Kategori: allmänt

Publicerat

Myten om det kristna Sverige

Den senaste tiden har återigen den tröttsamma debatten om skolan ska få besöka kyrkan vid olika högtider och om de tillfällena ska få innehålla kristna inslag (1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9) . Många kristna är väldigt upprörda över att samhällets olika delar blir alltmer sekulariserade och att staten och skolan inte längre lär ut kristen tradition och kultur.

flagga

Att Sverige skulle vara ett kristet land är en myt. Nationalstater kan inte vara kristna. Jesus har kallat människor att följa honom. Vissa menar att ”Sverige måste bli kristet igen”. Jag undrar vad de menar med det. Jag tror inte att de vet själva. Vilken punkt i historien är det man vill tillbaka till? Vill man tillbaka till den tiden då det inte var tillåtet att omfatta någon annan tro eller vara del av en annan kyrka än den svenska lutherska kyrkan? Vill man tillbaka till den tiden då det var förbjudet att träffas i hemmen för att be och läsa Bibeln? Vill man avskaffa religionsfriheten?

Jesus sa att hans rike inte är av den här världen. Hans rike är annorlunda. Hans rike använder aldrig tvång, makt eller vapen. Hans rike är ett rike av lärjungar och martyrer. Hans rike verkar från marginalerna men har kraft att förändra människors liv.

När religion och stat gör gemensam sak för att få makt över människor i ett samhälle så spelar det ingen roll hur kristet det kan låta. Det är en perversion av evangeliet. Om Guds församling ska bli det den är tänkt att vara så behöver släppa alla ambitioner att ”återta kontrollen” över samhället och istället överlåta sig till radikal efterföljelse av Jesus. Att kämpa för att skolungdomar ska få besöka kyrkobyggnader vid jul eller skolavslutning för att lyssna till ett urvattnat evangelium är helt fel väg. Det leder ändå bara till att generationer av människor får helt fel bild av vad kristen tro handlar om. Låt oss istället upptäcka tron på de goda nyheterna om Jesus och i ord och handling visa vem han är för människor i vår omgivning!

ps. Läsa gärna den här debattartikeln i Dagen skriven av Fredrik Wenell och David Willgren. ds.

Publicerat

Församling = varandra

Nya Testamentet är sprängfyllt av begreppet ”varandra” när det talas om församlingen och hur efterföljare till Jesus ska fungera tillsammans. Det säger väldigt mycket om vad församlingen är tänkt att vara. Jag har plockat ihop några exempel:

Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar. Joh 13:34-35

Var innerligt tillgivna varandra i broderlig kärlek. Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning. Rom 12:10

Därför, mina bröder, när ni samlas för att äta, så vänta på varandra. 1 Kor 11:33

Men Gud har fogat samman kroppen och gett den oansenligare lemmen större heder, för att det inte skall uppstå splittring i kroppen, utan lemmarna ha samma omsorg om varandra. Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den. 1 Kor 12:24b-26

Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. Gal 6:2

Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek. Ef 4:2

Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden, så att ni talar till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger, och sjunger och spelar för Herren i era hjärtan. Ef 5:18-19

Underordna er varandra i Kristi fruktan. Ef 5:21

Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra. Kol 3:13

Undervisa och förmana varandra med psalmer, hymner och andliga sånger och sjung med tacksamhet Guds lov i era hjärtan. Kol 3:16b

Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör. 1 Thess 5:11

Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra. Heb 3:13

Låt oss ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig. Heb 10:24-25

Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra, så att ni blir botade. Jak 5:16a

Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder. Var gästfria mot varandra utan att klaga. Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. 1 Pet 4:8-10

Vad innebär det här konkret för vårt sätt att vara församling? Vad tänker du om att begrepp som undervisning, underordning, omsorg, förmaning, förbön och syndabekännelse kopplas till ”varandra”? Dela gärna med dig av dina funderingar.

Publicerat

Varför hade de första kristna inga kyrkobyggnader?

För ett par veckor sedan skrev Jonas Melin ett inlägg på sin blogg med rubriken Sex nackdelar med att ha en kyrka. Mycket bra och läsvärt! Det fick mig att fundera lite…

Det är ett historiskt faktum att det inte existerade några kyrkobyggnader under de första århundradena av församlingens historia. Ibland brukar det sägas att den första kyrkobyggnaden dateras till början av 200-talet, men det handlar om ett hem där man tog bort en vägg för att kunna rymma fler människor vid husförsamlingens sammankomster. Först på 300-talet när kristendomen blev statsreligion i romarriket började man bygga kyrkobyggnader. Ofta byggdes de på heliga mäns gravar, och fick namn efter dessa, i en magisk tro att relikerna skulle ha en andlig betydelse för kyrkobyggnaden. Var man hämtade inspirationen till de första kyrkobyggnaderna tänker jag inte gå in på men jag kan säga så mycket som att det inte var från Jesus, apostlarna eller Nya Testamentet!

Den tidiga rörelsen av lärjungar möttes nästan uteslutande i hem och ibland på redan befintliga mötesplatser i samhället. Man hade inga heliga kyrkobyggnader. Frågan är varför? En del menar att det skulle bero på den tidiga församlingens fattigdom och förföljelsen som omöjliggjorde byggandet av kyrkor. Det håller inte riktigt. Församlingen bestod både av fattiga och rika och även om de fick utstå förföljelse fanns det i olika regioner långa perioder utan förföljelse. Den kulturella pressen att uppföra någon form av heliga byggnader måste också ha varit stor. Judarna hade templet i Jerusalem och synagogor i princip varje stad. I romarriket kryllade det av hedniska tempel där man offrade till olika avgudar. Bland romarna ansågs man vara en ateist om man inte hade ett tempel med ett altare, vilket ibland ledde till att de kristna förföljdes för att man ansåg att de var ateister. Trots detta valde de kristna under de första århundradena att inte bygga kyrkobyggnader. Varför?

