Varför monologer?

Under väldigt lång tid har församlingar och kyrkor haft en förkärlek för monologer som metod för att lära ut trots att Jesus, Paulus och den tidiga församlingen som den beskrivs i NT inte verkar använda monologer speciellt mycket. I NT går det faktiskt inte hitta ett enda exempel på en monolog när en församling möts utan det är alltid fråga om dialog när det handlar om undervisning på en församlings sammankomst. När dessutom all pedagogik säger att monolog/föreläsning är det sämsta sättet att lära ut kan man verkligen börja fundera på varför vi så ofta har en så stor tilltro till att 30 minuters monolog en gång i veckan ska göra lärjungar.

learning_pyramid

Diagrammet till vänster hittade jag på David Watsons blogg och kommer från sidan 95 i boken How the Brain Learns av David Sousa från 2001. Boken baseras på en studie utförd av NLT Institute of Alexandria, Virginia. Om jag lyssnar på en monolog kommer jag alltså i snitt ihåg 5 % efter 24 timmar. Motsvarande siffra om jag får delta i en diskussion i samma ämne är 50%. Om jag får lära mig genom att praktisera ämnet i fråga fastnar 75 %. Om jag lär mig för att kunna lära ut till andra är siffran så hög som 90%. Vänta nu! Var det inte så Jesus gjorde lärjungar? Han undervisade oftast genom samtal, han sände ut dem för att göra det de lärde sig och han gav dem förtroendet att lära andra i sin tur.

Så hur kommer det sig att så många kristna har en sådan förkärlek för monologer? (Eller är det framförallt vi predikanter som älskar ljudet av vår egen röst?) Är det för att det känns så bra efter en härlig predikan eller finns det andra anledningar? Vad tänker du?

Koppla på strömmen!

Den kommande helgen har jag förmånen att vara tillsammans med Höglandskyrkan i Sävsjö på deras församlingsläger. Jag har blivit ombedd att undervisa om den helige Ande.

kristallkrona

Ett bibelord som jag ofta har fastnat vid är från Andra Timoteusbrevet kapitel 3 där Paulus talar om hur människorna ska bli i de sista dagarna. I vers 5 skriver Paulus att de kommer att ha ”ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft.” Tänk vad tragiskt när livet med Gud blir ett skal, en mask, en putsad yta men kraften är sedan länge försvunnen! Det är lätt att förfasas över dessa sista dagar men mer och mer tänker jag att det kanske är precis så det har blivit i vår tid.

Det var någon som ställde den här frågan: ”Om Gud skulle ta bort sin närvaro och kraft från våra församlingar och liv – skulle vi märka någon skillnad?”

bygglampaIbland har vi behandlat livet med Jesus som en prålig och dyr kristallkrona som vi vårdar ömt och putsar på ytan men har fullständigt glömt bort att koppla på strömmen.  Jag ser hellre livet med Jesus som en skitig och sliten men inkopplad byggarbetslampa. Den kanske inte ser mycket ut för världen, men strömmen är på och den gör som en lampa ska och lyser!

Kom helig Ande!

Allmänt prästerskap i praktiken

Jag ser med stor förväntan fram emot New Wines sommarkonferens i Vänersborg som vi ska vara med på onsdag till söndag den här veckan. Jag känner på mig att Gud har spännande saker på G. På fredagförmiddagen har jag blivit ombedd att hålla ett seminarium om visionen med en husförsamlingsrörelse. Det ska också bli kul.

Under förberedelserna inför seminariet har jag kommit att fundera en del på detta med det allmänna prästerskapet. I många av de rörelse som växte fram i kölvattnet av reformationen har återupptäckten av det allmänna prästerskapet varit viktigt – alltså sanningen att Jesus är den enda medlaren mellan Gud och människor och att alla troende är bärare av den helige Ande och därför kan höra Guds röst. Många gånger har detta dock inte blivit mycket mer än en vacker teori. På vilket sätt tar sig det allmänna prästerskapet sig uttryck när vi möts som församlingar?

Paulus skriver så här i 1 Kor 14:26:

”När ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse.”

Det allmänna prästerskapet är inte en teori. Det är en central andlig sanning som behöver få ett praktiskt uttryck varje gång vi möts som församling. Paulus skriver att när vi möts ska var och en ha något konkret att ge. Många gånger är endast en handfull i en församling givare under en sammankomst och resten förväntas endast vara mottagare. Jag tror vi behöver vända på den ekvationen och hitta in i ett församlingsliv där de flesta har något att ge varje gång vi möts. I kaptiel 12 skriver Paulus att den helige Ande har gett andliga gåvor åt var och en. Dessa gåvor vill Gud ska få vara i funktion i varje troende människas liv. Tänk dig om alla som tror på Jesus fungerade i andliga gåvor varje gång man möttes med andra troende och i vardagen bland alla möjliga sorters människor. Kan du tänka dig vad spännande! Det är det allmänna prästerskapet i praktiken! En av poängerna med enkla, organiska församlingar som möts i hem eller andra naturliga miljöer är att det är betydligt lättare att hitta in i det Paulus beskriver i 1 Kor 14:26. Det var dagens funderingar…

Ses vi i Vänersborg?

