Varför monologer?

Under väldigt lång tid har församlingar och kyrkor haft en förkärlek för monologer som metod för att lära ut trots att Jesus, Paulus och den tidiga församlingen som den beskrivs i NT inte verkar använda monologer speciellt mycket. I NT går det faktiskt inte hitta ett enda exempel på en monolog när en församling möts utan det är alltid fråga om dialog när det handlar om undervisning på en församlings sammankomst. När dessutom all pedagogik säger att monolog/föreläsning är det sämsta sättet att lära ut kan man verkligen börja fundera på varför vi så ofta har en så stor tilltro till att 30 minuters monolog en gång i veckan ska göra lärjungar.

learning_pyramid

Diagrammet till vänster hittade jag på David Watsons blogg och kommer från sidan 95 i boken How the Brain Learns av David Sousa från 2001. Boken baseras på en studie utförd av NLT Institute of Alexandria, Virginia. Om jag lyssnar på en monolog kommer jag alltså i snitt ihåg 5 % efter 24 timmar. Motsvarande siffra om jag får delta i en diskussion i samma ämne är 50%. Om jag får lära mig genom att praktisera ämnet i fråga fastnar 75 %. Om jag lär mig för att kunna lära ut till andra är siffran så hög som 90%. Vänta nu! Var det inte så Jesus gjorde lärjungar? Han undervisade oftast genom samtal, han sände ut dem för att göra det de lärde sig och han gav dem förtroendet att lära andra i sin tur.

Så hur kommer det sig att så många kristna har en sådan förkärlek för monologer? (Eller är det framförallt vi predikanter som älskar ljudet av vår egen röst?) Är det för att det känns så bra efter en härlig predikan eller finns det andra anledningar? Vad tänker du?

11 svar på “Varför monologer?”

    1. Tack Charles! Jag håller med dig! Jag tror att vi skulle behöva hitta fler alternativ till monolog. En viktigt ingrediens är att alltid förvänta sig att människor delar med sig till andra om det som man lär sig. Då får vi igång multiplikationen…

    1. Ja, visst är det! Jag förstår inte att de här insikterna får fler konsekvenser i vårt sätt att göra saker…

  1. Jag tänker att detta inte enbart är ett kyrkligt fenomen, utan ett utlärningssystem som vi i väst har väldigt stor tilltro till. Vet inte varför det är så, men tokigt är det ju! Det här får vi förändra!!

    1. Håller med, även om skolsystemet generellt sett har kommit längre i att använda sig av en bättre pedagogik för att lära ut. Jämför man olika delar av skolsystemet skulle jag tro att universiteten ligger dåligt till som fortfarande förlitar sig på föreläsningar till stor del.

  2. Jag tror att det inte är så enkelt att ändra. När jag kom som ny till min församling, det kanske va andra gången jag kom dit, då drog församlingen igång att ha diskutionsgrupper efter predikan. Jag kände mer eller midre än en person då och han va ljudtekniker. Blyg som jag va smet jag iväg och gömde mig i ljudtekniker båset. Det jag vill poängtera är att man måste hitta en balans, det är viktigt att inte bara ha monologundervisning, men en försnabb sväng eller en för styrd och påtvingad annan form gör att vissa känner sig obekväma och dessa kommer kanske inte delta.
    Balans och att låta den helige ande leda så att det som passar till varje församling också är det som drivs.

    1. Hej Samuel!
      Jag föreslår inte att alla församlingar ska ändra sina monologer till dialoger. Mitt perspektiv är som församlingsplanterare då man har möjligheten att göra nytt från början. Den bästa miljön för undervisning som dialog tror jag är mindre församlingar som möts i hem eller andra naturliga miljöer.
      De flesta kristna idag har blivit matade med färdigtuggad mat så länge att de inte vet hur det går till att vara delaktig i en undervisning som bygger på dialog.

  3. Hej Rickard!
    Tack för dina kommentarer på min blogg!
    Att dialogen och den egna praktiken är viktig för att lära sig det som predikans håller jag helt med om. Vi behöver fler forum för det bibliska samtalet. Jag delar också att alla är kallade att predika. Apg. visar vikten av att alla troende predikar och sprider evangelium.

    Men vad menar du med att undervisning i Bibeln inte sker i monolog- form? Jag ser nämligen detta tydlig i Bibeln.
    I Matt 7:28 så avslutar Jesus sin bergspredikan och det står då
    ”När Jesus hade avslutat detta tal var folket överväldigat av hans undervisning,” Se också Matt 19, 26 m.fl.
    I t.ex. Matt 26 leder Jesus undervisning till att lärjungarna frågar Jesus vad han menar (respons), men det verkar tydligt att Jesus haft en längre undervisning där han talat till (monolog) människor som lyssnat.

    I Apg 2 ser vi Petrus monolog- predikan som sedan ledde till omvändelse. I Exemplet i Apg 20 du i din blogg lyfter upp där Paulus undervisade hela natten står det att Paulus talade ”till” bröderna. Detta verkar varit en lång undervisning ”till” bröderna då en av de troende somnar och faller ut ur fönstret.
    Efter att detta hänt och Paulus uppväckt den avsomnade (och avlidne), så läser vi; ”Och han gick upp igen, bröt brödet och åt. Sedan fortsatte han länge att predika, ända till gryningen, då han lämnade dem.” (Apost 20:11).

    Jag delar alltså fullt ut din uppfattning att det behövs mer dialogsamtal och att alla är kallade till att predika. Men jag tror att monolog- predikan är bibliskt men att dessa predikningar måste leda till dialog om det som är sagt.

    Allt gott!

    1. Jag menar inte att undervisning aldrig sker som monolog, bara nästan aldrig. =)

      Följande mönster ser jag i NT:

      – ”Predikan” av evangeliet sker till människor som ännu inte tror och ibland är detta en monolog.
      – ”Undervisning” som sker i församlingen är alltid dialog. Jesus är förmodligen det enda exemplet i NT på någon som ibland undervisade med monolog. De flesta ”tal” Jesus höll var dock svar på frågor från lärjungarna. Det man bör tänka på är att Jesus ofta talade till stora skaror som inte var födda på nytt och som inte var fyllda av Anden. I församlingen/de troendes gemenskap är det naturligt med dialog eftersom människor har Guds Ande och en förmåga att höra Guds röst. Frågan här blir om man verkligen tror på det allmänna prästadömet eller inte…

      I Apg 2 predikade Petrus till människor som ännu inte trodde, det var inte en troende församling som var samlad.

      I Apg 20:7 står det att Paulus ”samtalade” med de församlade. Ordet för samtalade är ordet ”dialog”. Ordet predika finns inte i texten, även om Bibel 2000 använder det. Folkbibeln använder ”talade”, NIV ”talking”. Det verkar som om Paulus var tongivande i denna undervisande dialog eftersom han var på tillfälligt besök men det var just en dialog, förmodligen med många frågor och medverkan från de församlade.

      Jag har faktiskt hittills inte, i NT, hittat ett enda exempel på en undervisande monolog när församlingen möts.

Kommentera