Corona, “streamade gudstjänster”, religiös konsumtion och lärjungaskap

I dessa coronatider blir församlingar runt om i Sverige och världen tvungna att hitta nya sätt att fungera. En väldigt tydlig trend i Sverige är att allt fler församlingar väljer att “streama gudstjänsterna” på exempelvis Facebook eller Youtube för att de som inte kan vara med på plats istället kan titta på gudstjänsten online. Jag tycker att det är jättebra att församlingar “ställer om” istället för att “ställa in”. Däremot tror jag att vi behöver ge oss själva lite tid att reflektera över konsekvenserna med olika vägval.

Fortsätt läsa “Corona, “streamade gudstjänster”, religiös konsumtion och lärjungaskap”

Applåderna är inte problemet

Joel Halldorf skrev på torsdagen en text i Dagen där han lite nostalgiskt längtar tillbaka till sin barndoms pingstkyrka då applåder vore otänkbart. Joel gör viktiga poänger. Det finns en risk att kyrkliga gudstjänster i vår tid alltmer kommer att likna föreställningar som ska konsumeras. Men frågan är om det är applåder för att visa uppskattning som är problemet? Borde vi inte snarare fundera över de bakomliggande orsakerna?

Det finns ett välkänt citat av Winston Churchill som jag tycker är väldigt talande.

“We shape our buildings; thereafter they shape us.”

Fortsätt läsa “Applåderna är inte problemet”

Livet som gudstjänst och sändande samlingar

Den senaste tiden har gudstjänsten i frikyrkan debatterats intensivt. På ena sidan (Dags att förnya den frikyrkliga gudstjänsten) finns de som är trötta på ytliga och sökarvänliga gudstjänster och som vill utmana frikyrkan att låta sig påverkas av den fasta liturgin i de äldre kyrkorna. På andra sidan (Liturgi är inte frikyrkans svar) finns de som tycker att gudstjänsten behöver ha en lättillgänglig och folklig karaktär som attraherar människor. Debattens wildcard är Micael Grenholm som utmanande skriver att Gudstjänstens plats är gatan. Jag sympatiserar helt klart mest med Grenholms text men skulle vilja lyfta fram ett perspektiv som helt gått förlorat i diskussionerna.

Jag anser att vi istället för att diskutera gudstjänstens utformning skulle behöva ta ett steg tillbaka och fundera över själva begreppet gudstjänst. Hur kommer det sig att det är så självklart för så många kristna att man ska träffas en gång i veckan vid en fixerad tid och att det man gör då heter gudstjänst? Jag hävdar att de flesta kristna använder begreppet gudstjänst på ett sätt som är helt främmande för Nya Testamentet.

Fortsätt läsa “Livet som gudstjänst och sändande samlingar”

Utvärdering

Nu har jag bloggat en dryg månad och då kan det vara dags för en liten utvärdering. Jag tycker att det har varit roligt och jag är förvånad över hur många som har besökt bloggen och över all respons.

Det mest delade och näst mest lästa inlägget hittills är Varför husförsamlingar?

Det mest lästa inlägget hittills är Är gudstjänst obibliskt?

Från och med den här veckan börjar en lång semester/pappaledighet tillsammans med familjen vilket innebär att jag kommer att blogga mycket mindre. Jag ska försöka skriva något inlägg då och då. Till hösten har jag tänkt att höja takten igen.

Vilka saker skulle du som läsare vilja att jag tar upp på bloggen?

Proffsens tid är förbi!

Nya Testamentet är inte speciellt detaljerad i sina beskrivningar av vad som skedde när den första tidens lärjungar samlades. Det står heller inte så mycket om vad som bör ske när man samlas som troende. Ett tillfälle då ämnet berörs är i Första Korintierbrevet kapitel 14 (v. 26-33):

26 Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. 27 Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det. 28 Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud. 29 Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs. 30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga. 31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade. 32 Och profeternas andar underordnar sig profeterna. 33 Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens.

Detta var ordningen som Paulus gav de kristna i Korinth. Så här skulle det fungera när församlingen möttes. Den bild som målas upp av en samling är levande, dynamisk och helt beroende av den helige Andes närvaro.

Det brukar sägas att i en vanlig, nutida “gudstjänst” är det endast 10 % av besökarna som bidrar på något sätt. Några få proffs producerar en gudstjänstupplevelse som de övriga har att tillgodogöra sig efter bästa förmåga. Paulus ger oss en helt annan bild av hur det ska vara på en samling. Han talar om att när vi samlas ska var och en ha något att ge. Märk väl! Att var och en ska ha något att ge är inte en omskrivning av att man bidrar med sin närvaro genom att bara vara där. Nej, eftersom varje lärjunge till Jesus får ta del av den helige Ande så kan varje lärjunge till Jesus höra Guds röst och dela med sig av något till de andra. Paulus säger att vi alla kan profetera för att alla ska bli undervisade och tröstade.

Det finns flera hinder för den här typen av samlingar. Liturgier eller program är ett hinder som gör att vi faktiskt inte behöver den helige Andes närvaro när vi möts. Ett hinder kan vara att många församlingar är för stora. Hur många kan man vara om var och en ska kunna bidra med något konkret?  Ett annat hinder är proffsen – ibland kallade präster, pastorer, lovsångsledare eller predikanter. Alla dessa funktioner är inte alltid fel men de kan göra oss andra till passiva mottagare. Jesus har tänkt något helt annat. Han vill använda varje person som följer honom för att uppmuntra och undervisa andra. Jag tycker att det är dags att börja räkna med den helige Ande när vi möts och tro honom om att han vill använda var och en. Proffsens tid är förbi!

Hur fungerar detta i din församlingsgemenskap?

(Edit 2012-06-05: Thomas Arvidsson skriver bra om detta i Dagen)