Det är tid för Europa

Den gångna helgen har varit oerhört uppmuntrande och utmanande! Som jag har skrivit tidigare har vi haft besök av Victor John som har startat en rörelse i Indien där över 5 miljoner människor har börjat följa Jesus och massivs av små, vardagsnära församlingar har planterats.

På lördagkvällen fick vi förmånen att få höra Knut Osland från Oslo dela sitt hjärta med oss. Gud kallade honom, hans fru och ytterligare en person till Oslo 2007. Sedan dess har de fått plantera 10 husförsamlingar och döpt 60 personer. De har fått se de första små tendenserna till en rörelse som jag är övertygad kommer svepa fram över hela Europa. Knuts budskap var att det är tid för Europa! Alla är inte öppna för evangeliet, men en hel del är det. Knuts bedömning är att mellan 10 och 20 % är redo att ta emot Jesus idag om evangeliet skulle presenteras för dem på ett sätt som de kan ta till sig. Jag tror att många av oss som hörde Knut blev väldigt taggade att mer än hittills gå ut och berätta de goda nyheterna om Jesus.

På söndagförmiddagen hade de olika ledarna i Helsingborgs husförsamlingsnätverk några timmar tillsammans med Victor John. Det var väldigt givande dit med många frågor och mycket samtal.

När jag nu försöker att summera mina intryck efter helgen konstaterar jag hur oerhört annorlunda det är att arbeta mot att få se en rörelse av multiplicerande lärjungar och församlingar jämfört med det mer traditionella sättet att arbeta. Det finns väldigt mycket att säga om detta. Jag tänker på två saker som på ett tydligt sätt utmanar vårt ego.

  1. I en rörelse måste man släppa kontrollen. En sann rörelse är omöjlig att kontrollera och det kommer aldrig gå att starta en rörelse genom kontroll. Vi måste lita på den helige Andes fantastiska förmåga att leda människor och att forma människor. Victor berättade att han flera gånger har fått frågan hur han håller miljontals nya lärjungar ”rena”. Han brukar svara att han har fullt upp att hålla sig själv ”ren”. =) Det kanske är först när vi börjar lita på Guds löften och inte försöker fixa allting själva som vi får se Hans kraft i verksamhet.
  2. I en rörelse är det Jesus som får äran. Väldigt många i rörelsen i Norra Indien vet inte vem Victor är trots att det är han som ”startade” rörelsen. Vi människor gör ofta allt vi kan för att samla cred på hög. Vi kämpar för att göra reklam för oss själva och våra egna arbeten. Om vi verkligen följer Jesus och vill se en rörelse av lärjungar finns det inget annat alternativ än att dö bort ifrån allt sånt! Tänk dig en generation efterföljare till Jesus som inte är det minsta intresserad av sitt eget kändisskap eftersom de har fullt upp att göra Jesus känd!

Det finns mycket mer att skriva om efter en späckad helg men jag nöjer mig nog där. Jag är tacksam till Gud för det han har gjort och jag är tacksam för nya vänner från Norge och förmånen att få träffa Victor och Solevi.

Guds nåd!

Victor och Rickard

Checklista för dynamisk Jesusrörelse

Victor John

Den här helgen har vi besök av Victor John i Helsingborg. Människor från lite olika platser i södra Sverige och Norge har slutit upp för att vara med. Victor är indier som var pastor i vad som ansågs vara en väldigt stor församling (med 500 medlemmar) i norra Indien. Århundraden av västerländsk mission hade resulterat i väldigt få kristna i en delstat som idag har 130 miljoner invånare. Efter ett par år i Sverige återvände Victor 1994 till Indien och lämnade församlingen för att på Guds kallelse jobba på ett helt nytt sätt. Sedan dess har en rörelse startat som har fått se 5,5 miljoner indier beslutat sig att följa Jesus och låtit döpa sig. Man räknar med att det har startat hundratusentals små, vardagsbaserade församlingar.

Någon som läser det här kanske funderar på hur djup överlåtelsen egentligen är bland de nya lärjungarna. Det handlar verkligen inte bara om kvantitet utan även om kvalitet i efterföljelsen. En del får utstå hård förföljelse för sin nyvunna tro på Jesus och rörelsen har som en del av sitt DNA att man betonar en lydnadsbaserad form av lärjungaskap som handlar om göra det Jesus har befallt. Någon annan kanske tänker att det där är ju Indien, där måste det väl vara mycket lättare än i Sverige och i Europa. Enligt Victor var delstaten han arbetar bland den tuffaste miljön man kunde tänka sig för evangeliet. Bara 2000 personer hade blivit kristna efter mycket lång tid av västerländsk mission. Jag tror att vi har mycket att lära oss av arbetet i Indien. Victor gav igår kväll några punkter på varför den här Jesusrörelsen har vuxit fram. Här kommer en sammanfattning.

