Mission börjar med bön

När de tjänade Herren och fastade sade den helige Ande: ”Avskilj Barnabas och Saulus åt mig för den uppgift som jag har kallat dem till.” Då fastade de och bad och lade händerna på dem och skickade sedan ut dem. (Apg 13:2-3)

I NT är bön och fasta helt oskiljbart från missionsuppdraget. I Apostlagärningarna 13 bad och fastade fem profeter och lärare i Antiokia vilket blev början på en av historiens mest betydelsefulla missionsresor. I den här berättelsen, som i hela Apostlagärningarna är det så tydligt att det är den helige Ande som är den stora initiativtagaren i missionsuppdraget. Det är hela tiden den helige Ande som leder berättelsen vidare till. Man får dock inte missa den tydliga kopplingen mellan den helige Andes verk och bön.

Det var den helige Ande som föll på pingstdagen och gav lärjungarna kraft att vara vittnen i Jerusalem, Judeen, Samarien och till jordens yttersta gräns (Apg 1:8). Det skedde efter att de hade spenderat tid i bön – enigt och uthålligt (Apg 1:14).

När förföljelsen ökade i kaptiel 4 samlades man för att tillsammans ropa till Gud (Apg 4:24). Resultatet blev att marken skakade, alla uppfylldes av den helige Ande och gick frimodigt ut och delade evangeliet.

I kapitel 10 berättas det att Petrus i väntan på att maten ska bli klar är i bön uppe på ett tak. Han får se en syn och den helige Ande säger till honom att följa med männen som står vid hans dörr för att besöka Kornelius och predika evangeliet för hans hushåll. När Petrus fortfarande talar faller den helige Ande över de som lyssnar och de börjar tala i tungor och prisa Gud. På den helige Andes initiativ har evangeliet fått sprida sig från judar till hedningar.

Detta är några exempel på hur bön, och ibland fasta, hänger samman med den helige Andes initiativ i missionsuppdraget. Vi kan även se detta i Jesus egen tjänst som inleds med en 40-dagars period i öknen i bön och fasta. Det står att det var den helige Ande som ledde Jesus ut i öknen (Luk 4:1) men att han återvände från öknen i den helige Andes kraft (Luk 4:14). Det var efter detta som Jesus började förkunna och demonstrera Guds rike och kalla människor att följa honom.

Vilken typ av missionella böner uppmanar Bibeln oss att be? Några exempel:

  • Sök din stads bästa och be för den (Jer 29:7).
  • Be att Guds rike ska få komma och att hans vilja ska få ske överallt på jorden (Matt 6:10).
  • Be till skördens Herre att han sänder arbetare till sin skörd (Luk 10:2).
  • Be om den helige Ande (Luk 11:13).
  • Be om Guds hjälp att frimodigt dela evangeliet och att Gud ska låta under och tecken ske (Apg 4:29-30).
  • Be för alla människor eftersom Jesus har dött för alla människor och Gud vill att alla människor ska bli räddade (1 Tim 2:1-6).

Nya missionella initiativ börjar inte med att läsa den senaste boken om missionella församlingar eller att gå en kurs om hur man evangeliserar eller gör lärjungar. Det börjar med bön. Det börjar med tid inför Guds ansikte. Det börjar med att den helige Ande får tala, leda och sända.

Personligen är jag långt ifrån en expert på bön. Jag har otroligt mycket att lära mig och längtar efter att få upptäcka mer. Samtidigt när jag ser tillbaka på de gångna åren kan jag se hur tider av bön och fasta har varit helt avgörande för nya missionella steg. Det var efter en period av bön och fasta som jag och Jessica upplevde Guds tilltal att flytta till Helsingborg. Det var efter en period av bön och fasta som vi, tillsammans med våra vänner, startade den första husförsamlingen på Högaborg i Helsingborg. Liknande perioder har varit helt avgörande för avknoppningar, utsändningar, initiativ i nya stadsdelar osv. Det finns många områden där jag och vi brister. Bönen är uttrycket för vårt totala beroende av Gud för att utföra hans verk.

Sverige är i behov av massor av nya missionella initiativ för att evangeliet ska få nå fram till varje plats, varje folkgrupp och varje subkultur. Det måste börja i bön. Jag drömmer om en växande rörelse av missionella bedjare. Individer och grupper av människor som enigt och uthålligt ber att Guds rike ska få komma i sin omgivning och omvärld. Det kan ske i ensamhet, tillsammans med andra eller ute på promenad. Vi kan be för de platser där vi bor, vi kan be för områden med särskilda behov eller grupper av människor som Gud leder oss att be för. Samtidigt behöver vi göra oss redo, när vi ber den här typen av böner, att Gud kommer att göra oss till en del av bönesvaret.

Vill du vara med?


Kommentera

%d bloggare gillar detta: