungerade i team.

De fyra musketörerna följde kanske inte Jesus men de var definitivt ett sammansvetsat team!

Om man kikar på vad Jesus prioriterar att lägga sin tid på så blir det tydlig att han satte ett stort värde i den närmaste gruppen av efterföljare. Han levde tillsammans med en brokig skara människor under några år och delade allt med dem. Nära relationer och sann vänskap. Han kallade dem aldrig för kollegor och aldrig för undersåtar, han kallade dem vänner. Det måste satt sin prägel på hur lärjungarna efter Jesus uppståndelse försökte fungera i ledarskap och arbete med Guds rike. När Jesus sänder ut de 12 och de 72 för att predika Guds rike, bota de sjuka och driva ut onda andar så sänder han dem två och två. Aldrig ensam.

När man läser om Paulus liv i Bibeln upptäcker man att han nästan aldrig stod ensam utan alltid såg till att stå tillsammans med andra människor i det viktiga missionsarbetet. Den första Paulus stod tillsammans med var Barnabas. Efter ett tag utökades teamet tillfälligt med Johannes Markus. Senare går de skilda vägar och Paulus teamar ihop sig med Silas. Många fler personer blir under kortare eller längre perioder Paulus vänner och medarbetare exempelvis Timoteus, Priska, Akvila, Lukas etc. I Apg 17:15-16 beskrivs hur Paulus tvingas resa till Aten utan sitt team (Timoteus och Silas) och att han väntade på dem där. Det är nästan som en onaturlig situation som beskrivs när Paulus är ensam.

Om man läser vad NT säger om ledarskap i församlingen och tittar på de exempel som ges så framträder även här bilden av kollektiva ledarskap. De som var äldste/församlingsledare/herdar (presbyteros/episkopos/poimen) fungerade tillsammans, i plural. Det finns exempel på där enskilda individer tar teamets plats men det beskrivs inte i positiva ordalag. I 3 Joh 1:9 står det exempelvis:

“Jag har skrivit till församlingen, men Diotrefes, som älskar att vara den främste bland dem, vill inte ha med oss att göra.”

När NT talar om ledarskap talas det om flera olika gåvor. I exempelvis Ef 4:11 talas om apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare. Gåvor som är tänkta att stå tillsammans för att hjälpa varandra och komplettera varandra. Ett exempel på detta är i Apg 13 där fem personer namnges som ledare/tjänare i församlingen och som fungerar som profeter och lärare.

Jag tror att ensamvargarnas tid är förbi! Jag drömmer om team av människor som överlåter sig till varandra och det gemensamma uppdraget. Personligen tror jag att följande värderingar är viktiga för att forma “gudsrikesteam”:

  • Vänskap. De team som beskrivs i Bibeln består av människor som är vänner med varandra, inte kollegor. Det handlar om att dela livet, att bry sig om varandra och att ställa upp för varandra. Allt vad livet innehåller involveras i detta.
  • Krossa hierarkier! Människor i ett gott team är inte tänkta att vara “över” och “under”. Det kommer att förstöra så mycket på så många plan. Man kan vara olika i kallelse, funktion, mognad och smörjelse men måste alltid kunna mötas som jämlikar.
  • Mångfald av gåvor. En person som är med i ett väl fungerande team kommer alltid att försöka se, bekräfta och uppmuntra de gåvor Gud har lagt ner i de andra personerna i teamet.
  • Missionsfokus. Ett biblisk team existerar för att utföra uppdraget som Jesus har gett att göra alla folk till lärjungar. Alla i teamet bär på ansvaret att bibehålla det fokuset i allt man gör tillsammans.

Ett av mina föredömen i att forma team är Charles Kridiotis som bor i Stockholm. När jag möter honom och de människor som han står i relation med så möter jag något helt annat än ytliga relationer kollegor emellan. Jag möter nära vänner som är överlåtna till Jesus och till uppdraget. Jag tror att vi behöver fler sådana föredömen och exempel i Sverige!

I Helsingborg är jag en del av ett ledarteam som betjänar husförsamlingsnätverket här. Sedan i höstas har vi försökt att tillsammans mer aktivt sträva i den här riktningen och verkligen fungera som team. Jag tycker att det är väldigt spännande att se hur vänskapen fördjupas och hur människor i den här processen blommar ut i sina gåvor och växer i frimodighet. Det känns som om vi bara är i början av något spännande och jag ser med stor förväntan fram emot det Gud har förberett.

Over and out!

Babels torn idag?

Den sista tiden har jag funderat en hel del på multiplikation. Kanske beror på att jag älskar matematik men jag tror verkligen att multiplikation är en fundamental princip i hur Guds rike fungerar. På Guds hjärta ligger en ständigt utsändande multiplikation medan den mänskliga naturen så lätt fastnar i en samlande addition.

Redan i skapelsen hittar vi det här. Det första Gud säger till människorna i Första Moseboken kapitel 1:28 är “Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden!” De flesta engelska översättningar använder just ordet “multiply” (multiplicera). Guds plan var så mycket större än att människorna skulle bli många. Planen var att människorna skulle uppfylla jorden så att hela skapelsen skulle fyllas av hans härlighet och ära.

babels-tornI Första Mosebok kapitel 11 kan vi läsa om hur människorna gör det rakt motsatta. Istället för att uppfylla jorden samlar de så många människor de kan på en plats för att bygga ett så högt torn som möjligt. Babels torn är ett tydligt tecken på människans uppror mot Gud och att vi så ofta hellre vill göra oss ett namn än att upphöja Hans namn. Berättelsen om Babels torn slutar med att Gud får ta i med hårdhandskarna och genom språkförbistring skingra människorna, mot deras vilja.

