Ett annat slags ledarskap

powerNär Jesus talar om ledarskap med sina lärjungar är det väldigt tydligt att han talar om något som är radikalt annorlunda mot hur det fungerar i världen. Frågan är om vi vågar ta Jesus på orden och låta det han säger forma hur vi tänker om ledarskap och hur vi praktiserar ledarskap. Det är tydligt i Nya Testamentet att hierarkier är otänkbara. Alla som tror på Jesus är tempel åt den helige Ande och i direktkontakt med Gud själv genom Jesus Kristus. Det finns ingen annan medlare mellan Gud och människor än Jesus. I den församling som NT beskriver finns inga piedestaler. Det finns bara en tron och den tillhör den Gud. Du kan alltid försöka dig på att sitta på Hans tron, men jag lovar dig att det kommer att göra ont när han sätter sig!

När Jesus talade med sina lärjungar om såna här saker sa han:

“Ni vet att folkens ledare uppträder som herrar över sina folk och att deras stormän använder sin makt över dem. Men så skall det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav. (Matt 20:25-27)

Jesus målar upp en radikalt annorlunda bild av ledarskap bland de som följer Jesus. Att leda genom att vara som den lägste – som slaven. Han menar att vi inte ska ta efter hur ledarskap fungerar i världen.

Hur kommer det sig att vi har hämtat nästan all inspiration, våra tillvägagångsätt, metoder och strukturer från antingen föreningslivet, företagsvärlden eller hierarkiska obibliska kyrkotraditioner? Vem vågar läsa vad Bibeln säger om ledarskap? Vem vågar ta Jesus på orden? Vem vågar vara annorlunda?

Bara goda gåvor

Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.

Det är lätt att bli lite generad över att komma till Gud med våra olika behov. Vem är jag att be Gud om olika saker? Faktum är att Gud vill att vi ska göra just det – be honom om att fylla våra behov. Jesus beskriver Gud som en god far som inte vill något hellre än att ge goda gåvor till sina barn. I Jakobs brev talas det om att alla goda gåvor kommer från Gud. Hans gåvor är alltid goda! I Filipperbrevet uppmanas vi att berätta alla våra önskningar för Gud. Om vi börjar vår bön här kan det lätt bli fel. Att jag vill ha en ny bil betyder inte per automatik att jag behöver en ny bil. Gud vet vad vi behöver och när vi också lever i bönen om att Hans vilja ska ske kommer han att leda våra böner i rätt riktning.

Hela den bön som Jesus lär oss att be är formulerad i plural – så även här; oss. När jag kommer till den här delen av Herrens bön brukar jag alltid ta tid att be för de människor som är “oss” för mig. På ett naturligt sätt kommer det ofta att handla om familjen, församlingen och nära vänner. Att be konkret för människor i min omgivning är bland det bästa jag vet och så många gånger märker jag att bönen gör enorm skillnad.

När jag ber Gud att fylla våra behov är det omöjligt att ignorera det faktum att jag har det så bra men att det finns andra människor som har det så mycket sämre. För så många troende världen över så innebär den här delen av Herrens bön en bokstavlig, desperat bön om just bröd för dagen. Utifrån det perspektivet kan jag inte låta bli att varje dag tacka Gud för allt det goda vi har fått och be Honom om hjälp att förvalta det på bästa sätt och ge vidare till andra människor. Gud utmanar oss att bli betydligt radikalare i givmildhet och gästfrihet. Ingenting av det vi har tillhör egentligen oss själva utan är gåvor som vi är tillfälliga förvaltare av. Det finns bara ett effektivt sätt att inte vara slav under det man äger. Ge bort mer! Om inte det hjälper, ge bort allt!

Gud fyll våra behov och hjälp oss att ge vidare av det du ger oss.

***

Läs fler inlägg i serien om Herrens bön.

Namnet över alla namn

Låt ditt namn bli helgat.

Ibland brukar man säga att vår tidsålders treenige avgud är jag, mig och mitt. Vi lever i en tid då individualismen och egofixeringen är större än kanske någonsin tidigare. När man närmar sig Gud i bön är det så lätt att allt kretsar kring mig, mina tankar, mina känslor, mina behov osv… Det är ingen slump att Jesus lär oss att inte börja med oss själva när vi ber utan med att upphöja Guds namn.

Begreppet att helga något kan vara lite svårt att förstå men betyder grundläggande att avskilja något. Gud är skaparen av himmel och jord. Han är värd att ta emot all tillbedjan. Hans namn är heligt för att han är helig. Du och jag är skapade av Gud med syftet att tillbe honom. Att släppa fixeringen vid oss själva för att tillbe Gud och tacka honom för allt gott är själva meningen med våra liv. Självupptagenhet är ett otäckt fängelse. Att tillbe Gud är den största friheten!

I Bibeln är det tydligt att en persons namn innehåller mycket mer än vad vi är vana vid. En persons namn hör samman med en persons karaktär och kvalitéer. I Gamla Testamentet beskrivs Gud med en rad namn som: Herren är närvarande, Herren min frid, Herren min Herde, Herren min Försörjare, Herren mitt banner, Herren min rättfärdighet, Herren som Helgar, Herren härskarornas Gud. Alla dessa namn säger någonting om vem Gud är och vem det är vi vänder oss till när vi ber. I Nya Testamentet talas det om att Jesus Kristus har fått namnet över alla andra namn (Fil 2:9). Hans namn är över alla omständigheter, alla problem, all ondska, allt mörker och alla makthavare. I Hans namn blir ständigt människor botade, befriade och upprättade! Hans namn får vi upphöja! Hans namn får vi uttala! I Hans namn får vi be!

Herre, låt ditt namn bli helgat!

***

Läs fler inlägg i serien om Herrens bön.