Vad är församling?

Det finns många uppfattningar om vad en församling/kyrka är. Vissa tänker på en byggnad, andra på de verksamheter man bedriver i byggnaden. Andra tänker på de organisationer och strukturer som uppehåller verksamheterna som man bedriver i byggnaden. Vad är då församling enligt Bibeln?

Det svenska ordet församling är en översättning av det grekiska ordet ekklesia och betyder ungefär; en utkallad gemenskap eller samling människor. Ordet ekklesia finns med 115 gånger i Nya Testamentet.

Det svenska ordet kyrka är en översättning av det grekiska ordet kuriakos och betyder ungefär ”tillhör herren”. Under det första århundradet användes ordet mest om avgudatempel. Ordet kuriakos finns 2 gånger i Nya Testamentet men syftar på helt andra saker. Ordet började användas om kristna kyrkor när man på 300-talet började uppföra kyrkobyggnader.

Under de första århundradena av församlingens historia fanns inte kyrkbyggnader. Församlingen består av levande stenar – den består av människor. När det talas om församlingen i Nya Testamentet syftas det på följande vid olika tillfällen:

  • Den universella församlingen som består av alla troende i alla tider (ex: Ef 1:22).
  • Församlingen i staden som består av alla troende som bor på en viss plats (ex: 1 Kor 1:1-2).
  • Församlingen som möts i ett hem som består av troende lärjungar till Jesus som överlåter sina liv till Jesus, varandra och sin omgivning och lever i en nära gemenskap (ex: 1 Kor 16:19).

Dessa är de enda ”nivåerna” av församlingsliv. Det finns inte en enda referens till kyrkobyggnader, inte ett ord nämnt om kyrkosamfund, inte ett exempel på lokala församlingar med olika namn som avgränsar sig till andra lokala församlingar. Församlingen är en gemenskap av lärjungar till Jesus där Gud uppenbarar sin närvaro.

dandelion

5 svar på “Vad är församling?”

  1. Hej Rickard,

    Vid första anblicken ter sig församlingslivet i kyrkan rätt avslappnat. Ofta är det riktig bra på alla vis; bemötande, lovsång, predikan och avslut med kaffe. Mycket kärlek. Men det som vid närmare eftertanke slår en, är hur mycket folk som är inblandade för att det ska fungera. Utan denna insats från tjänande mänskor vore behållningen ringa. Beundransvärd insats såklart och all heder åt dessa, men för mig ter det sig som vi någonstans på vägen riskerar att förlora kärnan såsom Gemenskap, Jesusfokus, lärjungaskap. Risken är att man bränner folk i den andra änden- den som världen inte fått tag på. Uttjänta mänskor som lämnar församlingslivet i trötthet.
    Vi behöver påminna oss om kärnan, det du nämner i ditt inlägg. Bort från aktiviteter och upptrissade behov av bekräftelse i sin proffsighet. Bort från allt ståhej och komplicerade uppvisningar. Bort från krav och tunga bördor, listor och åter listor. Vi behöver SIMPLE CHURCH. Den enda framkomliga vägen. Utan att prata prata för mycket om metoder så framstår Marias exempel som det bästa- att sitta vid Jesu fötter.

  2. Hej

    Jag håller med dig om det mesta som du skriver men jag tycker att det skulle vara intressant att höra dina tankar kring denna församlingssyn och din syn på ledarskap i församlingen. Jag tänker till exempel på Paulus första missionsresa där de planterade församlingar på platser som Antiokia i Pisidien, Ikonium och Lystra och verkar ha lämnat dessa ganska ostrukturerade, det mest troliga är ju även att församlingarna möttes i hem även om det faktiskt inte står. Efter ett tag däremot, Apg 14:21-23, reste ju Paulus och Barnabas tillbaka för att insätta äldste (i plural) i varje församling och därmed insätta någon form av ordning i församlingen i den staden. Det var ju ganska okomplicerat att prata om församlingen i den staden eftersom det definitivt inte fanns något sen tidigare där. Det du beskriver blir ganska självklart om man tänker på församling som något löst sammansatt av människor som träffas och följer Jesus men blir ju något mer avgränsat när man blandar in ledarskap i bilden. Eller vad tänker du, det är ju därför jag ställer frågan.

    Kan även nämna att jag tror att vår bild av en församling som möts i ett hem är ganska präglad av vår moderna västerländska kärnfamiljskultur (och därmed hur stort ett hus är). En vän till mig blev ganska förvånad när han var inbjuden att predika i en husförsamling i Pakistan och mötte en husförsamling på 200-300 personer.

    1. Hej Dan! Kul att du hittat hit. Några korta kommentarer från mig.

      Dels talar Bibeln om lokala äldste/församlingsledare (presbuteros/episkopos). Deras uppgift är inte att fatta beslut och bestämma men att vara en slags andliga föräldrar eller föredömen. Det är något oklart om det fanns äldste i varje församlingsgemenskap eller bara i varje stad. Jag lutar åt det tidigare och det är är nog det vanligaste i husförsamlingar idag.
      Dels talar Bibeln om tjänsterna apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare som verkar vara mer ”translokala” eller resande och betjänar mer än en församling lokalt, regionalt eller ännu vidare. Deras uppgift är att utrusta de heliga (Ef 4:11) så att församlingen får växa i mognad och Jesuslikhet.

      Jag tror absolut att husförsamlingar kan variera i storlek beroende på förutsättningar och lokal kultur. Kärnfamiljen är inte mönsterbilden för en husförsamling. Däremot har jag väldigt svårt att se att man kan praktisera ett ömsesidigt delande där var och en har något att ge i en församling på 200-300 personer. Det är ganska opraktiskt att äta tillsammans och det är svårt för ”kroppen” att upptäcka om en ”lem” lider. Jag tror att de flesta skulle säga att husförsamlingar behöver vara mindre.

  3. Hej Rickard. Försöker bena ut ordet kuriakos. Hittar i princip ingen utläggning om ordet mer än här. Vart kommer uppgifterna från om att Kuriakos användes som benämning på avgudatempel. Skulle vilja läsa mer om det.

Kommentera