Får barn ta nattvard?

Många har diskuterat frågan om vilka som får delta i Herrens måltid och specifikt om barn får ta emot nattvarden. Ganska nyligen var det någon som i en insändare i tidningen Dagen utgick från Första Korintierbrevet 11:29 ”Ty den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig.” och varnade barn för att delta i  Herrens måltid.

Personligen anser jag att 1 Kor 11 är en av många feltolkad bibeltext, vilket beror på att vi försöker trycka in bibeltexten i hur de flesta kyrkor firar Herrens måltid idag. Läs igenom 1 Kor 11:17-34 några gånger och fundera över vad det verkligen står där.

Några saker som kan vara värda att tänka på:

  • När Jesus instiftade ”måltiden” skapade han inte en ny religiös ritual. I varje judiskt hem, vid den tiden, var bröd och vin en naturlig del av den gemensamma måltiden. Man började med att bryta brödet och delade bägaren när man ätit färdigt. (Lägg märke till 11:25 – ”bägaren efter måltiden”). Jesus tog det absolut mest vardagliga i deras kultur och gjorde det till något där han ville vara närvarande och där man skulle påminna varandra om det han gjort.
  • I Korint möttes församlingen i olika hem i husförsamlingar. När församlingarna möttes verkar det som om man hade en slags knytkalas där man tog med vad man hade vilket blev en gemensam måltid. Hela måltiden var Herrens måltid och brödet och vinet var en del av denna måltid – inte separat.
  • Problemet i Korint var att de rika behöll sin mat för sig själva och åt sig proppmätta och berusade medan de fattiga satt hungriga. På det sättet syndade de mot Herrens kropp = församlingen. Att urskilja Herrens kropp som det står om i vers 29 handlade inte om vara tillräckligt kunnig, tillräckligt helig, tillräckligt döpt eller tillräckligt gammal. Det handlade om att inte blunda för andra människors behov i församlingen medan man själv roffade åt sig. Begreppen ”brödet – Herrens kropp – församlingen” hänger intimt samman i Första Korintierbrevet.
  • I vers 30 talar Paulus om att det är därför så många är sjuka och till och med dött. Skulle det kunnat bero på att de som var fattiga i gemenskapen inte fick sina behov fyllda och led av näringsbrist? Ja, troligen.
  • Att mena att Gud vill att barn ska sitta hungriga och titta på medan de andra äter sig mätta på Herrens måltid går fullständigt stick i stäv med vad texten säger.

Herrens måltid kan få vara en fantastisk kärleksmåltid där Jesus är närvarande, där människor blir mätta, där alla som vill upptäcka Jesus är välkomna, där vardagslivet delas, där man skrattar och gråter, skämtar och leker, lovsjunger och ber. I Apostlagärningarna står det att de första troende bröt brödet i hemmen i jublande innerlig glädje! Varför har vi så många gånger hamnat så långt från detta? Du kan fira Herrens måltid i ditt hem! Det behövs ingen kyrkobyggnad, det behövs inga speciella präster och pastorer! Alla som vill får vara med! Ät, var glad och fira Jesus!

Edit 2013-0-18: Läs mer om olika syn på Herrens måltid i Dagen här och här.

12 svar på “Får barn ta nattvard?”

  1. ”•I Korint möttes församlingen i olika hem i husförsamlingar. När församlingarna möttes verkar det som om man hade en slags knytkalas där man tog med vad man hade vilket blev en gemensam måltid. Hela måltiden var Herrens måltid och brödet och vinet var en del av denna måltid – inte separat.”

