När i historien var Sverige evangeliserat?

Ganska ofta kan man höra eller läsa människor som talar om sekulariseringen och behovet av att ”återevangelisera” Sverige. (Exempelvis nämns begreppet i den här debattartikeln.) Man längtar efter att Sverige ska bli ”kristet igen”. Det första problemet med en sådan tankegång är att nationalstater inte under några som helst omständigheter kan vara kristna. Jesus säger själv att hans rike inte är av den här världen. Guds rike kan inte och kommer aldrig att styra människor med makt ovanifrån. Guds rike är likt en surdeg som underifrån påverkar och influerar. Även om det finns människor som har använt kristen terminologi om de riken eller republiker de styr så kan det inte ses som något annat än en förvrängning av evangeliet.

När det talas om att ”återevangelisera” Sverige blir min spontana fråga: När var Sverige egentligen ”evangeliserat”? Till vilken punkt i historien är det man längtar tillbaka? Är det till tiden innan 1960-talet då Sverige hade obligatorisk ”kristendomsundervisning” i skolan? (Man får inte glömma att de personerna som fattade beslutet om att ta bort kristendomsundervisningen själva växte upp i det systemet. Undervisningen gjorde uppenbarligen inget djupare intryck…) Eller är det kanske till tiden innan 1860-talet då det inte fanns någon religionsfrihet i Sverige och svenska undersåtar inte kunde tillhöra något annat än den svenska lutherska kyrkan? Var Sverige kristet då?

Från 1726 till 1858 gällde det så kallade konventikelplakatet som förbjöd sammankomster i hemmen för bön och bibelläsning. Brott mot förordningen kunde resultera i stränga straff. Detta fick till följd att mängder av människor med en personlig tro på Jesus valde att emigrera till Nordamerika för friheten att utöva sin tro. Jag hoppas att det inte finns någon som vill tillbaka till den tiden!

Nej, jag tror inte att Sverige behöver återevangeliseras. Däremot finns det enorma behov av att sprida de goda nyheterna om Jesus och hans rike till alla människor som bor i Sverige och i andra länder. Det uppdrag Jesus har gett sina lärjungar är att göra lärjungar och vi måste nog konstatera att det inte finns någon tidpunkt i Sveriges historia då majoriteten av befolkning har varit lärjungar, eller hur? Att vara en lärjunge till Jesus förutsätter att det finns ett personligt val att tacka ja eller tacka nej till efterföljelse. Det faller på sin egen orimlighet att det skulle gå att göra lärjungar bara genom att rensa bort alla andra alternativ för att sedan kalla alla människor för ”kristna”. Det kan inte vara det Jesus tänkte sig…

Att vi lever i ett mångkulturellt samhälle med många olika trosföreställningar tror jag bara är bra för de som vill följa Jesus. Det är när kristen tro sammanblandas med makten som den perverteras till oigenkännlighet. I minoritet kan församlingen bättre formas att verkligen följa Jesus och utföra uppdraget att gå ut, dela de goda nyheterna och göra lärjungar.

”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.” – Jesus

Kommentera