Den bästa boken om Simple Church

Jag har läst ett antal böcker som handlar om det man skulle kunna kalla för Simple Church (enkla församlingar), Organic Church (organiska församlingar) eller House Church (husförsamlingar). Än så länge är alla böcker jag läst i ämnet på engelska och jag ser verkligen fram emot när det börjar komma böcker på svenska. Den utan tvekan bästa och mest användbara boken jag läst om Simple Church är Tony och Felicity Dales bok Small is Big. Jag läste den tidigare utgåvan som gavs ut under titeln The Rabbit and the Elephant men nu finns den alltså nyutgiven under ny titel.

Small is BigVarför är Small is Big den bästa boken om Simple Church?

  1. Den är lättläst. Kan man läsa engelska kan man läsa Small is Big. Många andra bra böcker på engelska är ofta för avancerade och svårlästa för de flesta. Den här boken kan man sätta i händerna på nästan vem som helst. Den har ganska korta, fängslande kapitel och är skrivet på ett mycket bra sätt vilket gör att den snabbt är utläst.
  2. Inga förkunskaper krävs. Boken är en ABC i vad detta med enkla, organiska församlingar handlar om. Även den som är väldigt oinsatt i ämnet kan ha en oerhört stor behållning av boken.
  3. Bra fokus. Boken har ett tydligt fokus på Jesus och att nya församlingsformer alltid måste handla om att Jesus vill sända oss ut för att utföra det stora uppdraget att göra lärjungar. Den tar visserligen upp en del ämnen om obibliska strukturer som vi ärvt från den institutionella kyrkan men gör det inte på ett dömande sätt och låter inte de ämnena ta fokus.
  4. Stort utrymme för Andens kraft. Boken har en avslappnad men stark karismatisk prägel som verkligen tilltalar mig. Den innehåller mängder av berättelser om människor som har fått betjäna sin omgivning i den helige Andes kraft på ett sätt som har resulterat i nya lärjungar och nya enkla, organiska församlingar.

Om du är nyfiken på husförsamlingar eller om du redan är ”såld” är Small is Big verkligen att rekommendera! =)

Varför inte beställa boken på en gång? I skrivande stund kostar den endast 100 kr på Adlibris. Perfekt sommarläsning! Jag vill även passa på att rekommendera Felicity Dales blogg som är mycket läsvärd!

Allt gott!

Evangeliet spränger hierarkier

Jag får ganska ofta frågor om min syn på hierarkier. Jag gör ingen hemlighet av att jag är mycket kritisk till hierarkier i församlingar. För mig handlar det inte om lite olika sätt att se på församlingen, typ olika modeller som kompletterar varandra. Nej, faktum är att själva evangeliet, de goda nyheterna om Guds rike och Jesus som kung, per definition är antihierarkiskt.

Hundar och hierarkier

När evangeliet började bryta fram i världen under det första århundradet fanns det massvis av hierarkier överallt i samhället, både i Israel och i resten av världen. Uppdelningar människor emellan som värderade människor olika och som skapade vattentäta skott mellan olika kategorier. När evangeliet började spridas och församlingsgemenskaper grundades förändrades detta i grunden och församlingen blev en radikalt annorlunda gemenskap utan hierarkier. Paulus skriver så här:

”Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” – Galaterbrevet 3:26-28

Jude eller grek betecknar den religiösa hierarki som fanns utifrån en judisk och gammaltestamentlig världsbild. Judarna var det enda folket som stod i förbund med Gud och bland judarna var det bara prästerna som fick göra tjänst i det heliga i templet och bland prästerna var det bara översteprästen som en gång om året fick gå in i det allra heligaste. Hedningarna eller grekerna hade ingen del i detta utan var förpassade att vara åskådare på avstånd. Alla dessa hierarkier bryts ner i Jesus. Alla människor kan få en relation med Gud genom Jesus och han är den enda medlaren mellan Gud och människor.

Slav eller fri betecknar de sociala hierarkier som alltid har funnits bland människor och som på ett fruktansvärt och obarmhärtigt sätt har dikterat villkoren för miljontals människor. Under antiken var slavarna som en lägre kast och det var otänkbart med gemenskap slavar och herrar emellan. I församlingen blev detta radikalt annorlunda. Efter mötet med Jesus delade människor med olika social bakgrund måltid med varandra och kallade varandra bröder och systrar.

Man eller kvinna betecknar den hierarki som från syndafallet har funnits mellan man och kvinna. Under antiken skulle en kvinna helst inte lämna hemmet och om hon ändå var tvungen att göra det var det viktigt att hon sänkte blicken när hon mötte någon längs vägen. I församlingen förändrades allt. Nya Testamentet talar om kvinnliga församlingsledare, kvinnliga apostlar, kvinnor som profeterar osv. I Jesus är vi inte man eller kvinna, vi är ett i honom.

Paulus uppmanade aldrig människor att på ett rebelliskt sätt göra uppror mot dessa hierarkier. Han uppmanade greker att respektera det judiska folket varifrån frälsningen hade kommit. Han uppmanade slavar att respektera sina herrar och arbeta flitigt. Han uppmanade kvinnor att respektera sina icke-troende män så att de genom det skulle komma till tro. Det revolutionerande var att församlingen var kallad att på ett radikalt sätt leva ut den nya enheten i Jesus och genom kärleken och jämlikheten i sina relationer visa hur evangeliet krossar alla hierarkier. När församlingen fungerar i detta tror jag att den blir som surdegen Jesus talar om som har potentialen, i sig, att transformera hela samhället.

Församlingen är kallad att vara hierarki-fri. Detta måste få konsekvenser för allt; våra relationer, gemenskapen, ledarskap, ekonomi, beslutsfattande etc. Har vi lyckats med det?