Varför hade de första kristna inga kyrkobyggnader?

För ett par veckor sedan skrev Jonas Melin ett inlägg på sin blogg med rubriken Sex nackdelar med att ha en kyrka. Mycket bra och läsvärt! Det fick mig att fundera lite…

Det är ett historiskt faktum att det inte existerade några kyrkobyggnader under de första århundradena av församlingens historia. Ibland brukar det sägas att den första kyrkobyggnaden dateras till början av 200-talet, men det handlar om ett hem där man tog bort en vägg för att kunna rymma fler människor vid husförsamlingens sammankomster. Först på 300-talet när kristendomen blev statsreligion i romarriket började man bygga kyrkobyggnader. Ofta byggdes de på heliga mäns gravar, och fick namn efter dessa, i en magisk tro att relikerna skulle ha en andlig betydelse för kyrkobyggnaden. Var man hämtade inspirationen till de första kyrkobyggnaderna tänker jag inte gå in på men jag kan säga så mycket som att det inte var från Jesus, apostlarna eller Nya Testamentet!

Den tidiga rörelsen av lärjungar möttes nästan uteslutande i hem och ibland på redan befintliga mötesplatser i samhället. Man hade inga heliga kyrkobyggnader. Frågan är varför? En del menar att det skulle bero på den tidiga församlingens fattigdom och förföljelsen som omöjliggjorde byggandet av kyrkor. Det håller inte riktigt. Församlingen bestod både av fattiga och rika och även om de fick utstå förföljelse fanns det i olika regioner långa perioder utan förföljelse. Den kulturella pressen att uppföra någon form av heliga byggnader måste också ha varit stor. Judarna hade templet i Jerusalem och synagogor i princip varje stad. I romarriket kryllade det av hedniska tempel där man offrade till olika avgudar. Bland romarna ansågs man vara en ateist om man inte hade ett tempel med ett altare, vilket ibland ledde till att de kristna förföljdes för att man ansåg att de var ateister. Trots detta valde de kristna under de första århundradena att inte bygga kyrkobyggnader. Varför?

Steve och Marilyn Hill skriver så här i The Luke 10 Manual:

”The early saints did not build buildings by revelation and conviction. They believed in the priesthood of all believers and thus they neither supported nor sanctioned a special priestly class. They believed that the Kingdom of God hade come and embraced all of life. Therefore they did not believe in special holy places. The whole earth is the Lord´s! Jesus died to sanctify all of life and all of human activity to God. They met in homes to demonstrate their belief that their bodies were the temple of the Holy Spirit and that God does not dwell in temples made with hans but rather in a living temple made up of living stones.”

Jag tror att det var precis därför. Vad tänker du?

15 svar på “Varför hade de första kristna inga kyrkobyggnader?”

  1. Med tanke på statens alltmer rigida kontroll över samfunden är det en absolut fördel om man skulle ”gå under jorden” och mötas under enklare förhållanden.

    1. Du har helt klart en poäng även om statens kontroll än så länge är ganska mild. Många menar dock att vi borde bygga församling som är ”persecution proof”. Jag håller med.

  2. Med tanke på statens alltmer rigida kontroll över samfunden är det en absolut fördel om man skulle ”gå under jorden” och mötas under enklare förhållanden.

    1. Du har helt klart en poäng även om statens kontroll än så länge är ganska mild. Många menar dock att vi borde bygga församling som är ”persecution proof”. Jag håller med.

  3. Hej Rickard! Hemen här från Sherpas-tiden 🙂

    Jag är absolut inte för kyrkor som ”heliga platser,” men en samlingsplats för att effektivt predika ordet för en stor skara människor kan väl inte vara fel? Själva hyr vi en teater för våra samlingar men skulle mer än gärna ha en egen plats för detta. Jag tror därmed att majoriteten (inom frikyrkan iaf) som bygger kyrkor gör det av praktiska själ.