  • Genom att inte anställa ledare. Istället uppmuntra gräsrotsledarskap med en stor överlåtelse till uppdraget.
  • Genom att träna och vägleda ledare i lydnadsbaserat lärjungaskap.
  • Genom att inte bygga kyrkobyggnader.
  • Genom att inte producera ett samfund utan en rörelse som är organisk, inhemsk och dynamisk.
  • Genom att inte berätta för människor vad de ska göra utan hjälpa dem att själva upptäcka vad de ska göra.
  • Genom att göra lärjungar som gör lärjungar
  • Genom att plantera multiplicerande församlingar som planterar församlingar.
  • Genom principer från Bibeln och inte mänskliga manualer.
  • Genom att mobilisera bedjare som ber igenom för under och tecken.
  • Genom målmedveten evangelisation och lärjungaskap som börjar med upptäckande bibelstudier.
  • Genom att lärjungar berättar för deras familjer och vänner om deras efterföljelse av Jesus.
  • Genom att fokusera evangelisationen på att nå hela familjen eller vänskapskretsen, inte endast individer.
  • Genom att vara kulturellt relevant och betjäna genom att fylla olika behov.

Uppmuntrad? Utmanad? Det är jag.

Krossa hierarkierna!

Det är lätt att fastna i samtal och diskussioner kring församlingsstrukturer. Jag tror att det egentligen är en mycket bättre utgångspunkt att fundera över innehållet.  Något vi försöker jobba aktivt med i församlingsarbetet i Helsingborg är att ”avprogrammera” varandra från det kyrkliga systemet som säger att en liten klick i en församling är givare, de med speciell kontakt med Gud, ledarna, bärarna av vishet, och att den stora massan är mottagare, konsumenter, beroende av de där andra. Vill man vara församling som formar lärjungar tror jag att man måste göra upp med den sjuka bilden av församlingen.

Vänskap. Lärjungaskap med varandra.
Vänskap. Lärjungaskap med varandra.

Om du vill låta Nya Testamentet utmana din bild av församlingen så tycker jag att du ska läsa igenom alla bibelord där ordet ”varandra” finns med och fundera över vad det skulle få för konsekvens för församlingslivet om vi levde ut dem i praktiken. Här är några exempel:

Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. Gal 6:2

Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden, så att ni talar till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger, och sjunger och spelar för Herren i era hjärtan. Ef 5:18-19

Underordna er varandra i Kristi fruktan. Ef 5:21

Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan. Kol 3:16b

Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör. 1 Thess 5:11

Låt oss ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig. Heb 10:24-25

Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra, så att ni blir botade. Jak 5:16a

Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder. Var gästfria mot varandra utan att klaga. Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. 1 Pet 4:8-10

Om vi längtar efter en rörelse av lärjungar som gör lärjungar behöver vi riva ner alla obibliska hierarkier som gör människor felaktigt beroende av experterna (präster/pastorer/ledare) och inse att varje lärjunge till Jesus är kallad att göra fler lärjungar. Tänk om varje församlingsgemenskap fick präglas av ”varandra-perspektivet”! Att göra lärjungar kan aldrig handla om över och under. Vi är alla kallade att följa Jesus, vi har alla fel och brister och vi är alla på väg. Oavsett om jag träffas med min husförsamling eller med min lärjungagrupp är detta så viktigt. Vi träffas som jämlikar för att hjälpa varandra att följa Jesus och sända ut varandra i tjänst för Guds rike.

Den här veckan bloggar jag både på min egen blogg och på Pionjärbloggen där jag är veckans bloggare.

Babels torn idag?

Den sista tiden har jag funderat en hel del på multiplikation. Kanske beror på att jag älskar matematik men jag tror verkligen att multiplikation är en fundamental princip i hur Guds rike fungerar. På Guds hjärta ligger en ständigt utsändande multiplikation medan den mänskliga naturen så lätt fastnar i en samlande addition.

