Varken hierarki eller demokrati

JesusClearsTemple3Efter min förra bloggpost fick jag kommentarer om att den bild av ledare som jag målar upp skulle vara ganska mesig och olik Jesus eller Paulus. Det går inte att missuppfatta mig mer. Tar man Jesus och Paulus som exempel så var de ofta extremt tydliga och utmanande. De var allt annat än mesiga. De attackerade status quo, de provocerade så det dammade om det och de var oerhört fokuserade på den uppgift och kallelse som de hade fått från Gud.

Det finns däremot ingenting av hierarkiskt ledarskap i något av detta. När Paulus skulle ta itu med problem i olika församlingar sa han aldrig: ”eftersom jag är er ledare och står över er så måste ni göra som jag säger”. Han hade ingen sådan position att tala utifrån. Han var alltid tvungen att vädja till (och ibland provocera) de troende att själva komma till insikt om sanningen och agera utifrån det.

Enligt Wikipedia betyder hierarki följande:

Hierarki (av grek. ‘Ιερός hieros, helig, och αρχή arche ”förste”, ”härska”) betecknar en organisationsform med utpräglat centralstyre, som ofta förekommer inom såväl militärstat, samhälle, kyrka som företag. … En hierarki brukar visualiseras genom en pyramid eller en triangel, som åskådliggör dels ordningen, dels mängden av personer i olika skikt av organisationen: det blir färre och färre mot toppen och fler mot basen. … Den som ligger över någon i en hierarki kan utfärda order till den/dem som ligger närmast under. I ett företag säges den som ligger under någon annan i en hierarki ”rapportera” till den som ligger närmast över denne i hierarkin.

Detta går tvärt emot det Jesus har uppmanat oss till. Han sa att ledare i världen härskar över människor men att så ska det inte vara bland oss. Han har kallat oss att vara tjänare. Han är den enda medlaren mellan oss och Gud. Vi behöver inga andra mellanhänder. Under NTs tid var församlingarna små, självstyrande, gemenskaper som möttes i hem, men stod i relation till andra församlingar lokalt och regionalt. De som var församlingsledare/äldste var en del av gemenskapen och stod inte över den. Hierarkiska strukturer existerade inte.

Den demokratiska formen av ledarskap, å andra sidan, som är vanlig i svenska frikyrkor genom föreningsmodellen, utgår hela tiden från att majoriteten alltid har rätt. Är det verkligen så? Det finns massvis av exempel, både genom historien och i Bibeln där majoriteten är helt ute och cyklar! I exempelvis församlingen i Galatien hade majoriteten fastnat i laggärningar som ett medel att få frälsning. Paulus skrev: ”Ni dåraktiga galater, vem har förhäxat er?”

Det församlingsliv och den typ av ledarskap som NT målar upp är betydligt mer dynamiskt än någon mänsklig organisationsform eller modell. Både den hierarkiska modellen och den demokratiska ligger långt ifrån det NT beskriver. Vågar vi låta Gud leda oss in i något helt annat? Vill vi?

Vill vi ha en rörelse där varje troende börjar ta ansvar att höra ifrån Gud, följa Jesus, fördjupa sig i Bibeln och slutar vara felaktigt beroende av ledare? Vill vi ha ledare som lämnar talarstolen, positionen, kontrollen, daltandet och kanske inkomsten, för att tjäna och leda genom exempel? Vill vi ha galna profeter, missförstådda apostlar som varken ber om lov eller om ursäkt för att göra det Gud har kallat dem till? Vill vi ha församlingar som ber och söker Guds vilja tills alla hör samma sak och kan säga ”vi och den helige Ande har beslutat”?

Jag längtar efter detta och tror att det är vägen framåt för Guds folk. Är du med?

