Bläckfisk eller sjöstjärna?

I Nya Testamentet beskrivs församlingen som en decentraliserad rörelse. Det innebar att det inte fanns något högkvarter, att varje församling – oavsett storlek – var självbärande och att varje lärjunge var en bärare av Guds rike genom den helige Ande.

En väldigt bra bild att illustrera skillnaden mellan en centraliserad institution och en decentraliserad rörelse är bläckfisken och sjöstjärnan. Bläckfisken är en på många sätt fantastisk varelse. Om den blir skadad och exempelvis förlorar en av sina armar kan den förlorade kroppsdelen ofta växa ut. Dock har den ett centralt nervsystem. Det innebär att om den förlorar sitt huvud så dör den. Sjöstjärnor fungerar väldigt annorlunda. En sjöstjärna har inget centralt nervsystem (hjärna). Istället har den ett decentraliserat nervsystem som finns i varje del av sjöstjärnan. Om ett ben skärs av från en sjöstjärna växer inte bara benet ut igen, det avskurna benet börjar växa till en ny sjöstjärna!

Fortsätt läsa ”Bläckfisk eller sjöstjärna?”

Apostlarnas träning

I Apostlagärningarna 2:42 omtalas fyra delar av fundamentet i den första församlingen.

De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna.

Den första av dessa är apostlarnas undervisning eller apostlarnas lära som det står i vissa översättningar. När vi hör orden undervisning eller lära associerar vi ofta med överföringen av teoretisk kunskap. Vi tänker på klassrum, faktaböcker och intellektuella övningar. I Bibelns begreppsvärld är undervisning och lära något helt annat och handlar mycket mer om att lära sig att göra.

Fortsätt läsa ”Apostlarnas träning”

Den fria kyrkan

En bekant till mig, Holger Klinteneberg, har skrivit en mycket intressant bok med titeln ”Den fria kyrkan”. Boken handlar inte, som man skulle kunna tro, specifikt om ”frikyrkan” utan är en generell jämförelse av två helt olika sätt att fungera som kyrka som löper genom historien. Holger kallar dessa två för folkkyrkan och den fria kyrkan. Han skriver själv att jämförelsen är väldigt generaliserande. Det finns ingen församling som helt motsvarar en av de två även om det finns tydliga historiska exempel som drar åt det ena eller andra hållet. Holger nämner bland annat den tidiga kyrkan, anabaptisterna och husförsamlingsrörelsen som exempel som generellt drar åt det han kallar för den fria kyrkan. Folkkyrkan betecknar den mer institutionella kyrkan som ofta fungerat som statskyrka i olika länder. Holger målar upp skillnaderna mellan folkkyrkan och den fria kyrkan på följande sätt:

Folkkyrkan Den fria kyrkan
Kyrkan som man ”går till” Kyrkan som man ”är”
Verksamhetsbaserad Livsstilsbaserad
Ovanifrån och storskalig Underifrån och småskalig
Adderande och centraliserad Multiplicerande och decentraliserad
Lärjungar i kvantitet Lärjungar i kvalité
Organisation Gemenskap
Hierarki Allmänt prästadöme
Statisk Organisk
Ofelbar och robust Felbar och bräcklig
Betonar läran Betonar livet
Nationalistisk Gäst och främling
Med-kultur Mot-kultur
Sanktionerad Förföljd
Pauluslära Jesusrörelse

Fortsätt läsa ”Den fria kyrkan”

Definition av församling

Förra veckan träffade jag några vänner som arbetar pionjärt med församlingsgrundade i Sverige och ut över världen. Vi finns alla på olika sätt med i EFK och är ett ganska nybildat team som vill arbeta för att få se en rörelse av lärjungar som gör lärjungar och församlingar som multipliceras.

En av de frågor som kom upp när vi spenderade en heldag tillsammans är hur vi definierar ”församling”. Om visionen är en rörelse av församlingar kan det ju vara praktiskt att veta vad det är man siktar på. Givetvis kan det finnas en stor mångfald i olika typer av församlingar men samtidigt borde det finnas en kärna som inte går att förhandla bort. Jag föreslog följande formulering för att definiera vad en församling är.

Fortsätt läsa ”Definition av församling”

Livet som gudstjänst och sändande samlingar

Den senaste tiden har gudstjänsten i frikyrkan debatterats intensivt. På ena sidan (Dags att förnya den frikyrkliga gudstjänsten) finns de som är trötta på ytliga och sökarvänliga gudstjänster och som vill utmana frikyrkan att låta sig påverkas av den fasta liturgin i de äldre kyrkorna. På andra sidan (Liturgi är inte frikyrkans svar) finns de som tycker att gudstjänsten behöver ha en lättillgänglig och folklig karaktär som attraherar människor. Debattens wildcard är Micael Grenholm som utmanande skriver att Gudstjänstens plats är gatan. Jag sympatiserar helt klart mest med Grenholms text men skulle vilja lyfta fram ett perspektiv som helt gått förlorat i diskussionerna.

Jag anser att vi istället för att diskutera gudstjänstens utformning skulle behöva ta ett steg tillbaka och fundera över själva begreppet gudstjänst. Hur kommer det sig att det är så självklart för så många kristna att man ska träffas en gång i veckan vid en fixerad tid och att det man gör då heter gudstjänst? Jag hävdar att de flesta kristna använder begreppet gudstjänst på ett sätt som är helt främmande för Nya Testamentet.

Fortsätt läsa ”Livet som gudstjänst och sändande samlingar”