Debattartikel om församlingsplantering

Idag har jag en debattartikel i Dagen om församlingsplantering. Jag är övertygad om att församlingsrörelsen i Sverige behöver en kursändring för att spridandet av de goda nyheterna ska börja ta fart. Sverige är ett missionsland. Det handlar inte om samfundens eller församlingarnas överlevnad. Det handlar om att de absolut flesta människor i Sverige har ett desperat behov av att få höra evangeliet och få en möjlighet att börja följa Jesus. Vad skulle en kursändring innebära? Några exempel. Vi behöver hitta tillbaka till vårt rörelse-DNA, hitta enklare, mer reproduceringsbara former och mobilisera, träna och sända alla troende att dela evangeliet och göra lärjungar långt utanför kyrkans väggar. Uppdraget från Jesus är att göra lärjungar, han har själv lovat att bygga sin församling.

Här kan du läsa hela debattartikeln på dagen.se.

Du kan också läsa hela texten nedan. Hjälp gärna till att sprida debattartikeln genom att dela länken till dagens hemsida eller till det här blogginlägget.


Kyrklig kursändring behövs

Allt fler har börjat inse behovet av mission och församlingsplantering för att missionsfältet som ibland kallas Sverige ska få genomsyras av de goda nyheterna om Jesus. Än så länge går det dock alldeles för långsamt. I frikyrkosverige läggs det fortfarande ner många fler församlingar än vad som planteras. Även om det finns ljusglimtar går arbetet fortfarande så långsamt att det totalt sett inte ens går att bevara status quo.

Det kommer inte att räcka att bara starta fler, något modernare, kyrkor av den typ som redan finns. För de som stämmer in i visionen om en “dynamisk rörelse av missionella församlingar som utbreder Guds rike”, som EFK för inte så länge sedan antog, räcker det inte med någonting mindre än en kursändring. Om samfunden menar allvar med sina målsättningar om X antal nyplanterade församlingar och om existerande församlingar och troende på olika platser vill ta sitt ansvar att utföra uppdraget från Jesus – då har vi inget annat val.

Urkyrkan fungerade som en spretig och brokig rörelse. Det fanns inga högkvarter, inga policydokument och inga välformulerade strategier. Däremot fanns det en visshet om Andens närvaro i varje lärjunge och att det innebar både ett uppdrag och ett mandat att sprida de goda nyheterna om Jesus vidare. Institutionaliseringen av kyrkan började smygande och tidigt och fullbordades under 300-talet. Med professionellt prästerskap, pengaslukande kyrkobyggen, sammansmältning med statsmakten och en tungrodd organisation blev församlingen något helt annat än vad den var från början. Jag föreslår inte att alla befintliga strukturer ska skrotas men det finns i våra dagar stora fördelar med att återfinna församlingens rörelse-DNA. Missionsuppdraget kommer inte att slutföras om vi förlitar oss på tungrodda organisationer eller att uppdraget ska utföras av professionella präster och pastorer. Framtidens väg handlar om enkelhet, decentralisering och att mobilisera och träna alla som vill följa Jesus att fungera som bemyndigade ambassadörer för Guds rike. Med enklare former för nya församlingar finns potential att mobilisera många gånger fler pionjärer och församlingsplanterare än någonsin tidigare.

När Jesus gav sina lärjungar missionsuppdraget var uppmaningen oerhört tydlig: GÅ UT! Trots det ägnar många församlingar nästan all sin energi på kom-till-oss-verksamheter. Jesus beskriver Guds rike som en surdeg som genomsyrar hela degen, inte ett svart hål som sväljer allt i sin väg. Tänk om man skulle sluta mäta resultat i hur många som kommer och istället fundera över hur många som går ut! Tänk om uppdraget att göra lärjungar framförallt inte utfördes genom att samla människor i olika verksamheter utan genom att sända ut folk att möta människor i sin omgivning och där sprida Guds kärlek, dela evangeliet och göra lärjungar. Faktum är att Jesus aldrig gav sina lärjungar uppdraget att plantera församlingar. Uppdraget är att göra lärjungar. Jesus har lovat att själv bygga sin församling. Tänk om alla församlingar, oavsett storlek och form, skulle träna och sända sina medlemmar att göra lärjungar och låta nya församlingar uppstå när människor börjar följa Jesus! Då är jag övertygad om varenda målsättning om församlingsplantering kan nås flera gånger om.

Ett av de största hindren för att få se en rörelse av missionella församlingar är överfokuseringen på församlingstillväxt. I förlängningen gör den församlingen till ett företag, uppdraget förvanskas till arbetet att utöka sina marknadsandelar, församlingens verksamhet blir en produkt och människor potentiella kunder. Det är inget fel att en församling växer i antal men det är inte det i sig som är församlingens syfte. Om missionsuppdraget ska bli slutfört i vår tid räcker det inte att fortsätta addera till existerande strukturer. Det är dags för en kursändring. Istället för att försöka få fler medlemmar: Gör lärjungar som Jesus och sänd ut dem! Istället för att rekrytera kompetenta medarbetare: träna ledare och sänd villigt iväg dem för pionjärarbete i nya områden! Istället för att bygga nya lokaler när församlingen blivit för stor: Sänd ut! Multipliceras! Plantera nytt!

Uppdraget från Jesus att gå ut och göra lärjungar kan inte längre bara vara en av punkterna på programmet. Församlingen är uppdragets folk. Församlingen har inte ett uppdrag. Uppdraget har en församling.

Rickard Cruz

2 svar på ”Debattartikel om församlingsplantering”

Lämna ett svar