Jesus gav många direkta uppmaningar till sina lärjungar under den tid som han levde och vandrade med dem. I exempelvis den så kallade Bergspredikan (Matt 5-7) kryllar det av dem. Några exempel:
- Stå inte emot den som är ond. Om någon slår dig på högra kinden, vänd då också andra kinden mot honom.
- Älska era fiender och be för dem som förföljer er.
- När ni ber ska ni inte rabbla tomma ord som hedningarna.
- Så ska ni be: Vår Far i himlen, låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma…
- När du fastar, smörj in ditt huvud och tvätta ditt ansikte så att inte människor ser att du fastar.
- Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.
- Döm inte, så blir ni inte dömda.
- Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem.
I många kristna traditioner har de saker som Jesus befaller sina lärjungar att göra inte ansetts vara mer än en ouppnåelig utopi. Man menar att det är omöjligt för människor att leva upp till den standard som Jesus målar upp. Det här har förstärkts i den lutherska traditionen som Sverige till stor del är präglad av. Där har man i sin uppdelning mellan lag och nåd har placerat det mesta av det Jesus säger i lagen. Utifrån en sådan tankegång är Bergspredikans viktigaste funktion att visa människor på sin egen otillräcklighet och oförmåga att leva det goda livet. Det är detta som i sin tur gör att människor inser sitt behov av Guds nåd. Det finns dock stora problem med den typen av resonemang.