Evangeliet om Jesus i centrum

Jag har nyligen läst och gjort en liten undersökning av Michael Frosts och Alan Hirschs bok ReJesus. Det är en mycket läsvärd bok som utmanar läsaren och 2000-talets församling in i en radikal återkalibrering till Jesus. I vår tid finns det så många tankar och idéer kring vad församlingen skulle kunna vara eller borde vara. Det finns en rad olika trender som drar åt vitt skilda håll. Frost och Hirsch menar att vi behöver komma tillbaka till Jesus och låta honom definiera och forma vårt uppdrag vilket i förlängningen behöver definiera och forma församlingen.

En intressant sak som författarna tar upp i ReJesus är hur centrala evangelierna är. Alltså de fyra första böckerna i Nya Testamentet – Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Det är dessa ögonvittnesskildringar om Jesus, hans liv och lära, död och uppståndelse som bör vara centrum i tron och efterföljelsen av Jesus, i mission och församling. Hela Bibeln är Guds Ord. Gamla Testamentet ger oss den stora bakgrunden i hur Gud verkar i och genom sitt folk genom historien och utlovar och förbereder för den kommande Messias. Apostlagärningarna, breven och Uppenbarelseboken ger oss fortsättningen i form av församlingens tidiga historia, adresserandet av diverse situationer i lokala församlingar, vidarebearbetning av teologin och framtidshoppet i tron på Jesus. Men, det är trots allt evangelierna – eller mer korrekt – evangeliet – som är den självklara kärnan i tron. Evangeliet – berättelsen om Jesus. Det som hela GT pekar fram emot och som resten av NT tolkar.

Om berättelserna om Jesus ska få vara i centrum innebär det Jesus hela liv och lära, inte endast korset och uppståndelsen. De fornkyrkliga och urkyrkliga trosbekännelserna kan vara god läsning men har du tänkt på att de inte ens nämner Jesus liv, hur han mötte människor i kärlek, hur han umgicks med syndare, prostituerade och tullindrivare, hur han kallade till lärjungaskap, hur han predikade Guds rike, hur han botade sjuka och uppväckte döda. I exempelvis den apostoliska trosbekännelsen är det helt tomt mellan jungfrufödelsen och ”pinad under Pontius Pilatus”. Likadant är det med den Niceanska trosbekännelsen med skillnaden att man nu är upptagen av mer ”ontologiska” frågor kring vad Jesus består av. När Jesus reduceras till hans födelse, död och uppståndelse är det lätt hänt att lärjungaskapet försvinner in i dimmorna. Läs någon av trosbekännelserna och fråga dig hur man följer Jesus. Inte mycket att gå på.

Var börjar egentligen evangeliet? Ibland verkar det som att vi tror att det börjar med korsfästelsen. Om vi vill ha en mer biblisk ledtråd kan vi gå till Markusevangeliet kapitel 1 och vers 1: Här börjar evangeliet om Jesus Kristus, Guds Son.” Evangeliet börjar där berättelsen om Jesus börjar och innehåller allt det som berättelsen om Jesus innehåller. Egentligen inte svårare än så. När Paulus till exempel skriver ”Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först men också greken.” (Rom 1:16) då är det just berättelsen om Jesus som Paulus talar om. Rättfärdiggörelse av tro – som är ett viktigt tema hos Paulus – är inte evangeliet, det är en av sanningarna som uppenbaras i evangeliet. I Rom 1:3 skriver Paulus ”Evangeliet handlar om hans [Guds] Son”.

Alldeles för länge har vi försökt att förstå Jesus med Paulus som tolkningsnyckel. Det har ofta lett till att mycket av Jesus undervisning felaktigt har tolkats som en del av ”lagen”. Det gör att vi misstolkar både Paulus och Jesus. Jag tror att vi istället behöver börja med Jesus och låta evangeliernas berättelser fungera som tolkningsnyckel för att förstå Paulus.

De som vill leva för att följa Jesus och låta sig sändas av honom behöver låta berättelserna om honom bli livets basföda. Församlingen behöver hitta tillbaka till enkelheten i att komma samman för att läsa och lyssna till berättelser om Jesus, låta honom beröra och provocera oss, fråga varandra vad vi behöver göra för att följa honom och hjälpa varandra att ta nya steg längs den vägen. Jag tror det här är en nyckelfråga om visionen om rörelser av missionella församlingar ska få bli en verklighet. Det handlar inte om metoder och modeller. Det handlar om Jesus och att låta honom definiera, forma och sända oss.

Slutligen ett citat från ReJesus.

And we believe we have to pickle ourselves in the Gospels. They must become our primary stories and reference point. There is no truer way to encounter Jesus afresh than prayerfully cycling through the Gospels and asking God to give us fresh insight into the remarkable person we find there. We must give our hearts, minds, souls, to the One around whom history turns.

Ett svar på ”Evangeliet om Jesus i centrum”

  1. Befriande enkelt och tryggt!
    Jag vill bara sjunka in i beundran och kärlek till Jesus. Och sen låta mig utmanas att göra det han visar. Tack Rickard!

Kommentera