    Sen stämmer det ju inte att lärjungarna nästan uteslutande samlades i hemmen. I Apg 2:46 står det att de samlades varje dag i templen (en stor mötesplats) och delade brödet tillsammans i hemmen. Detta kändes kanske självklart när 3000 män blev frälsta redan första dagen och ytterligare några tusen kommande dagar. I Apg 3 ser man att Petrus och Johannes är på väg till templet för att be. Likaså söker sig Paulus ofta till en synagoga på de nya platser som han kom till.

    Min poäng är att lärljungarna inte verkade se någon motsättning mellan att både mötas på en större mötesplats och mötas i hemmen. Det ena behöver inte vara fel för att det andra ska vara rätt.

    Med det sagt tror jag att det finns ett stort behov av att lyfta fram vikten av att mötas i hemmen av flera själ, bl.a. för lärljungatränandets- och närhetens skull. Sen är det såklart olyckligt att för de flesta svenskar är kyrka=byggnad.

    1. Hej Hemen! Kul att du hittat till bloggen! =)

      Det är helt klart så att de tidiga lärjungarna och framförallt apostlarna ofta predikade på offentliga platser. Det som är tänkvärt är dock att de aldrig ”tog över” de offentliga platserna och gjorde om dem till ”kyrkor”. Det hade varit en helt främmande tanke. När de möttes i Templet i Jerusalem fick de dela den platsen med judar som inte trodde på Jesus (vilket troligen var majoriteten), vilket även gäller för synagogorna på olika platser. Detta var mötesplatser att predika evangeliet för människor som ännu inte var en del av församlingen, det var inte kyrkor…

      Frågan är om vi idag verkligen behöver skapa ”kristna platser” att bjuda människor till för att predika evangeliet? Tänk om vi kan predika evangeliet på alla platser där vi möter människor…

      1. Du har rätt i att apostlarna ofta gick till synagogorna för att predika evangeliet för judarna, framförallt Paulus. Dock så står det att Petrus och Johannes gick till templet för att be. I Apg 2:46 står det: ”De höll samman och möttes varje dag troget i templet.” Vad de gjorde i templet står inte, bara att det fanns ett behov av att samlas där. Om det var för att predika, för att det var praktiskt eller av gammal vana kan vi bara spekulera i.

        Jag vet flera församlingar i Sverige som växer och som kombinerar den stora mötesplatsen (byggnad) med små hemgrupper. Förra året döpte exempelvis vår församling 40 personer. Är det inte det som är det viktiga? Att människor kommer till tro, döper sig och blir lärjungar?

        Jag har följt den missionella rörelsen ett tag. Jag inspireras av den, men slås ändå gång på gång av tendensen att man ofta känner sig tvungen att tala ner andra sätt att bygga kyrka på för att lyfta upp sin egen syn.

        Jag förstår att en mötesplats/byggnad både kan vara till välsignelse och till en börda som sätter käppar i hjulen. Om det då finns församlingar som växer tack vare en kombination av byggnad och hemgrupper, på vilket sätt är detta fel?

        1. Vill bara påpeka att blogginlägget handlade om varför de första kristna inte hade kyrkolokaler. Hur församlingar gör idag är upp till varje gemenskap.

          Att göra lärjungar är det som allting handlar om. Härligt att höra att ni fick döpa så många personer i er församling förra året! I Helsingborg kommer vi inte i närheten av det ens alla församlingar tillsammans. Att de växande församlingarna finns bland de som har en gudsjänstlokal är dock inte så konstigt. 99 % av alla församlingar i Sverige finns just i den kategorin. Väldigt få har valt att andra vägar och de som har gjort det har knappt kommit igång…

          Jag älskar allt Guds folk oavsett var de möts och tror att Gud kan använda alla typer av församlingar och att människor kan komma till tro i alla typer av församlingar. Däremot måste vi kunna fundera över hur vi gör saker och vad vi tror. Att församlingar ska växa kan inte vara det enda vi strävar efter, inte ens det främsta…

          1. OK tack för klargörandet. (Vill förtydliga att jag med ”växande församlingar” menar att nya lärjungar skapas, vilket jag tror är det främsta som man ska sträva efter?)

