Mission, lärjungaskap och organiska församlingar
Det känns som att det är en ständig följetång med olika typer av kristna ledare som faller, kraschar eller ger upp. För mig personligen har det ofta handlat om ledare som jag inte känner så väl men som genom deras undervisning eller på annat sätt ändå har fått ha betydelse i mitt liv och tjänst. I andra fall har det handlat om ledare som jag haft en relation till och då smärtar det så klart ytterligare.
Fortsätt läsa ”Ensamma ledare faller”
Det är lättare att andas in om man också andas ut. Ett rum som är fullt med bråte behöver tömmas för att kunna fyllas med meningsfull inredning. På samma sätt behöver vi människor hela tiden bekänna våra synder (andas ut) för att kunna fyllas med Jesus liv och karaktärsdaning (andas in). Syndabekännelse är en helt avgörande andlig disciplin som var och en som vill följa Jesus behöver upptäcka.
I vissa kyrkor är detta ganska vanligt. Man tillämpar något man kallar bikt som går ut på att man ganska anonymt kan gå till en präst för att bekänna sina synder. Det finns något gott med detta, men det haltar. Dels skapar det ett ganska sjukt maktförhållande mellan prästerskapet och övriga, när NT faktiskt säger att alla troende är präster och inte behöver någon annan medlare än Jesus själv. Anonymiteten gör dessutom att man inte följer upp för att kunna hjälpa varandra att formas av Jesus – inandningen.
I andra kyrkor tillämpar man en mer allmän syndabekännelse som innebär att hela församlingen i kör bekänner att man har syndat innan man tar nattvarden. Även om man gör det tillsammans blir det en endast en inre, individualistisk handling, man sätter inte ord på specifika synder och man har ingen möjlighet att hjälpa varandra att följa Jesus.
Inom frikyrkan, som jag själv har mest erfarenhet av har man ofta helt tappat bort syndabekännelsen. I de fall man försöker återupptäcka den gör man det ofta enligt någon av de två modellerna ovan. Jag tror att det finns ett bättre alternativ.
Vad säger Bibeln om syndabekännelse?
Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. – 1 Joh 1:6-9
Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra, så att ni blir botade. – Jak 5:16a
Syndabekännelse handlar om att leva genomskinligt i gemenskapen av lärjungar och att bekänna våra synder för varandra. Det ger en helt annan dynamik när jag bekänner mina synder för någon som också bekänner sina synder för mig. Det hjälper oss att uppmuntra varandra med Guds nåd och förlåtelse och hjälpa varandra vidare i efterföljelsen av Jesus.
Sedan fem år tillbaka har jag alltid varit med i en lärjungagrupp där vi har bekänt våra synder för varandra varje vecka. Det är så jobbigt och det är så enormt befriande! Jag skulle önska att alla fick uppleva välsignelsen att vara med i en lärjungagrupp! Om du längtar efter detta behöver det inte vara svårare än att du letar upp någon med samma längtan och sätter igång!
Den här veckan bloggar jag både på min egen blogg och Pionjärbloggen där jag är veckans bloggare.
Nya Testamentet är sprängfyllt av begreppet ”varandra” när det talas om församlingen och hur efterföljare till Jesus ska fungera tillsammans. Det säger väldigt mycket om vad församlingen är tänkt att vara. Jag har plockat ihop några exempel:
Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar. Joh 13:34-35
Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning. Rom 12:10
Därför, mina bröder, när ni samlas för att äta, så vänta på varandra. 1 Kor 11:33
Men Gud har fogat samman kroppen och gett den oansenligare lemmen större heder, för att det inte skall uppstå splittring i kroppen, utan lemmarna ha samma omsorg om varandra. Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den. 1 Kor 12:24b-26
Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. Gal 6:2
Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek. Ef 4:2
Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden, så att ni talar till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger, och sjunger och spelar för Herren i era hjärtan. Ef 5:18-19
Underordna er varandra i Kristi fruktan. Ef 5:21
Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra. Kol 3:13
Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan. Kol 3:16b
Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör. 1 Thess 5:11
Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra. Heb 3:13
Låt oss ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig. Heb 10:24-25
Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra, så att ni blir botade. Jak 5:16a
Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder. Var gästfria mot varandra utan att klaga. Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. 1 Pet 4:8-10
Vad innebär det här konkret för vårt sätt att vara församling? Vad tänker du om att begrepp som undervisning, underordning, omsorg, förmaning, förbön och syndabekännelse kopplas till ”varandra”? Dela gärna med dig av dina funderingar.
Förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Jag tror att ordet förlåtelse är ett av de viktigaste orden om man vill förstå vad kristen tro handlar om. Att ta emot Guds förlåtelse genom Jesus är det största och mest avgörande en människa kan vara med om.
Bibeln uppmanar oss att bekänna våra synder inför Gud och inför varandra. Många tycker att det är mycket lättare att bekänna sin synd inför Gud än inför en annan människa. Varför det är så kan man fundera över. Det finns en oerhörd kraft att inte bara bekänna inför Gud utan också inför en broder eller syster i tron. Ingenstans i Bibeln uppmanas vi att bekänna våra synder inför speciella präster eller pastor. Varandra är nyckelordet när det talas om bekännelse. Enligt Nya Testamentet är alla troende präster. Personligen har jag de senaste åren alltid varit med i vad vi kallar för ”lärjungagrupp” där jag varje vecka träffar en eller två andra bröder för att uppmuntra varandra att följa Jesus och bekänna våra synder för varandra. Det är helt ovärderligt!
Det är oerhört gott att varje dag, när man ber, rannsaka sitt eget liv och be Gud om förlåtelse för det som inte är rätt ställt. Gud har själv lovat att när vi bekänner våra synder så kommer han att ”rena från synd och befria från orättfärdighet”. Bekännelsen ger mig också en ödmjukhet inför Gud och inför livet och hjälper mig att omvända mig på område efter område för att bli allt mer lik Jesus.
När vi talar om förlåtelse talar vi oftast om att be om förlåtelse men Jesus talade betydligt oftare om att förlåta. Det är många gånger mycket svårare men helt avgörande för en människas relation till Gud. Jesus går så långt så att han efter bönen tillägger:
Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser. (Matt 6:14-15)
En god vana är att varje dag be att Gud visar om det är någon som du behöver förlåta. Det är den enkla delen. Jag försäkrar dig om att det kommer att dyka upp personer i dina tankar! Tala därefter ut orden: ”Jag förlåter …” Du har ingenting att förlora! Att inte förlåta en person som har gjort dig illa kommer mer än någon annan att drabba dig själv. När du och jag väljer att förlåta andra människor, även om de inte är värda det, får vi ta emot förlåtelsens underbara frihet!
Herre visa vad i mitt liv jag behöver omvända mig från och hjälp mig att alltid förlåta andra människor.
***
Läs fler inlägg i serien om Herrens bön.