Redan i skapelsen hittar vi det här. Det första Gud säger till människorna i Första Moseboken kapitel 1:28 är ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden!” De flesta engelska översättningar använder just ordet ”multiply” (multiplicera). Guds plan var så mycket större än att människorna skulle bli många. Planen var att människorna skulle uppfylla jorden så att hela skapelsen skulle fyllas av hans härlighet och ära.

babels-tornI Första Mosebok kapitel 11 kan vi läsa om hur människorna gör det rakt motsatta. Istället för att uppfylla jorden samlar de så många människor de kan på en plats för att bygga ett så högt torn som möjligt. Babels torn är ett tydligt tecken på människans uppror mot Gud och att vi så ofta hellre vill göra oss ett namn än att upphöja Hans namn. Berättelsen om Babels torn slutar med att Gud får ta i med hårdhandskarna och genom språkförbistring skingra människorna, mot deras vilja.

Jesus befallde sina lärjungar att gå ut i hela världen för att göra lärjungar som gör lärjungar som gör lärjungar. Jesus prioriterade de få framför de många för att han såg att potentialen, på lång sikt, i en långsam multiplikation alltid är större än en snabb addition. Guds plan genom Jesus är att fullborda det som Han gav de första människorna i uppdrag, nämligen att uppfylla jorden med Hans härlighet. Den första tidens lärjungarörelse präglades av detta. Dock dröjde det inte så länge innan den mänskliga naturens begär efter makt och kontroll började göra sig gällande. Istället för att sända började man samla. Istället för att multiplicera började man addera. Istället för att låta Guds rike vara en rörelse från marginalerna som penitrerade varje del av samhället började man bygga på hisnande höga katedraler.

Vilka Babels torn bygger vi på idag? Kanske det är dags att sluta bygga och börja gå ut? Kanske det är dags för en ny rörelse av lärjungar utan kontroll och högkvarter?

Jag tror det.

Är din församling institution eller rörelse?

Under de första 300-åren av församlingens historia fungerade den till största delen som en levande, flexibel, organisk, andeledd rörelse. Ingenting kunde hålla tillbaka den framväxande rörelsen, inte ens svår förföljelse. Sakta men säkert började människor komma med maktanspråk för att kontrollera rörelsen vilket fullbordades av kejsar Konstantin och kejsar Theodosios på 300-talet då den kristna kyrkan blev statsreligion och fullt ut en institution och förlorade väldigt mycket av vad den var från början.

Wolfgang Simson skriver så här i sin bok Houses that change the world.

”Luther reformerade innehållet i evangeliet, men lämnade de yttre formerna av ”kyrkan” förvånansvärt orörda, frikyrkorna befriade systemet från staten, baptisterna döpte det, kväkarna kemtvättade det, Frälsningsarmén satte på det en uniform, pingstvännerna smorde det och karismatikerna förnyade det, men fram till i dag har ingen verkligen förändrat grundstrukturen. Det är på tiden att göra just detta.” (Egen översättning)

Nedan har du en checklista för att fundera över om din församling är institution eller rörelse. Den är väldigt generaliserande. Ofta är det inte antingen eller i enskilda exempel men det går ofta att säga åt vilket håll det lutar. De flesta församlingar har element från båda sidor. Tanken är inte att döma något sammanhang utan att få oss att tänka till.

Jesusrörelse Kyrklig institution
Jesus och uppdraget är viktigast, rörelsen är bara ett verktyg. Vill göra Jesus känd. Institutionen är viktigast, uppdraget kommer i andra hand. Vill göra sig själv känd.
Ibland förföljd av omvärlden Har ofta förföljt oliktänkande
Går ut Kallar in
Lärjungar som gör lärjungar Värvar medlemmar
Alla är präster Uppdelat mellan präster/pastorer och lekmän
Alla är missionärer hela tiden där de är De som åker till andra länder långt bort är missionärer
Utrustas av de resande tjänstegåvorna apostel, profet, evangelist, herde och lärare och vårdas av lokala oavlönade äldste Leds av pastor/präst som oftast fungerar som herde/lärare och organisationsledare
Ledarskap utifrån kallelse, funktion och relation Ledarskap utifrån utbildning, anställning och position
Möts där människor lever sina liv Möts i ”heliga” byggnader
Firar Herrens måltid som en riktig måltid Firar en ritualiserad variant på Herrens måltid
Undervisning som dialog Undervisning som monolog
Växer genom multiplikation Växer genom addition
Andens frihet Mänsklig kontroll
Utgörs av organismer Utgörs av organisationer
Flexibla former Fasta former
Små multiplicerande kaninförsamlingar Elefantförsamlingar
Identitet i Guds rike Identitet i sitt eget samfund

Är din församling institution eller rörelse och vart är ni på väg?