Steve och Marilyn Hill skriver så här i The Luke 10 Manual:

”The early saints did not build buildings by revelation and conviction. They believed in the priesthood of all believers and thus they neither supported nor sanctioned a special priestly class. They believed that the Kingdom of God hade come and embraced all of life. Therefore they did not believe in special holy places. The whole earth is the Lord´s! Jesus died to sanctify all of life and all of human activity to God. They met in homes to demonstrate their belief that their bodies were the temple of the Holy Spirit and that God does not dwell in temples made with hans but rather in a living temple made up of living stones.”

Jag tror att det var precis därför. Vad tänker du?

Publicerat

Vem har fastnat i en modell?

När jag den senaste tiden har träffat olika kristna personer och berättat om det jag/vi gör i Helsingborg och vår dröm om en husförsamlingsrörelse har jag flera gånger fått den nervösa kommentaren: ”Det är viktigt att inte fastna i en modell!”

De här kommentarerna har verkligen förbryllat mig! Är det så att man har fastnat i en modell bara för att man inte gör som alla andra och för att man tror på det man gör? De absolut flesta kristna i Sverige idag finns i församlingar enligt modellen: byggnad, kyrkbänkar, pastor, veckovisa gudstjänster, monologisk undervisning etc. (Vilket är helt ok för mig så länge folk vill mötas på det sättet.) Än så länge är det väldigt få som finns i små, enkla, organiska församlingar som möts i hem eller andra miljöer. Dessutom finns det ganska dåligt bibelstöd för den vanliga traditionella kyrkoformen medan Nya Testamentet målar upp en bild av en levande rörelse av lärjungar i mindre multiplicerande gemenskaper. De flesta kan inte ens tänka sig en församling utan exempelvis kyrkbyggnad eller anställd pastor. Vem är det som har fastnat i en modell?

By the way. Det är nästan uteslutande anställda pastorer som blir oroliga när man berättar om husförsamlingar, många andra är nyfikna. Undrar hur det kommer sig?

ps. Jag älskar allt Guds folk oavsett hur de möts och jag tror att Gud i sin nåd kan använda alla typer av församlingar. Bara så ni vet! =) ds.

Publicerat

Är din församling institution eller rörelse?

Under de första 300-åren av församlingens historia fungerade den till största delen som en levande, flexibel, organisk, andeledd rörelse. Ingenting kunde hålla tillbaka den framväxande rörelsen, inte ens svår förföljelse. Sakta men säkert började människor komma med maktanspråk för att kontrollera rörelsen vilket fullbordades av kejsar Konstantin och kejsar Theodosios på 300-talet då den kristna kyrkan blev statsreligion och fullt ut en institution och förlorade väldigt mycket av vad den var från början.

Wolfgang Simson skriver så här i sin bok Houses that change the world.

”Luther reformerade innehållet i evangeliet, men lämnade de yttre formerna av ”kyrkan” förvånansvärt orörda, frikyrkorna befriade systemet från staten, baptisterna döpte det, kväkarna kemtvättade det, Frälsningsarmén satte på det en uniform, pingstvännerna smorde det och karismatikerna förnyade det, men fram till i dag har ingen verkligen förändrat grundstrukturen. Det är på tiden att göra just detta.” (Egen översättning)

Nedan har du en checklista för att fundera över om din församling är institution eller rörelse. Den är väldigt generaliserande. Ofta är det inte antingen eller i enskilda exempel men det går ofta att säga åt vilket håll det lutar. De flesta församlingar har element från båda sidor. Tanken är inte att döma något sammanhang utan att få oss att tänka till.

Jesusrörelse Kyrklig institution
Jesus och uppdraget är viktigast, rörelsen är bara ett verktyg. Vill göra Jesus känd. Institutionen är viktigast, uppdraget kommer i andra hand. Vill göra sig själv känd.
Ibland förföljd av omvärlden Har ofta förföljt oliktänkande
Går ut Kallar in
Lärjungar som gör lärjungar Värvar medlemmar
Alla är präster Uppdelat mellan präster/pastorer och lekmän
Alla är missionärer hela tiden där de är De som åker till andra länder långt bort är missionärer
Utrustas av de resande tjänstegåvorna apostel, profet, evangelist, herde och lärare och vårdas av lokala oavlönade äldste Leds av pastor/präst som oftast fungerar som herde/lärare och organisationsledare
Ledarskap utifrån kallelse, funktion och relation Ledarskap utifrån utbildning, anställning och position
Möts där människor lever sina liv Möts i ”heliga” byggnader
Firar Herrens måltid som en riktig måltid Firar en ritualiserad variant på Herrens måltid
Undervisning som dialog Undervisning som monolog
Växer genom multiplikation Växer genom addition
Andens frihet Mänsklig kontroll
Utgörs av organismer Utgörs av organisationer
Flexibla former Fasta former
Små multiplicerande kaninförsamlingar Elefantförsamlingar
Identitet i Guds rike Identitet i sitt eget samfund

Är din församling institution eller rörelse och vart är ni på väg?