    SOm jag skrev i reaktion på ditt andra inlägg är det lite mer komplicerat än att säga att det bara handlade om en vanlig måltid…. Om jag förstår dig rätt så skulle varenda gemensamma måltid som kristna vara detsamma som att fira Herrens måltid, men då tror jag vi kommit bort helt och hållet från historiens rötter. Det känns lite tråkigt faktiskt. Allt för många kastar bort barnet när de gör sig av med badvattnet. Det handlar självklart inte om ritualism, det ska ju vara levande, fräscht, organiskt när vi träffas som del av Kristi kropp….
    Kan rekommendera att läsa en intressant bok på detta område: http://shop.textalk.se/se/article.php?id=7969&art=12413582

    Det är så klart lätt att uppfatta andras tankar som missförstånd, men det är ju lite tveksamt som du väl ändå borde kunna inse. Det är skriften som avgör vad som är missförstånd och dessutom handlar allt dessutom om hur vi tolkar och hur mycket kunskap vi har i Skriften. Därför behövs här en ödmjuk hållning. Vi kan dela vår privata förståelse och fundera vidare…
    När jag läser ”Var och en skall pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren.” så anser jag själv att barn inte kan pröva sig själva ännu. De kan äta vanlig mat så att de inte behöver gå hungriga. Om man dessutom gör det precis innan som jag anser kommer mycket närmare dåtidens verklighet än alla de konstigheter man hittat på i traditionella kyrkor så är det heller inget problem. Självklart startar man inte Herrens måltid förran man ätit sig mätt inklusive barnen på vanlig mat. Vi behöver ju urskilja Herrens måltid från vanlig mat! Sen kan man variera i sina tankar på den här punkten så klart. Där får nog föräldrarna bestämma hur de väljer för just sina barn….

    1. Hej Theodor!
      En del av det du skriver har jag gett svar på här:
      http://rickardcruz.se/2013/03/25/vanliga-missuppfattningar-om-herrens-maltid/#comment-182

      Frågan är vem som ska avgöra vilka som är mogna nog att pröva sig själv? Är det en viss ålder som är gränsen? Kan en förståndshandikappat delta i måltiden? Jag tror inte att det handlar om koncentrationsförmåga, ålder, IQ eller trosnivå. Jag tror det handlar om liv och hjärtan som är öppna för Jesus. De senaste gångerna som vi firat Herrens måltid har vår fyraåriga dotter spontant tackat Jesus för att han dog och uppstod för oss. Jag tycker att det är självklart att hon kan delta i Herrens måltid om hon vill det.

      I den mycket spännande boken som du länkar till skriver Tony Larsson så här på sidan 168:

      ”Specifikt tycks osämja ha varit den främsta synden som skulle undvikas inför den heliga måltiden. Paulus skriver att ”Var och en skall pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren” (1 Kor 11:28) och nämner en dom över den som ”äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp” (v29) – i det nytestamentliga sammanhanget syftar ”Herrens kropp” (i grundtexten endast ”kroppen”, to soma) troligen inte på den senare kyrkohistoriens vördnad för nattvardselementen, utan snarare på att erkänna församlingen som Kristi kropp och därmed helig och skyddsvärd mot splittring (jfr 1 Kor 1:13, 10:16-17, 12:27-27). Ursprunget till detta krav att undvika osämja är troligen Jesu undervisning om att prioritera försoning med medmänniskan över religiös tillbedjan vid altaret (Matt 5:23-25).”

  2. Tack Rickard för dina synpunkter, jag delar det mesta du skrev. Detta med att ”urskilja Kristi kropp” var en bra iaktagelse som för många varit oförståeligt.

    Just att det är en riktig måltid är något som fler borde få upp ögonen för. Jag kommer ihåg för många år sedan innan jag hade någon kunskap om judiskt liv, påpekade att det står ju ”efter måltiden”. Kan vi inte ha åtminstone en riktig brödkaka och dela på, så blir det i alla fall något som liknar en måltid. En fingerborg juice och en flisa bröd är ingen måltid.