Ett annat slags ledarskap

powerNär Jesus talar om ledarskap med sina lärjungar är det väldigt tydligt att han talar om något som är radikalt annorlunda mot hur det fungerar i världen. Frågan är om vi vågar ta Jesus på orden och låta det han säger forma hur vi tänker om ledarskap och hur vi praktiserar ledarskap. Det är tydligt i Nya Testamentet att hierarkier är otänkbara. Alla som tror på Jesus är tempel åt den helige Ande och i direktkontakt med Gud själv genom Jesus Kristus. Det finns ingen annan medlare mellan Gud och människor än Jesus. I den församling som NT beskriver finns inga piedestaler. Det finns bara en tron och den tillhör den Gud. Du kan alltid försöka dig på att sitta på Hans tron, men jag lovar dig att det kommer att göra ont när han sätter sig!

När Jesus talade med sina lärjungar om såna här saker sa han:

”Ni vet att folkens ledare uppträder som herrar över sina folk och att deras stormän använder sin makt över dem. Men så skall det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav. (Matt 20:25-27)

Jesus målar upp en radikalt annorlunda bild av ledarskap bland de som följer Jesus. Att leda genom att vara som den lägste – som slaven. Han menar att vi inte ska ta efter hur ledarskap fungerar i världen.

Hur kommer det sig att vi har hämtat nästan all inspiration, våra tillvägagångsätt, metoder och strukturer från antingen föreningslivet, företagsvärlden eller hierarkiska obibliska kyrkotraditioner? Vem vågar läsa vad Bibeln säger om ledarskap? Vem vågar ta Jesus på orden? Vem vågar vara annorlunda?

Myten om det kristna Sverige

Den senaste tiden har återigen den tröttsamma debatten om skolan ska få besöka kyrkan vid olika högtider och om de tillfällena ska få innehålla kristna inslag (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9) . Många kristna är väldigt upprörda över att samhällets olika delar blir alltmer sekulariserade och att staten och skolan inte längre lär ut kristen tradition och kultur.

flagga

Att Sverige skulle vara ett kristet land är en myt. Nationalstater kan inte vara kristna. Jesus har kallat människor att följa honom. Vissa menar att ”Sverige måste bli kristet igen”. Jag undrar vad de menar med det. Jag tror inte att de vet själva. Vilken punkt i historien är det man vill tillbaka till? Vill man tillbaka till den tiden då det inte var tillåtet att omfatta någon annan tro eller vara del av en annan kyrka än den svenska lutherska kyrkan? Vill man tillbaka till den tiden då det var förbjudet att träffas i hemmen för att be och läsa Bibeln? Vill man avskaffa religionsfriheten?

Jesus sa att hans rike inte är av den här världen. Hans rike är annorlunda. Hans rike använder aldrig tvång, makt eller vapen. Hans rike är ett rike av lärjungar och martyrer. Hans rike verkar från marginalerna men har kraft att förändra människors liv.

När religion och stat gör gemensam sak för att få makt över människor i ett samhälle så spelar det ingen roll hur kristet det kan låta. Det är en perversion av evangeliet. Om Guds församling ska bli det den är tänkt att vara så behöver släppa alla ambitioner att ”återta kontrollen” över samhället och istället överlåta sig till radikal efterföljelse av Jesus. Att kämpa för att skolungdomar ska få besöka kyrkobyggnader vid jul eller skolavslutning för att lyssna till ett urvattnat evangelium är helt fel väg. Det leder ändå bara till att generationer av människor får helt fel bild av vad kristen tro handlar om. Låt oss istället upptäcka tron på de goda nyheterna om Jesus och i ord och handling visa vem han är för människor i vår omgivning!

ps. Läsa gärna den här debattartikeln i Dagen skriven av Fredrik Wenell och David Willgren. ds.