Jesus befallde sina lärjungar att gå ut i hela världen för att göra lärjungar som gör lärjungar som gör lärjungar. Jesus prioriterade de få framför de många för att han såg att potentialen, på lång sikt, i en långsam multiplikation alltid är större än en snabb addition. Guds plan genom Jesus är att fullborda det som Han gav de första människorna i uppdrag, nämligen att uppfylla jorden med Hans härlighet. Den första tidens lärjungarörelse präglades av detta. Dock dröjde det inte så länge innan den mänskliga naturens begär efter makt och kontroll började göra sig gällande. Istället för att sända började man samla. Istället för att multiplicera började man addera. Istället för att låta Guds rike vara en rörelse från marginalerna som penitrerade varje del av samhället började man bygga på hisnande höga katedraler.

Vilka Babels torn bygger vi på idag? Kanske det är dags att sluta bygga och börja gå ut? Kanske det är dags för en ny rörelse av lärjungar utan kontroll och högkvarter?

Jag tror det.

Guds rike eller mitt rike?

Låt ditt rike komma

Om någon frågar mig vad bön är för någonting så skulle jag nog oftast svara att bön är samtal med Gud. Bön är en dialog med Gud där vi får vara ärliga och uttrycka vad vi har på våra hjärtan och där Gud också vill tala till oss på olika sätt. Om bön däremot fastnar i att bara bli ett privat samtal tror jag att man har missat något. Jesus lär oss att be till Gud att Hans rike ska komma. Hans rike är överallt där hans ordningar råder. Jesus talar om att Guds rike är inom oss som troende och mitt ibland oss som troende. Hans rike är hela tiden på väg, hela tiden på frammarsch. Inte minst i delar av västvärlden har kristenheten tenderat att hamna i ett passivt bevarande av hur saker är. Det är inte vår kallelse! Jesus lär oss inte att be att Guds rike ska stanna utan att det ska komma.

I första korinthierbrevet 4:20 talar Paulus om att Guds rike är kraft. När Jesus gick omkring och predikade om Guds rike demonstrerade han det alltid genom under och tecken, genom helande från fysiska sjukdomar och befrielse från onda andar. Detta fortsatte bland de första kristna och har varit en naturlig del av Guds rikes framväxt genom hela historien. På samma sätt vill Gud att vi ska få vara med och demonstrera hans rike överallt där vi möter människor. Båda bland vänner och bland främlingar. Om du är en efterföljare till Jesus är hans rike med dig var du än är!

Det är omöjligt att be att Guds rike ska komma om jag inte också ber att mitt rike ska falla. Jesus kallar oss att lägga ner alla våra egna ambitioner och drömmar vid hans fötter och helt och hållet ge oss själva till hans rike. Om karriären är viktigare är hans rike behöver du omvända dig! Om ditt hem är viktigare än hans rike behöver du omvända dig! Om ditt eget sammanhang eller församlingsgemenskap är viktigare än hans rike behöver du omvända dig! Jesus kallar oss att söka hans rike först så ska han ge oss allt vad vi behöver! (Matt 6:33)

När jag kommer till den här delen av Herrens bön brukar jag ta tid att be för att Guds rike ska ta över mitt och min familjs liv helt och hållet men också be för vänner som ännu inte känner Jesus och för Helsingborg där så få har fått höra de goda nyheterna. Gud verkar på ett mäktigt sätt när vi ber!

Herre låt ditt rike komma i kraft och låt alla mänskliga riken falla!

***

Läs fler inlägg i serien om Herrens bön.

Vems Rike?

Den här veckan bloggar jag både på min egen blogg och på Pionjärbloggen där jag är veckans bloggare.

Hösten 2008 flyttade jag och min familj och ett team med oss till Helsingborg för att påbörja ett nytt församlingsplanteringsarbete. De första månaderna gick åt att bara börja bo in oss, lära känna Helsingborg och börja bygga relationer. I början av 2009 bestämde vi oss att ha en rejäl period för bön och fasta och vi avsatte 40 dagar för att söka Gud tillsammans. Lika bra att på en gång säga att ingen av oss fastade 40 dagar från mat. Vi la upp det på lite olika sätt med bön, fasta och avstängda TV-apparater. Den där perioden kom att bli den första i en rad av böneperioder sen dess som har varit oerhört betydelsefulla för oss och det arbete vi står i. En av de saker som vi upplevde att Gud talade till oss om är ifrån den bön som Jesus lärde oss att be:

Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen. (Matt 6:10)

Gud talade mycket till oss om att helt och hållet överlåta oss till Honom, till Hans rike, till Hans vilja. Jag tror att jag alltid har längtat efter att få göra något “stort” att få “lyckas” och på något sätt göra ett avtryck i min omgivning. Det behöver inte vara fel men det finns en stor risk att det inte är Guds rike det handlar om utan “mitt rike”. Vad är det egentligen som driver mig? Vad handlar kristen tro om egentligen? Är det att Gud ska välsigna det vi gör eller att vi ska göra det Gud välsignar?

Det som sker i Guds rike får Gud äran för. Det som sker i “mitt rike” får egot äran för. Vem får äran för det som sker i kristenheten i Sverige idag? Är det samfunden, de fantastiska ledarna eller de förträffliga metoderna? Eller är det Jesus Kristus? Skulle jag vara beredd att “misslyckas” i världens ögon för att Guds rike ska få komma? Hans rike fungerar helt annorlunda än vad vi är vana vid i den här världen. Jesus sa vid ett tillfälle:

“Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen.”

Vad är viktigast – att lyckas eller att lyda?