    Den första gången som ”kvällsmaten” (nattvarden) introducerades var under en påskmåltid och den judiska traditionen genom rabbi Hillel hade redan skapat de fyra bägarna vin som dricks under olika namn. En judiska måltid inleds alltid med vin och påskmåltiden (sedermåltiden) inleds med två bägare vin. Efter måltiden dricker man den tredje som inom judendomen heter ”försoningens bägare”. Jesus tog alltså ”efter måltiden” försoningens bägare som judisk tradition redan namngett och gjorde den till minne av hans död. Han sade: Var gång ni dricker av den bägaren förkunnar ni min död tills jag kommer. ”Den bägaren” dricks bara en gång per år, menar då Jesus att ”nattvard” bara skall firas en gång per år? Att han menade att man skulle dricka den (och äta det osyrade brödet) varje påskmåltid är självklart, men vi ser sedan att apostlarna lyfte ut ”det brödet” och ”den bägaren” och satte in dem i en måltidens gudstjänst (Tony Larsson) och gjorde det även skilt från påskmåltiden.

    Varför gör inte kristna det som Jesus befallde dem, att äta påskmåltid (i den omfattning det går att göra idag) på den dag då Herren befallt den 14 nisan? Istället har man skapat ett rituellt ”sakrament” som i sig anses ge syndernas förlåtelse. Min svar är att det har med den utveckling som följde under de första århundradena då man avlägsnade sig från judendomen och skapade den kristna religionen som sågs som motsatsen till judisk tro. Men det är ett oerhört komplicerat område som jag inte kan ta upp här.
    Guds välsignelse till er alla!
    SÅ Gerdvall

    Ps/ Theodor, kul att du skriver här.

    1. Hej SÅ! Kul att du hittat in på bloggen!
      Jag håller med dig om att det finns oerhört mycket att lära om församlingens judiska rötter. Mycket av det som präglar församlingarna i västvärlden idag kommer snarare från grekisk filosofi. Däremot tror jag att när evangeliet planteras och inkarneras i en ny kultur kan det se annorlunda ut än i en annan kultur. De judiska rötterna hjälper oss att förstå många viktiga principer som vi behöver hitta vägar för att tillämpa. Däremot tror jag inte att jag som inte är jude behöver försöka imitera formerna för det judiska livet.

      Jag tror inte att den negativa utvecklingen främst berodde på att man lämnade judendomen. Jag tror att den berodde på en mängd olika saker. Det som i början var en rörelse av lärjungar till Jesus blev sakta en institutionaliserad religion bland annat genom prästerskapet som växte fram och uppförandet av kyrkobyggnader från 300-talet och framåt. Att kristendomen sedan blev statsreligion gjorde ju inte saken bättre.

  3. Rickard Cruz: ”Däremot tror jag att när evangeliet planteras och inkarneras i en ny kultur kan det se annorlunda ut än i en annan kultur. De judiska rötterna hjälper oss att förstå många viktiga principer som vi behöver hitta vägar för att tillämpa. Däremot tror jag inte att jag som inte är jude behöver försöka imitera formerna för det judiska livet.”

    – Till viss del stämmer det. Man skall inte göra det svårt genom att bygga upp hinder för evangeliet genom att införa en främmande kultur. Det var väl det som gjordes genom den klassiska missionen tidigare, men ändå med ganska gott resultat?
    Men det finns en uppenbarad kultur från himlen som är ren från avgudadyrkan. Det som gjordes genom kyrkans fäder var att kristna en del av den hedniska kulturen och på så sätt kristna hela Romarriket med åtföljande avfall från apostlarnas lära. Klassisk kristendom är påverkad både av hellenism och hedendom till viss del, men Gud har ändå verkat och förmedlat det eviga livet genom sin Son under alla tider.
    Det finns alltid det som är besmittat av ondska och hedendom, detta bör rensas ut och ersättas med det som är bibliskt/judiskt. Det finns i kristendomen en nedärvd rädsla för det som är ”judiskt” som har att göra med historisk antijudiskhet från kyrkan då man profilerade sig bort från judendom.

