Just nu talas det en del om att Romersk Katolska Kyrkans påve kommer på besök till Sverige. Vissa tycker att det är helt fantastisk och går så långt så att man förespråkar att alla troende borde enas under påven. Andra tar tillfället i akt att tala om den lutherska reformationen och de teologiska skillnader som finns mellan den Romersk katolska kyrkan och de protestantiska.
Personligen instämmer jag i att vi behöver en ständig reformation – omformning. Vi är i ett konstant behov av att återkoppla till källorna; Jesus, Anden, Ordet, urkyrkan etc. Det man dock kan fråga sig är hur långt reformationen på 1500-talet egentligen gick. Luther, Calvin och de andra hade faktiskt en hel del blinda fläckar och även om de reformerade mycket av teologin så lämnade de stora delar av församlingens liv och struktur oförändrad. (En ofta missuppfattad rörelse som faktiskt gick betydligt längre var anabaptisterna. Om du är intresserad av att läsa mer om dem rekommenderar jag Jonas Melins blogg.) En sann reformation går betydligt längre än till 1500-talets reformation för att hitta sina rötter. Rötterna är Jesus och efterföljelsen av honom. Både den nuvarande påven och Martin Luther, är och var, oerhört intressanta personer med mycket att lära sig av. Det är dock varken påven eller Luther som vi är kallade att följa. Jesus säger: Kom och följ mig! Fortsätt läsa ”Påven, Luther eller Jesus?”