            Jag är glad att nya församlingar som eran går mot strömmen. Vi har mycket att lära och jobba med när det gäller det område som ni ofta berör: hemgrupper/hemförsamlingar.

            Vi jobbar på från olika fronter! Allt gott!

            1. Hej Hemen! Kul att du hittat till bloggen! =)

              Det är helt klart så att de tidiga lärjungarna och framförallt apostlarna ofta predikade på offentliga platser. Det som är tänkvärt är dock att de aldrig ”tog över” de offentliga platserna och gjorde om dem till ”kyrkor”. Det hade varit en helt främmande tanke. När de möttes i Templet i Jerusalem fick de dela den platsen med judar som inte trodde på Jesus (vilket troligen var majoriteten), vilket även gäller för synagogorna på olika platser. Detta var mötesplatser att predika evangeliet för människor som ännu inte var en del av församlingen, det var inte kyrkor…

              Frågan är om vi idag verkligen behöver skapa ”kristna platser” att bjuda människor till för att predika evangeliet? Tänk om vi kan predika evangeliet på alla platser där vi möter människor…

              1. Du har rätt i att apostlarna ofta gick till synagogorna för att predika evangeliet för judarna, framförallt Paulus. Dock så står det att Petrus och Johannes gick till templet för att be. I Apg 2:46 står det: ”De höll samman och möttes varje dag troget i templet.” Vad de gjorde i templet står inte, bara att det fanns ett behov av att samlas där. Om det var för att predika, för att det var praktiskt eller av gammal vana kan vi bara spekulera i.

                Jag vet flera församlingar i Sverige som växer och som kombinerar den stora mötesplatsen (byggnad) med små hemgrupper. Förra året döpte exempelvis vår församling 40 personer. Är det inte det som är det viktiga? Att människor kommer till tro, döper sig och blir lärjungar?

                Jag har följt den missionella rörelsen ett tag. Jag inspireras av den, men slås ändå gång på gång av tendensen att man ofta känner sig tvungen att tala ner andra sätt att bygga kyrka på för att lyfta upp sin egen syn.

                Jag förstår att en mötesplats/byggnad både kan vara till välsignelse och till en börda som sätter käppar i hjulen. Om det då finns församlingar som växer tack vare en kombination av byggnad och hemgrupper, på vilket sätt är detta fel?

                1. Vill bara påpeka att blogginlägget handlade om varför de första kristna inte hade kyrkolokaler. Hur församlingar gör idag är upp till varje gemenskap.

                  Att göra lärjungar är det som allting handlar om. Härligt att höra att ni fick döpa så många personer i er församling förra året! I Helsingborg kommer vi inte i närheten av det ens alla församlingar tillsammans. Att de växande församlingarna finns bland de som har en gudsjänstlokal är dock inte så konstigt. 99 % av alla församlingar i Sverige finns just i den kategorin. Väldigt få har valt att andra vägar och de som har gjort det har knappt kommit igång…

                  Jag älskar allt Guds folk oavsett var de möts och tror att Gud kan använda alla typer av församlingar och att människor kan komma till tro i alla typer av församlingar. Däremot måste vi kunna fundera över hur vi gör saker och vad vi tror. Att församlingar ska växa kan inte vara det enda vi strävar efter, inte ens det främsta…

                  1. OK tack för klargörandet. (Vill förtydliga att jag med ”växande församlingar” menar att nya lärjungar skapas, vilket jag tror är det främsta som man ska sträva efter?)

                    Jag är glad att nya församlingar som eran går mot strömmen. Vi har mycket att lära och jobba med när det gäller det område som ni ofta berör: hemgrupper/hemförsamlingar.

                    Vi jobbar på från olika fronter! Allt gott!

                    1. Absolut, att göra lärjungar är uppdraget! Guds välsignelse i det ni står i! Låt Gud leda och kör på! =)

Kommentera