    Det är inte tillåtet enligt bibeln att starta en ny religion skild från den uppenbarelse som Gud gett Mose och profeterna. Den uppenbarelse som gavs dem inkluderar tron på Jeshua. ”Hade ni trott Mose så skulle ni tro på mig”, sa Jeshua. Vår tro måste befinna sig inom ramen för judisk/biblisk tro, men det betyder inte att vi måste leva som judar, men frälsningen kommer från judarna och det är där vi kan hämta förebilderna.
    Paulus förkunnade inte kristendom (i dagens mening) utan en universiell judendom för hedningarna som var anpassad för dem utan att omskära sig och hålla Mose lag. Torán gavs inte till något annat folk än till Israels folk och den gäller alltfort i sin helhet (Matt 5:17-19), men den är tillämplig bara till viss del för oss ickejudar. Det finns strömningar inom s k Hebrew Root movement som menar att samma lag gäller för både jude och ickejude, men det arbete jag står i stöder inte denna åsikt. Varken judendom eller apostlarna har förkunnat något sådant.
    Men jag tror vi skulle må gott av att bli lite mer judiska i vår tro och praktik. Att efterlikana vår Mästare kan väl inte vara helt fel. 🙂 Den s k nattvarden är ett exempel där vi behöver bli mer ”judiska”. Jag vill verkligen rekommendera Tony Larssons bok ”Gudstjänstens rötter”.

    1. Jag håller med dig om mycket av det du skriver. Jag tror att det finns en tydlig ”Gudsrikeskultur” som när evangeliet planteras kommer att bekräfta vissa goda saker och utmana vissa dåliga saker i en mänsklig kultur eller gruppering. Även i Jesus samtida judiska kultur fanns det vissa saker som han utmanade medan andra saker var en självklarhet för honom. Jag tror att vi skulle kunna lära oss väldigt mycket om vi fördjupade oss i våra judiska rötter, däremot blir det lite löjligt om man inte ska få säga Jesus eller Paulus utan måste säga Yeshua och Rabbi Shaul för att bevisa sin ståndpunkt.

      Det är tragiskt att kyrkan har skapat en kristendomskultur med många influenser från hedendom och mänskliga filosofier och kallar den kristen. Att man dessutom tar med sig denna kristendom i mission på olika platser är ett stort misslyckande.

      Jag läste ut Tony Larssons bok för ett tag sen. Mycket intressant!

  4. Man måste inte säga Jeshua eller rabbi Shaul, men historien har klätt den judiske Jeshua i hednakläder och skapat en bild av honom som inte riktigt stämmer med den kontext han levde i och vissa uppfattar att han heter Kristus i efternamn. 🙂 Kyrkans Kristus är samma person som Messias, men ändå inte. Kyrkans Kristus förväntas t ex inte samla Israels alla stammar till landet och upprätta riket åt Israel, inte inom de historiska kyrkorna i alla fall. Bibelns Messias kom till de förlorade fåren av Jakobs hus och det är det huset som han skall regera i evighet. Att vi ickejudar får del av allt detta är sant, men vi spelar inte huvudrollen i Guds frälsningsplan.

    Att kalla honom vid det namn som Maria hans mor använde (Maria hette förresten Mirjam) är att återge honom något av hans judiska identitet. Kritiken bör väl riktas mot de som kallar vår frälsare för något han inte hette. En mer korrekt titel på Shaul är ”rav”. Det betyder stor respekterad lärare, vilket han var. Man hör ibland okunniga predikanter som säger att Shaul fick heta Paulus efter dopet till Messias. Diasporajudar hade då som nu oftast ett hebreiskt och ett goj-namn, ett som var vanligt i det land man bodde i.

    Vi har nog mycket samsyn i många frågor. Tack för ditt trevliga bemötande.

  5. ”men det arbete jag står i stöder inte denna åsikt. Varken judendom eller apostlarna har förkunnat något sådant.” Delar mycket av dina åsikter. Vilket sammanhang står du i? Var träffar man er?

Kommentera