Församling = varandra

Nya Testamentet är sprängfyllt av begreppet ”varandra” när det talas om församlingen och hur efterföljare till Jesus ska fungera tillsammans. Det säger väldigt mycket om vad församlingen är tänkt att vara. Jag har plockat ihop några exempel:

Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar. Joh 13:34-35

Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning. Rom 12:10

Därför, mina bröder, när ni samlas för att äta, så vänta på varandra1 Kor 11:33

Men Gud har fogat samman kroppen och gett den oansenligare lemmen större heder, för att det inte skall uppstå splittring i kroppen, utan lemmarna ha samma omsorg om varandra. Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den. 1 Kor 12:24b-26

Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. Gal 6:2

Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek. Ef 4:2

Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden, så att ni talar till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger, och sjunger och spelar för Herren i era hjärtan. Ef 5:18-19

Underordna er varandra i Kristi fruktan. Ef 5:21

Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandraKol 3:13

Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan. Kol 3:16b

Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör. 1 Thess 5:11

Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra. Heb 3:13

Låt oss ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig. Heb 10:24-25

Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra, så att ni blir botade. Jak 5:16a

Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder. Var gästfria mot varandra utan att klaga. Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. 1 Pet 4:8-10

Vad innebär det här konkret för vårt sätt att vara församling? Vad tänker du om att begrepp som undervisning, underordning, omsorg, förmaning, förbön och syndabekännelse kopplas till ”varandra”? Dela gärna med dig av dina funderingar.

Varför hade de första kristna inga kyrkobyggnader?

För ett par veckor sedan skrev Jonas Melin ett inlägg på sin blogg med rubriken Sex nackdelar med att ha en kyrka. Mycket bra och läsvärt! Det fick mig att fundera lite…

Det är ett historiskt faktum att det inte existerade några kyrkobyggnader under de första århundradena av församlingens historia. Ibland brukar det sägas att den första kyrkobyggnaden dateras till början av 200-talet, men det handlar om ett hem där man tog bort en vägg för att kunna rymma fler människor vid husförsamlingens sammankomster. Först på 300-talet när kristendomen blev statsreligion i romarriket började man bygga kyrkobyggnader. Ofta byggdes de på heliga mäns gravar, och fick namn efter dessa, i en magisk tro att relikerna skulle ha en andlig betydelse för kyrkobyggnaden. Var man hämtade inspirationen till de första kyrkobyggnaderna tänker jag inte gå in på men jag kan säga så mycket som att det inte var från Jesus, apostlarna eller Nya Testamentet!

Den tidiga rörelsen av lärjungar möttes nästan uteslutande i hem och ibland på redan befintliga mötesplatser i samhället. Man hade inga heliga kyrkobyggnader. Frågan är varför? En del menar att det skulle bero på den tidiga församlingens fattigdom och förföljelsen som omöjliggjorde byggandet av kyrkor. Det håller inte riktigt. Församlingen bestod både av fattiga och rika och även om de fick utstå förföljelse fanns det i olika regioner långa perioder utan förföljelse. Den kulturella pressen att uppföra någon form av heliga byggnader måste också ha varit stor. Judarna hade templet i Jerusalem och synagogor i princip varje stad. I romarriket kryllade det av hedniska tempel där man offrade till olika avgudar. Bland romarna ansågs man vara en ateist om man inte hade ett tempel med ett altare, vilket ibland ledde till att de kristna förföljdes för att man ansåg att de var ateister. Trots detta valde de kristna under de första århundradena att inte bygga kyrkobyggnader. Varför?

Steve och Marilyn Hill skriver så här i The Luke 10 Manual:

”The early saints did not build buildings by revelation and conviction. They believed in the priesthood of all believers and thus they neither supported nor sanctioned a special priestly class. They believed that the Kingdom of God hade come and embraced all of life. Therefore they did not believe in special holy places. The whole earth is the Lord´s! Jesus died to sanctify all of life and all of human activity to God. They met in homes to demonstrate their belief that their bodies were the temple of the Holy Spirit and that God does not dwell in temples made with hans but rather in a living temple made up of living stones.”

Jag tror att det var precis därför. Vad tänker du?