Lärjungaskap och församlingsliv i coronatider

Vi lever i en tid och en tillvaro som de flesta av oss aldrig har varit med om. Oron är stor för vilka effekter spridningen av det nya coronaviruset kommer att få på både människors liv och hälsa, ekonomi och samhället som helhet. Mycket tyder på att den här krisen kan förändra samhället i grunden. De som vill följa Jesus tror jag behöver ställa sig själva frågan. Vad gör Gud i den här tiden? Vad vill Gud göra bland sitt folk och i den här världen? Mitt i all oro, rädsla och osäker är jag helt övertygad om att Gud har en plan. Vår uppgift är inte i första hand att ta oss igenom och överleva utan att förstå Guds vilja och låta våra liv formas utifrån hans plan.

I det här korta blogginlägget skulle jag vilja dela med mig av tre saker som jag har upplevt att Gud vill göra i den här tiden.

1. Bön

Jag tror att det här är en tid för fördjupad och intensifierad bön. En frestelse som många människor ställs inför är att låta mobilmissbruket skena. I ett videoklipp som jag spelade in nyligen skickade jag utmaningen att låta mobilen vara avstängd när dagen börjar och istället inleda dagen med att läsa Bibeln och ägna tid i bön. Guds plan är inte att hans barn ska fylla sig med rädsla och oro genom ständiga nyhetsrapporteringar och statusuppdateringar. Det är självklart viktigt att hålla sig uppdaterad, men visst kan det gå till överdrift?

Guds plan är att leda sina barn nära hans hjärta. Tänk om vi skulle låta den här tiden bli en tid då vi upptäcker bönen på ett helt nytt sätt och får upp ögonen för vilket hopp han har kallat oss till och hur rikt och härligt hans arv är bland oss som tror. Det är i gemenskapen med honom som våra behov blir mättade och vi får kraft för vardagens utmaningar. Han vill låta sin frid regera i våra hjärtan trots att det är oroligt i världen. Det vi behöver göra är att aktivt välja att spendera tid i gemenskap med Gud i tron på att bön, på ett mäktigt sätt, gör skillnad för oss, för vår omgivning och för vår omvärld.

2. Organiskt församlingsliv

Jag tror att det här är en tid för församlingen att återupptäcka sitt organiska DNA. Varje dag går olika länder ut med olika direktiv som begränsar större sammankomster. Sverige har fortfarande, i skrivande stund, varit restriktiva. Ingen vet om begränsningarna kommer att bli snävare även här och ingen vet hur länge allt detta kommer att pågå. Vissa församlingar valde under den gångna helgen att genomföra sina gudstjänster utan ”publik”, enligt egen utsaga. Att man använder det ordet illustrerar på ett oerhört tydligt sätt hur långt ifrån den nytestamentliga visionen många moderna församlingar har kommit. En konsert har en publik, en fotbollsmatch kan ha en publik, en teaterföreställning har en publik. En församling är tänkt att vara något helt annat.

I NT är församlingen inget man kan gå till (som i att gå i kyrkan). Församlingen är gemenskapen av de troende som tillsammans utgör Guds familj med ett uppdrag i den här världen. I NTs beskrivningar av församlingen är det inte ett litet fåtal som producerar ett program för en publik. Istället uppmanas alla att ha något att ge. Och då handlar det inte om klichéer som att bidra genom sin närvaro, nej det handlar om att alla förväntas vara med och dela något. Tänk om dessa tider kunde få bli ett tillfälle då människor som har en tro på Jesus inser att Gud inte har tänkt att vi ska vara passiva mottagare eller konsumenter av en religiös produkt. Som lärjungar till Jesus, fyllda av den helige Ande har vi alla något att ge och är kallade att göra det. Tänk om det här kunde få bli en tid då vi upptäcker att församlingen inte är det minsta beroende av kyrkobyggnader och stora sammankomster. I mindre gemenskaper kan vi läsa Bibeln tillsammans, träna varandra i lärjungaskap, be, tillbe Gud och fylla behov i vår omgivning. Jesus har själv sagt att där två eller tre är samlade i hans namn där är han mitt ibland dem.

3. Utgivande kärlek och medmänsklighet

Jag tror att det här är en tid då församlingen i ord och i handling behöver förmedla tro, hopp och kärlek till sin omgivning och omvärld. Situationer av kris kan locka fram både det bästa och det sämsta hos oss. Vissa människor sluter sig, börjar tänka egoistiskt och till slut handlar hela tillvaron om att ta hand om sig själv (och möjligtvis de närmaste) och skita i alla andra. Hos andra människor väcks medlidande och en ökad vilja att hjälpa sina medmänniskor. För de som följer Jesus finns det egentligen inga alternativ. Jesus är medmänsklighet och kärlek personifierad. Han kallar oss att fylla behov, att gå en mil till att ge till de som behöver och så vidare. Med andra ord raka motsatsen till att hamstra för att klara sig själv.

Min bön och förhoppning är att det här ska bli en tid då han får väcka vår medmänsklighet på nya sätt. Hans medmänsklighet är utgivande, självuppoffrande, väljer att inte vara dömande och gör inte skillnad på människor. Jesus uppenbarar en Gud som är god mot alla människor, som låter det regna över onda och goda, och låter det bli ett exempel för oss att följa. Vi är kallade att visa godhet mot gamla och unga, nysvenskar, gammelsvenskar och osvenskar, mot goda och onda, mot tacksamma och otacksamma. Vi är kallade att visa godhet för att Gud är god och för att han har skapat alla människor till sin avbild.

Ingen vet vad framtiden bär med sig. Det vi kan lita på är att Gud är en god Gud som har omsorg om människor. Han har en plan och han vill leda oss i sin vilja! Låt det här bli en tid för att fördjupa relationen till Gud, upptäcka organiskt och vardagligt församlingsliv och fördjupa lärjungaskapet genom tjänst och kärlek för våra medmänniskor.

Nåd och frid!

Ett svar på ”Lärjungaskap och församlingsliv i coronatider”

Lämna ett svar