Inlägget som jag skrev för ett par veckor sedan om att avskaffa frälsningsbönen har blivit ett av de mest lästa inläggen på den här bloggen. Många har delat på Facebook och det har skrivits en del kommentarer. Uppenbarligen är det för många ett lite känsligt ämne.
Egentligen tror jag att det här handlar om en betydligt större fråga. Teologi och praktik hänger ihop. Det går inte att skilja det ena från det andra. Vår teologi formar våra praktiker och våra praktiker formar vår teologi. I de evangelikalt präglade kyrkorna i västvärlden har man länge predikat ett individualistiskt evangelium med fokus på att frälsa människors själar för att de ska komma till himlen. Man skulle kunna sammanfatta det så här: